16 juni 2010

Who would've thought... it figures

Fortfarande inget nytt, eller jo. Vi har blivit remitterade från privat urolog till Karolinska, oh the irony! Vi valde ju bort landstinget för att det tog tid och så bollas vi tillbaka.

Det jag inte vågar tänka är att det är för att de inte har specialistkompetens nog privat. Men jag tänker inte så. Jag vågar inte.

Jag har just klippt håret på M. Det är något rörande över hur hela långa han sitter naken i badkaret medan jag klipper honom. Håret ligger i tussar runt honom och hans nacke blir aldeles lång och pojkvek allteftersom håret försvinner.

Det är något med nacken som gör att jag blir alldeles ledsen. Det har inte med nacken att göra men jag tänker på hur länge sedan det var som vi fick vara lyckliga och obekymrade tillsammans. Just nu minns jag knappt. Eller jo, jag minns. Men det är så avlägset och jag blir liksom ännu lite sorgsnare över att vara där jag är nu.

Det var aldrig meningen att detta skulle bli en IVF-blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

02 juni 2010

And I will think of this When I'm dead in my grave

Det har varit en bra dag, en vanlig dag med inget särskilt, och därför kom det som en sån total överraskning att jag blev så himla ledsen på kvällen. Jag försöker rannsaka mig själv och får inte riktigt ihop allt.

Idag har vi till exempel fått ett besked från läkaren (som missade att informera om cellförändringen från början) att det är ett förstadium till cellförändring och att det inte finns någon som helst anledning till att fundera över behandlingsalternativ eftersom man inte behandlar detta. Man håller koll och vi bör kunna göra ICSI med "färska" spermier. Han förstod inte alls ivf-ställets resonemang. Han sa dessutom att hans erfarenhet är att färska fungerar bättre än frysta.

Nehe, jaha!? Vad betyder detta för oss då? Vad har vi att ta ställning till? Vi vet inte, och vi blir fundersamma. Vem ska man lita på, vem har rätt. Jag tänker att den här läkaren är androlog och ju borde kunna sånt här, han har dessutom erfarenhet av ivf-behandlingar och hur man tänker i ett sådant sammanhang.

De andra vet vi ju inte hur de resonerar riktigt eftersom M inte blivit kallad till det där ultraljudet ännu och vi inte riktigt fått prata med dem annat än i affekt.

Hela tiden pendlar hoppet och känslorna. Jag känner mig trött, och då pratar jag inte om sömnig. Jag skulle vilja ha dagar där jag fick fokusera på ett par saker i taget och inte på 12 samtidigt. Jobbet brukar kunna ge energi men just nu känner jag kanske att det dränerar mer än det ger. Lite har det att göra med att när jag är på jobbet vill jag inte prata privatliv, en kollega till mig gör inte annat. Det gör att mina dagar flyter och privata tankar glider in i mitt professionella fokus. Jag har inte varit med om detta förut. Det är första året och jag känner att det gör mig ledsen.

När jag tänker efter är det kanske inte så värst konstigt att jag känner mig trött och ledsen i kväll. Det kanske är ganska naturligt egentligen, om man tänker efter alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,