Tonåringar igen

Jag har nog pausat klart nu, och pausat har jag gjort mest för att jag inte har orkat skriva om hur dumt det har blivit för syskonungarna. Det har blivit riktigt fel och det handlar om föräldrars värsta mardröm.

Trots att man som förälder gör vad man kan för att det ska bli bra för ens barn så blir det fel och de träffar människor som står för annat än sin mamma och så testas det. Både gränser och droger, och utan att någon förstått hur eller egentligen alls att, så finns det ett beroende och skulder som är så höga att man måste skaffa pengar, snabbt! Och det skaffas och de vuxna blir de elaka som sätter gränser och ringer samtal och nu är det väntan. Fast just nu kan de i alla fall inte göra något mer dumt, det är ganska skönt att få en liten respit. Skönt att samla krafter och ha krismöten där alla i kontaktnätet får gemensam strategi och enad front.

Skönt också att så många ställer upp för min syster och vill hjälpa, att faktiskt ingen vänder ryggen till utan förstår att hon gör så gott hon kan. Ja inte deras pappa kanske, men det hade ingen räknat med. Ingen har ju pratat med honom på tre år, och just nu är han fullt upptagen av att skilja sig från familj nummer två där han för andra gången i livet lämnar en 2 månaders bebis, så jag tror knappast att han har så värst mycket tid att skälla på systern heller egentligen.

Efter den här veckan har jag på fullaste allvar funderat på om jag verkligen vill ha barn. det var länge sedan jag funderade, på just det.

Tonåringar - del 5

Eller så har det värsta bara börjat, jag pausar ett tag. God fortsättning.

Tonåringar - del 4

Tydligen är de hemma nu vilket innebär att de kommer att få varma fiskar och säkert en ganska jobbig framtid. Oro byts mot ilska och naturligtvis en hel del lättnad. De har ställ till med en del, kanske mest för sin mamma vars tillvaro försvåras och försämras enormt om hon inte har bil.

Så, nu hoppas jag att det värsta är över.

I vinteron - i en radio hos dig.

Jag var ju på konsert med Vintertrion och Triakel. Här kan man lyssna på den just nu, eller i efterhand vilket som passar bäst.

Tonåringar - del 3

Idag har allt kommit i kapp mig, slagit mig i bakhuvudet och jag har bölat en hel del. Jag är orolig för mina syskonbarn. Mina små fina som är stora och fina fast gör konstiga och korkade val. De har inte kommit hem ännu och sökning pågår. "Fast vill de inte bli hittade så blir de inte de" sa polisen i området och de vet väl, syskonbarnen är inte de första som hållit sig undan.

Jag önskar att de kunnat få låna lite livserfarenhet ett tag, att de kunnat förstå varför vuxna säger nej och vägrar gå med på att lösa alla de problem som de skapat och ställt till. För de har ställt till, och jag är rädd för vilka problem som deras "lösningar" kan ställa till med, och det är inte det att de inte har fått erbjudanden om hjälp, det är bara det att hjälpen är inte exakt som de tycker är enklast och lättast och då får det tydligen vara.

Jag var ute på stan med H i dag, det var skönt. Jag glömde bort att vara ledsen och svor åt idioter som stressar fast det inte ens var så mycket folk ute som man kunde tro. Jag köpte en klänning igen, och strumpbyxor. Den här gången är jag nöjd, på riktigt.

Tonåringar - part 2

Plötsligt blev jag frisk och nästan klar med julstöket på en och samma dag. Skönt är det, mycket skönt. M får julklappar, jag kanske drygar ut med en till, om han är snäll. Trots att det är klart vill inte julfriden infinna sig riktigt, för syskonbarnen håller sig undan. Var vet vi inte riktigt, ingen vill säga och deras mamma är ledsen så ledsen. Och arg. Polisen vill avvakta, de kommer hem säger de. Och det stämmer kanske, men frågan är hur mycket dumheter de kan hitta på innan dess? Det finns alldeles för mycket som kan verka lockande på ganska stora tonåringar. Än så länge verkar inget ha hänt, men vi vet inte säkert.

Det enda vi gör utom att ringa och snoka och leta är att hoppas!

Oh helga natt...

..känns jäkligt avlägset när man ligger utslagen i sängen bland lakan och katter. Den enda ansträngning som möjligen orkas med är den att sätta sig upp på sängkanten och ta hinken i famnen, alternativt luta sig lite utanför sängen och försöka pricka hinken utan att behöva sitta upp. I början av natten var jag nödd och tvungen att sitta på toaletten med hinken i famnen, så jag antar att jag är bra mycket bättre.

