30 oktober 2009

Steve Earle



Det var ju en bra konsert. För min egen del var det första gången jag såg Steve Earle och förutom musiken så vann han mycket på att han hade bra och underhållande mellansnack. jag gillar kommunikation och även om nog artisten oftast kommunicerar via sin musik så gillar jag samtalen också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

27 oktober 2009

Steve Earl var fantastisk. Han spelade en massa Towns van Zandt-låtar, sina egna och det var verkligen skitbra.

25 oktober 2009

Steve Earle eller systern?

Jag kom just på att jag ju vann biljetter till Steve Earl på tisdag. Jag hade liksom glömt bort det. Och just som jag skriver det inser jag vilket dilemma det blir eftersom jag ju har en syster på ingående tisdag. Jag som så himla gärna ville gå och M som så gärna vil gå, jag kan ju inte gärna säga till honom att jag bjuder med systern istället. Tror jag..

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

24 oktober 2009

And koop was in the back of my head

Är det inte fantastiskt konstigt att man rätt vad det är inser att man slutat lyssna på en del musik av fel sorts anledningar? Jag har suttit hela morgonen och slukar Koop som jag ju älskar. Mein got, det är så bra och intelligent. Jag ryser å och då och blir glad när jag inser att jag visst helt missat att Yugumi Nagano sjunger i Little Dragon. Riktigt kul och bra. Jag ska minsann fortsätta lyssna på musik hela dagen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Regina Spektor och The Tiny, det är vad jag ser fram emot i höst. Det känns bra. Jag har inte riktigt låtit musiken ta tid och nu när dansen är nerlagd, åtminstone tillfälligt, så inser jag att jag saknat den.

Jag gillar inte riktigt spotify även om jag använder tjänsten. jag gillar inte riktigt att datorn ska vara på när jag ska lyssna på musik. Jag fastnar lite för lätt vid datorn, blir kvar och får timmar att gå utan att jag märkt det.
Jag saknade min gamla blogg så jag importerade tubbet hit. Det var enklare än jag hade trott. Så nu finns det här, alltihop nästan som jag har skrivit. Jag gillar det lite att ha allt.

17 oktober 2009

En dag i oktober, bara så där

M och jag, jag och M.

Vi älskar varandra och har förlovat oss. Det blev så, och vi lever på det för stunden.

En liten röst skriker i mig att jag blvit konventionell och tråkig mitt i alltihop. Det må så vara för idag är en dag då jag och M är förlovade och bär ringar som är oförsvarligt dyra och inte alls vad man skulle förväntat av oss.

Men vi lever tillsammans, och det kan hända att vi får nöja oss så, och bara för att vi älskar varandra är vi numera förlovade.

stundens musik: ten years, the Tiny

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

11 oktober 2009

Vi knullar för nöjes skull

Jag känner plötsligt hur trött jag är på att hålla masken. Jag är trött på att känna stygn av sorg när det skojas om familjelyckan, eller lilla fina barnbarnet eller när de går på me and I parties eller vad farao det nu är. Jag känner mig på riktigt trött och matt i hela kroppen bara jag tänker på att det ska fortsätta så här.

Några vet. Min familj, Ms farmor och några vänner. Långt ifrån alla, bara några men fler ska få veta när det känns bra.

Det är dock ganska utmattande och svårt att berätta märker jag. M tystnar och går som in i sig själv en stund före själva berättandet. Folk tystnar och vet inte vad de ska säga, några verkar tro att de ska komma med lösningar på problemet och det värsta jag vet är när jag får höra att vi bara ska slappna aaaav, inte stressa för då löser det sig aldrig.

Åh vad jag är trött på att få höra att vi ska slappna aaaav. Det handlar inte om det. Det handlar om att det inte finns spermier, det finns inga om vi så proppade i oss valium så kommer det inte att finnas några och jag antar att det är sant numera. Att vi bara knullar för nöjes skull, några barn lär det ju inte bli gjorda hur vi än pippar menar jag. Men det är sant som Linda skriver, det är inte sämre med kärlek i en burk. Det blir inte finare barn för att de är "hemmalagade". Och det är inte finare för att de är biologiska, men ändå hoppas jag på det, fortfarande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

08 oktober 2009

Det är en dag som alla andra egentligen. Inget som har förändrats för oss. Vi har inga barn, vi verkar inte vara närmare att få några heller. Jag har varit ledsen idag: Kanske för att Ms andra omgång med prover visade sig vara tomma de också. Vi fick veta härom dagen.

Idag är jag ledsen imorgon är en annan dag. Jag vet inte vilken men idag vet jag att jag maler i mig kryptoniter och längtar efter varm mörk choklad från chokladfabriken. Jag önskar att det var en gravids begär. Jag önskar att jag visste att det fanns en möjlighet för oss två att bli föräldrar tillsammans. Ja alltså det blir vi ju om vi blir föräldrar men jag menar ju biologiska föräldrar. Just nu är det vad jag önskar.

Det är för att jag vill att vi ska få befinna oss i bubblan, den där man funderar på vem bebisen blir lik..

Det är vad jag önskar mig just nu