Kaos även i drömmen

Kanske borde jag ta detta som ett tecken att läsa bloggar mindre ofta, kanske är det ett omen, kanske är det faktiskt mest febern som talat och antagligen betyder det inget men jag har drömt om Fru Kaos och hennes familj i natt.

Vi var i en stor sportaffär av något slag. Flera våningar med rulltrappor längre än blåa linjens vid Fridhemsplan. Där var vi Och letade efter hennes man som skulle köpa utklädningskläder. Vi letade och letade, våning efter våning. Hennes barn kravlade sig i rulltrapporna och vi fick jaga den lilla eftersom hon absolut inte borde klara av det hela på egen hand. Plötsligt kom han fram, mannen och var i kläd något grönt och spökaktigt och skulle försöka skrämmas men det lyckades inte så värst bra. Och nu var barnen på jakt efter ett bollhav där de skulle sitta som på traktorstolar och studsa framgenom bollarna... SKUMT, här vaknade jag.

paus från soffan

I natt drömde jag om bloggen. Eller om det var så att jag egentligen var vaken och funderade lite, det vet jag inte riktigt. Jag minns i alla fall att jag hade ett skitbra inlägg på G och nu minns jag bara att det handlade om snygga män. Antagligen handlade det om M också, det brukar ju mina inlägg göra.

Hypokondrikern i mig har legat och funderat på senaste dagarnas magsmärtor. Varje gång jag ätit lite har jag fått SJUKT ont i magen. Inte i magen som i magsäck eller så utan mer neråt och ut mot ryggen och det har gjort så ont så jag har svettats! Ja så vad är det? Eller förresten jag vill nog inte veta...

sjuk, igen

varför ska man dricka honungsvatten när man är förkyld? Eller är det honungsmjölk?

Camera Obscura

Och nu antar jag Malins utmaning. Här är musikresan, bokstaven C och en låt jag dansar till och festar till, gärna! Kom hit så blir vi fulla och dansar!

Basta!

Det känns så fånigt. Det känns nästan som att mitt liv kantas av en rad tragiska eller sorgliga händelser och att jag liksom bara är mitt i alltihop. Så är det inte, jag ser det inte så men nu säger jag nog! Nog nu med tråkigheter och nu vill jag bara ha roligheter!

Pappan är hemma igen och mår ganska bra. Han längtar efter mamman lite, och det gör jag med!

EKG

Mamman och mellansyster är på resande fot. Jag unnar dem det! Särskilt mamman och jag önskar nog att jag var med dem den här gången. I går hade de suttit på en spansk strand i baddräkt. Inga turister alls. De hade samlat stenar och de tar promenader.

Pappan är inte med dem. Han vågar inte riktigt. Han säger att han är sjuk men vi vet inte. Han har varit sjuk i 7 års tid tror jag. Och det är svårt att veta med käre far, man blir trött på att få svaret "dåligt" när man frågar.

I dag ringde han, det händer sällan. Han ville bara tala om att han åkte in till sjukhuset. En förändring i EKG:t. Allt är ordnat och han ville bara tala om.

Och så får jag ont i magen. Jag blir rädd och orolig. Tänker att jag ska kasta mig dit, men det är fem timmar i bilen och bilen är så liten. Jag avvaktar lite. Han skulle ringa sa han och jag har mobilen i handen bredvid mig hela tiden. Han har inte sin på.

Jag behövde jobba i morgon, men inget är värt något om pappan är dålig. Jag väntar på svar.

Samtal

M och jag har haft ett par samtal om hur vi gör när vi pratar med varandra och om hur vi upplever situationen och hur det känns för mig och honom i de här situationerna. Vi har inte bråkat precis utan mest diskuterat och pratat.

I söndags satt vi på kondis och pratade om saker som normalt kan innebära minerad mark men det gick bra. Det blev inte jobbigt efteråt och vi båda kände oss nog ganska nöjda med samtalet även om inga beslut togs eller löften avlades. Det var bara ett samtal om saker som påverkar oss och som är svårt att hantera ibland.

I går kväll grät jag nästan en skvätt för jag var stolt över M som är så fin på att lyssna. Det är svårt för honom ibland, men han försöker och kämpar. Jag märker det.

Jag är tröttare än den döde och ska strax krypa ner hos M, här är en fin vaggvisa att somna till för den som vill.

soppa, nej tack!