Drömmar om Pellefant?

Drömde i natt att kollegan fick samtal av sin sambo. Hon gick efter mig med snabba steg och upprepade oavbrutet "vill du inte höra vad lilla Ulle-bulle sa?" Jag minns inte så värst mycket mer men jag minns det där och att jag var vansinnigt irriterad.

Vad är det som gör att man bara minns fragment av drömmar ibland och ibland allt? Sista tiden känns det som att jag sovit drömlöst, men vänder jag mig om och frågar M så kan han nästan alltid svara på vad han drömt om efter en stunds funderande.

Jag har bara en dröm som ständigt återkommer och det är min feberdröm. Jag minns inte allt där heller men det slutar alltid med att en asfaltsvält kör över giraffen i tidningen Pellefant och att lakritstrollet står bredvid och skrattar medan den platta giraffen vaggar fram och tillbaka seriefilmsaktigt. Störtlöjligt, men läskigt när man feberdrömmer.

Tonåringar

Jag har som ingen ork för substans just nu. Jag lyssnar på systern och hennes problem, hennes oro kring tonårspojkarna och deras idiotiska upptåg. Det är inte första gången, och de blir värre och värre, men jag bygger upp en tolerans. Det rinner av mig som vatten på en gås, och jag oh:ar och ah:ar plikttroget. Men jag orkar inte, egentligen.

Den här gången blir jag arg och ledsen, igen! jag kan inte låta bli att tycka att ganska stora tonåringar borde använda hjärnorna. Man borde kunna kräva det av dem.

Och jag funderar på om jag är en elak jävel för att jag inte orkar. Men vad ska jag göra? Jag sitter mer än 50 mil bort och jag kan inte åka dit hur som helst och ta dem i örat, jag tror inte att det hjälper. Just nu kan jag bara oh:a och ah:a.

gott igen

det är jäkligt farligt att göra julgodis på smält vit choklad russin och cornflakes! De bara trillar in i munnen och försvinner!

förklaring

Alltså nej, såklart det inte är skönt att vara bakis och så klart är det inte optimalt med vinfylla! Men ändå, för mig som saknar det där med många vänner att hänga med, och dricka vin med, så var det på något vis härligt att vakna upp med baksmälla och veta att orsaken var - roligt igår!

Det optimala är drinkar med jävligt konstiga namn, eller drinkar man blandat ihop bara för att prova om det går, eller ölen om sommaren. Men jag skojar inte, jag saknar det så att det gör ont. För mig blir det nästan aldrig så där. Med vännerna på annan ort och jag som är här och känner mig ganska ensam då och då.

vinfulla kompisar - del 2

Oh förresten, jag vaknade härligt bakis i lördags förmiddag, fick äntligen med mig några som ville dricka vin. Det var skönt, jag kände mig levande trots att jag var halvdöd efter allt vin. Jag tror jag vill ha upprepning snart, någon mer kanske?

gott

Det är livsfarligt att ha julgodis hemma! Livsfarligt.

Rocky Road

600 g mörk choklad, byt gärna ut ca 200 mot ljus choklad
1 dl pistagenötter
3 jordnötter
2 påsar dumlekolor
2 stora nävar minimarshmallows

smält chokladen i vattenbad
rör i hop resten av ingredienserna i en bunke
häll över den smälta chokladen - rör ihop

häll upp rubbet i en form med höga kanter -
klä den med gladpack eller bakplåtspapper
ställ den svalt och låt allt stelna

skär upp i rutor

ÄT.

gott.

Funderingar

Det kanske inte blir en kamera trots allt. Beslutsångest och funderingar kring att kanske göra något annat för pengarna dyker upp ibland. Det finns oresta resor och människor jag vill träffa igen. Jag får tänka ett tag till.

M:s julklapp är inte fixad ännu. Jag har inte bestämt mig ännu. Förra året var det lätt, i år har jag inte varit uppmärksam och minns inte allt han tittat på i butiker. Han berättar visserligen exakt vad han vill ha men jag vet inte om jag vill köpa exakt just DET. Nån jävla överraskning ska det väl vara med paket, annars kan det kvitta. Jag älskar överraskningar. Att göra och att få, det sista händer nästan aldrig.

Fast jag säger emot mig själv, jag har ju bett om bidrag till en kamera...

