Ibland känns det bara sorgligt, och så gör det ont, för man trodde inte att det någonsin skulle göra ont. Inte så HÄR! Och så gör det det ändå, mycket.

Just nu.

Och trots att jag inte vill tillbaka, inte vill bo där så känner jag en slags ömsinthet och en slags längtan dit, efter tiden som var kan hända. Just nu vill jag något mer, något annat än det jag har men jag har bestämt mig för att lugna mig. Mest för M:s skull, lite för min. Kanske.

allting är relativt.

Idag såg jag en tant köpa en klocka för kanske 35.000 kr. Samtidigt tittade jag och M på en klocka till hans födelsedag, vi tyckte den var dyr, riktigt dyr, 2.956 kr!

Scarlet Johanson

Jag borde kanske inte ha friat, jag borde kanske sagt. Du jag vill förlova mig med dig, för det var mer så jag tänkte. Eller jag menade det som en början på giftningen, sen kunde vi gifta oss på kvällen om ett par år, eller snart. Det skulle M:s mamma tycka om.

Jag känner mig inte lika ratad längre heller. M kysser min rygg om kvällarna och värmer mina fötter i sin hand. Ibland låssas jag att jag är Scarlet Johanson, M gillar henne.

...fortsättning

Och generad för att jag blottade mig, och kanske lite arg för att jag inte förutsåg bättre.

ratad?

Jag tror att jag friade till M i går. Han blev nervös och förvånad. Jag blev väl ledsen för att han inte tänkte som jag. Inte jätteledsen men lite.

Jag ville ju tala om för honom att jag vill vara med honom jämt, att jag vill vara familj som räknas med honom, att jag vill dela namn med honom och annat tramsigt som inte spelar någon roll, jag VET DET!!!! Men jag kände så. Jag ville det.

Och jag menade inte nu, jag menade sen, om ett år eller mer. Jag menade inte prinsessmarängklänning i kyrkan, jag menade inte 1000-dyr fest, jag menade vi, oss, han och jag, jag menade faktiskt bara kärlek.

Och idag ber jag nästan om ursäkt för vad jag gjorde, som att det inte spelar någon roll, men det gör det, och jag menade det. Inser jag nu

Osanning

Jag är ledsen, och det finns nästan inget att säga. Jag ska lägga mig strax, M jobbar och jag är ledsen.

Vanligtvis tycker jag om mitt arbete, mycket till och med. Varje dag skrattar jag, varje dag förundras jag över tankar och funderingar och varje dag kan jag ärligt säga att det fanns något eller någon på jobbet som gjorde mig riktigt glad idag.

Fast det har varit svårare ett tag, något har legat i luften och jag har bara anat att det handlat om mig eftersom jag inte haft en aning om något, och i dag bekräftades mina misstankar och jag blev då där jätteledsen. Det syns inte på mig, jag bara är.

Det säger mer om dem än om mig. Det är inte sant. Ingenting.

lördagskväll

Jag har huvudvärk och jag väntar på att M ska komma hem från jobbet. Jag längtar efter honom, jag väntar liksom på att vi ska sätta igång med att komma ihåg oss. Det har varit lite dåligt med det den sista tiden. Men vi har pratat om det nu och vi ser det båda. Jag tänker ibland att jag kanske sårade M, det ville jag egentligen inte men jag vill inte heller känna att jag blir ledsnare och ledsnare för att jag inte vill såra honom. Ibland måste jag ju säga hur jag upplever saker och ting.

I alla fall, jag längtar efter honom, han är det bästa jag vet, på riktigt!

min födelsedag

Jag vill fylla år snart! Få paket, och blommor, födelsedagsfrukost på sängen, telefonsamtal och grattisrop, hurra, hurra, HURRA, HURRA!!! Precis så vill jag ha, en helt egen födelsedag, med riktig tårta, grädde ska det vara! Med ljus och ballonger. Dörrpling hela dagen och alla som jag tycker om, ALLA som jag gillar skulle komma, och jag skulle vara glad för det var ju min födelsedag!

magkatarr

Ont överallt, i magen, i själen, i huvudet...

Jag slits mellan att ligga och stirra i taket och att vara en god husmor och fixa i ordning allt här hemma och laga mat till M till han kommer hem. Är det sånt man ärver av sina mödrar? Att vara duktig och se till att ha det fint till mannen kommer hem. För vems skull gör jag det? (Om jag gör det)

Mest för min tror jag. Då tycker jag det är roligt att umgås, då känner jag att jag kan vara lugn och glad, sen att han ändå kanske hellst vill göra annat än att sitta och gulla med mig hör ju inte hit. Det kan ju hända att han vill nämligen.