Det är konstigt med kärleken, att samma magkänsla som man i början upplever som så positiv och förtrollande, kan i slutet verka så förlamande och förtryckande.
Det är konstigt hur man så lätt kan släppa det man haft i sitt liv näsan helt och hållet för att gå upp i ett nytt med någon annan, ibland skärper man till sig, ibland inte.
Det är konstigt att vänner man haft som betytt så mycket, betyder så lite när man träffat någon.
Det är konstigt med kärleken att det man förut tyckt varit så viktigt, nu inte betyder något, att man till och med ibland byter politisk uppfattning och ruckar på principer både till höger och vänster.
Och det är konstigt hur allt det där nästan alltid hoppar upp och slår till en i bakhuvudet förr eller senare.
Läs även andra bloggares åsikter om konstigt, kärlek, relationer,