Vi kom till moderna till sist M och jag. Det var kö nästan ut genom ytterdörrarna. Det var hur många som helst som ville se Andy Warhol-utställningen. Vi också. Vi tittade och tittade och läste och läste, gick runt. Jag stod framför ett par tavlor ganska länge och kände, men nej, inget! Jag kände inget när jag tittade på tavlorna eller filmerna. Jag förstår ju att det är stort att det var nytt och annorlunda och lite skruvat också kanske. Men det får mig inte att känna något, varken soppburkarna eller porträtten. Möjligen lite ångest, men knappt alls.

M berättade att sist han var på moderna var någon gång på högstadiet. Skittråkigt tyckte de tills de kom in till ett rum där en naken kvinna var målad, hon fläkte ut sig, skrevade och visade allt. De tyckte till slut att det var ett riktigt bra museum.

M och jag gick runt på museet ganska länge. Jag tror att M letade efter den skrevande kvinnan.

mitt i natten

Jag antar att det är bra att jag inte har något att skriva om när jag är en sån där som mest skriver när jag är ledsen egentligen, men något borde jag väl kunna klämma fram? Det är som att inget kommer förbi kritiska granskarögat och det är väl vid sådana här tillfällen som man tänker att nu lägger jag ner bloggen för alltid. Fast jag gör inte det nu, den här gången. Jag brukar ångra mig.

M är på svensexa. Han dök upp här med en kompis förut UTAN att ringa först. Jag låg i soffan och såg på TV och det kunde ju ha varit nästan livsfarligt att bara kliva in så där med folk. Jag kunde ha gått naken tex, då hade både kompisen och jag varit generade för resten av livet tror jag.

M hade fått stryk!

Hurra! Valentin har namnsdag idag!

Åh vad lycklig jag hade varit idag om jag fått en hjärtformad diskho. Jag hade mycket hellre diskat min disk i den här. Nu förstår jag varför jag inte älskar att diska. Jag har ju ingen hjärtformad diskho.

Så ni som ännu jagar, en sån här kanske?

Klirr i skrivarn

Det är ganska länge sedan jag skaffade grejer för att sköta mina räkningar via nätet nu. Det är ingen nyhet precis men fortfarande vägrar pappan i fall det skulle vara någon som hackar allt...

När jag skaffade mina grejer var mamman med mig. Hon var intresserad och lyssnade uppmärksamt, hon tyckte ändå att det var ganska fantastiskt att man kunde sköta allt själv numera, (hon minns motboken) och kommenterade detta då och då. Till slut var allt förklarat och alla papper hämtade och vi skulle gå.
-Men! Hur tar man ut pengarna då?! utbrast mamman
-Äsch Man skriver ju ut dem med skrivaren så klart. sa jag på skoj.
- Ja det är klart... svarade mamman

Både jag och banktjejen stirrade på mamman som till slut kom på det orimliga helt av sig själv. Men nog hade det varit praktiskt?

bloggnytt

Jag blev inspirerad av Nina att göra nytt, men det blev som ett lock ungefär, lite för "kladdigt" men det var rätt roligt. Jag behåller det ett litet tag. Kanske.

mindre död i alla fall

Jag känner mig faktiskt ganska levande idag. Den värsta värken i kroppen har släppt och jag tror inte att jag haft så mycket feber i natt. Dock känner jag mig inte riktigt redo att gå tillbaka till jobbet och där är mitt dilemma. Nu får jag dåligt samvete.

Jag känner mig riktigt pigg för att vara sjuk och tänker att jag är kanske för frisk för att bara gå hemma och dra. Sen vet jag ju att jobbet kräver mer av mig än att pyjamaslullande, thedrickande och att använda fingret till att sätta på TV:n då och då så jag borde inte ha dåligt samvete egentligen..

M(än) är konstig(a)

M är knäpp. Jag har ju numera två biljetter till Band of Horses och eftersom det sammanfaller med hans roliga på torsdagar, kommer han nog inte att gå. Jag vet att det är näst intill heligt för honom men jag blir ändå paff över hur han prioriterar.

Tänk om vi skulle få barn.. Nej hörru du kan inte föda nu det är torsdag idag, knip för vi skulle gå igenom farmors brudpolska idag...

timing...

Okej mötet inställt. 39.7° C.