I morgon vaknar jag till disk. Vi har gjort julgodis här hemma. J var här och gjorde och tog hälften med sig. Det var bra. Äter jag upp allt som ändå finns här spricker jag. Jag ska ge bort det mesta.

skåpmat

Jag tror att jag visste, utan att ha fått det bekräftat, nu är det bekräftat diskuterat och stoppat i skåpet med gammal skit, bortglömt nästan.

magkänsla

Jag förstår inte varför jag har oroskänslor plötsligt. För det finns inget, inget alls att oroa sig över, ändå skriker magkänslan till mig att något är fel. Fast vad? Jag hittar inget, så jag vankar.

Det går fort, lägenheten är liten och jag återvänder till fönstret mot gatan hela tiden. Om jag trodde på föraningar skulle jag säga att det var en sådan som ville mig något, som ville varna, men för vad? Jag tror inte, och jag försöker bukandas, lugnt och långsamt.

Snart går det över.

I vinterton

Det var konsert i kväll igen. Triakel och vintertrion på stallet. Triakel är proffs som har mer scenvana, en mer varierad repertoar och blev därför lite intressantare att lyssna på i längden. Men vintertrion var bra, de var duktiga. Vill man höra går det bra dagen före julafton på P2

Efteråt gick vi mot tunnelbanan och det kändes nästan tyst och tomt i stan. Vi gick förbi Hamburger Börs ner mot Kungsträdgården och jag fick den första vinter- och julkänslan för i år. Det kändes nästan perfekt, och jag kände mig lycklig på riktigt för att det nästan luktade snö och isen låg alldeles blank på skridskobanan. För att jag höll M i handen, berättade för honom att det kunde vara lägligt med en överaskning, hur vi borde haft skridskor med oss och tagit en sväng runt statyn. M skulle ha varit snubblig och jag skulle ha åkt som en rysk skridskoprinsessa, sladdat in för att hjälpa M när han höll på att trilla omkull. M skulle så klart ha dragit ner mig i fallet och vi skulle ha trillat och skrattat, sett varandra djupt i ögonen och kysst varandra.

Jo så skulle det ha varit om vi bara haft skridskor med oss.

Tvärtom

Många med barn klagar på att de inte får vara med sina kompisar längre, att de inte blir bjudna på fester längre och så. För mig är det tvärtom! Jag blir inte bjuden längre för att jag inte har barn!

Nyss hette det, "Vi var hos O och L idag och de ska ha lite barnfamiljer där på nyår och vi var bjudna. Så vi kommer åka dit. " Förra året firade vi med den som berättade detta, dessutom med O och L. Inte i år alltså.

Jag ska inte vara sur över detta, det vore larvigt av mig, men det slår mig att det är tvärtom för mig numera.

partiskt

Åh vad svårt det är! Jag läser i olika forum, mailar folk och frågar kompisar, men jag tror att jag skulle behöva spendera ett par timmar med en expert (som inte vill sälja till varje pris) i en kameraaffär för att få svar på alla frågor jag har. En sak förstår jag i alla fall, man kan inte få ett vettigt svar angående Nikon om personen man frågar är en Canon-lover, GÅR INTE! Samma sak tvärt om, så jag får helt enkelt fråga och dra i från och lägga till och dra egna slutsatser.

Just nu är det en prisfråga, men jag fyller år om tre veckor så håven åker fram till dess!

kamera för miljonerna

Just nu ÄR jag miljonär. M har två trisslotter i bakfickan som vi ska skrapa strax. Och jag har faktiskt kommit på en grej jag vill ha och tänker köpa mig direkt, en digital systemkamera!

Kruxet är bara att jag inte vet vilken jag ska ha, just nu har jag två stycken som jag läser in mig extra mycket på just nu.

Canon EOS 400D
Nikon D80

Jag kan inte så mycket om fotografering eller om kameror och jag tycker att det är ganska tråkigt att läsa tekniska beskrivningar även om jag gör det nu för att jag är tvungen. Men jag undrar om det finns någon som trillar in här som vet något kanske, som kan ge mig lite tips?
Det kan ju löna sig eftersom jag snart skrapar fram minst 30 miljoner.

30 miljoner på triss

Jag har legat vaken en stund, lillskiten har dragit runt med en pinne som har fjädrar i ena änden och oftast har han den i sängen på mig. Det är svårt att sova då. Jag har lite ont också, så där så att jag inte riktigt kan slappna av. Jag funderar på hur pass ont det gör, det skulle inte bli värre sa de.