även en olydig ballong kan bli sjuk

Jag har inte tid att vara sjuk! Jag har möten som börjar 7.30 imorgon som jag har mycket mycket svårt att ställa in. Sen ska jag få utbilda mig på tisdagen och onsdagen, det vill jag inte missa.

Men jag sitter här och huttrar och det svider i skinnet. Halsen kliar och näsan rinner. Jag tryckte i mig en alvedon och har organiserat soffbordet för lite seriöst soffliggande.

• telefoner - japp
• fjärrkontroller - mjo
• vattenglas - skall inhämtas
• mysiga katter - mja katter i alla fall...
• filt - yes
• en styck massör till ömma fötterna - nej men M vaknar om någon timma
• godispåse för sjuka med kuckelimuckmedicin - se ovan
• DN - ja

Ja let the soffliggning begin

Som en present på en torsdag och en på fredag!

Det började med de här, och det var ganska roligt ibland, men helt ärligt, de var inte så tighta som man bör vara om man sjunger acapella. Jag tror de kunde vara bättre.

Sedan... Lowood. Absolut ingen live act jag kommer att minnas. Det är svårt för två mer eller mindre akustiska tjejer att nå ut till människor som bara betalat 100kr för en biljett, och särskilt när de är småfulla och hellre vill hångla och prata. Så.. nja.. fast möjligen finns det potential, som jag inte upptäckte då i går kanske.

Florence Valentin då? Jo du fy satan i gatan vad jag blev glad i kroppen och lycklig. Jag log mot M, dansade (som då när vi bara hängde och umgicks för att vi gillade det och blev kära och pirriga och inte vågade låtsas om det ens för lite hångel mitt i vänskapen.) och kände mig alldeles levande i fyra låtar!

Efteråt fick Ane Brun äran och ja.. då var folk ännu fullare och hon körde bara nytt så det gick inte fram hur bra hon är egentligen. Synd, för hon är inte tillräckligt upptäckt tycker jag och det var inte fören hon körde duett med Moneybrother, Anders Vendin (och alla tjejer inklusive mig själv fånlog och kände oss extra kära) som publiken hörde henne. Och vilken duett! Den är fin.

Och om någon kan fånga publik så är det ju Moneybrother. Han gör det med den äran och han sjunger egna och andras låtar så man blir ännu lite gladare i den redan glada kroppen, och när han sjunger sorgligt och smärtsamt känns det i hjärtat så där som han vill att det ska och jag tror vi var ett gäng som tänkte "det är nog för mig han sjunger mest" även om det bara var en tanke och en fånig önskedröm för en kväll, för en låt så... Ja, det var fint.

Laakso vad bra de är också! Men jag var trött här och ville egentligen hem så jag kunde inte koncentrera mig när ljudet blev kasst och jag var trött på tjötiga tjejer bredvid.

Men kvällen var fin, och det blir bra av konserter, jag vet det. Jag är bra på konserter. Och fina Anne har sett till att det blir fler, snart.

A Temporary Dive

Det enda som händer i "mitt liv" rör tonåringarna och jag förmår mig liksom inte att skriva om eländet längre. Jag kan sammanfatta det hela med att man ska inte vara skyldig fel personer pengar! Det pratas om vittnesskydd och hela situationen känns helt enkelt bisarr och overklig. Faktum är att jag skäms för dem och jag är orolig att detta i förlängningen kan påverka andra i vår omgivning som mig själv eller småkusiner. Jag vet varken ut eller in och tackar högre makter för att det finns de som har kunskap om sånt här och som kanske kan hjälpa tonåringarna. jag kan det inte!

Det blir konsert i kväll, jag behöver't! Nu snart, äntligen!

Will You still be sending me a Valentine?

Julia dejtar en kille som har en gammal katt. 21 år är den och den är inte ens sjuk! Jag inser att om lillskiten blir så gammal kommer jag ha honom till jag är minst 54!

Det kändes med ens så nära.

slött som tusan

Idag är egentligen dagen när M och jag bara ägnar oss åt varandra. och bara går nakna för att kunna förlusta oss när vi vill. Men riktigt så är det inte i verkliga världen. I stället lyssnar jag på energifylld musik och M, han musicerar i andra delar av lägenheten medan vi båda (eller i alla fall jag) funderar på vad vi ska ägna resten av dagen åt.

Klockan är två och jag glider fortfarande omkring i nattlinne och lyssnar på Boris och The Jeltsins.