När jag inte kan sova brukar jag vinna pengar, ca 30 miljoner brukar jag vinna. Det är inte så lätt som man kan tro att fördela pengarna vettigt. För samtidigt som jag vill vara generös och givmild inser jag att det kan gå åt helvete. De äldsta syskonbarnen tex. De skulle inte få ett öre fören de visade att de kunde hantera pengarna. Kanske en motprestation krävdes, eller att de kunde få lånedelen + lite till om det var dags att ta studielån. Men jag skulle köpa mig ett hus, eller en lägenhet med stor balkong. Lägenheten skulle vara stor nog för oss att bo i utan att behöva flytta de närmaste 10 åren om vi inte ville.

Jag skulle resa också, med hela familjen, Jag vet inte vart men vi fick väl förhandla lite. jag skulle vilja se giraffer tror jag, eller så vill jag bara bada i varmt vatten mitt i vintern, slippa vintern.

Det är önskedrömmar så klart. Min vinstchans är lika med noll eftersom jag inte spelar. det enda vi gör M och jag är att skrapa trisslotter då och då. Det saftigaste vi vunnit är 75 kr. Med lite tur kommer vi kanske till Västerås för de pengarna.

konserten med Ed Harcourt

Jo, konserten i söndags var fantastiskt bra! Jag har hittills inte varit på någon dålig konsert med Ed Harcourt och som en journalist skrev om Ed (fast han menade det negativt) "man vet vad man får när det gäller Ed Harcourt". Ja skitbra tänker jag, då vet jag att det är väl spenderade pengar.

Han inte vanliga bandet med sig och det gick många sus genom publiken när Michael Blair klev upp och satte sig vid en trumma och lite rör och grejer. M blev lite blek och viskade att han har spelat med Tom Waits. Jag kände att jag också blev lite blek bara därför.

Så hade jag fel vad gäller Elle Kari också, hon var inte i New York utan sjöng med på ett par låtar. Jag tycker att hon kunde sjungit med mer, hennes röst är så speciell och intressant att lyssna, snudd på beroendeframkallande.

Anyway lyssna, även fast det är en knackig inspelning tycker jag att det är bra.

svammel

Jaha blogger suger, ska jag då ändå behöva flytta bloggen tro.. jag får se, i så fall är ju allt förberett. Men Christina skrev en förklaring på sin blogg om det som Sir Huus skrev om tidigare och som jag aldrig fattade riktigt. Jag har i alla fall skrivit och talat om vad jag tycker, hotat på skarpen till och med!

Och förresten, varje gång jag hör detta tänker jag på mina kompisar, somliga av dem låter på pricken så här

morgonpigg...

mot min vilja! Vaknade av att lillskiten klättrade uppför utsidan av en bokhylla! M röt åt honom att gå ner. Jag sa till honom att skärpa sig för fan och bete sig som en normal jävla katt för en gångs skull, fast jag antar att det är ganska normalt för katter att klättra egentligen.

Tänk om...

Det har varit mycket de senaste dagarna. Dagtid har det varit filmning, och att vara med om det i kombination med mitt vanliga jobb, som i sig är rätt energikrävande har varit minst sagt dränerande. Kvällstid - möten och samtal plus middag där jag varit trevlig och faktiskt ganska rolig.

I natt har jag varit på akuten med magsmärtor. Förmodligen är det mitt gamla vanliga, cystor som spricker och gör ont. Jag är trött på det, inte så orolig för att det ska gå galet, men ändå gnager och maler det i huvudet. Tänk om det blir ärrbildning, tänk om det blir fler, tänk om det försvårar allt, tänk om jag inte kan bli gravid när jag vill...

Jag ska försöka att inte lägga det kring hjärtat och har ägnat kvällen åt feelgood romantisk komedi med min favorit Jack Black. M retas för att jag ler varje gång jag ser Mr Black. Det är Okej.

höga förväntningar

I kväll är det dags för Ed Harcourt. Och det kan vara hans sista konsert på evigheter. Jag har svårt att tro att det faktiskt blir den sista han gör någonsin, men han har hotat om det. ElleKari är i New York så hon lär nog inte dyka upp men Jonna Lee ska vara där. Jag hoppas på överaskningar. Jag hoppas att det blir något utöver det vanliga och jag har höga förväntningar.

Nu däremot, ska jag gå och lyssna på lite skitmusik.

spooky

Tydligen lever den här bloggen sitt eget liv och avkräver lösen för kommentarer numera. Förstår inte varför men jag har försökt att åtgärda det. Om inte så vet jag inte vad jag ska göra. Någon annan som vet?