Jag fattar inte varför jag känner mig stressad riktigt, men det gör jag. Det är inte ens fullbokat i kalendern, men jag har börjat säga fel på namn och blanda ihop saker och jag har kort stubin som satan. Det är ganska säkra tecken. Den här gången märker jag det och säger hur jag känner och det liksom gör att jag inte far ut och ryter till. Men jag är irriterad helt klart.
Och jag vet inte varför.
Nyss skulle jag logga in och läsa uppgifter som mina medstuderande har gjort på kursen jag går, och jag känner hur hjärtat slår som en stångjärnshammare i bröstet och hur jag är irriterad ut i naglarna till och med, för vadå? Jo jag tyckte att den ena uppgiften var lite tveksam, lite låg nivå kanske, men inte usel. Och detta blir jag stressad av, sjukt.
Jag trivs med jobbet, jag trivs med M, jag är rätt nöjd, kunde önskat lite bättre ekonomi men så är det med ett halvt studielån + en hel lön med karensdagar, det blir rätt uselt.
Annars har jag ju inget att klaga på. Egentligen, inget jag kan komma på. så jag borde helt enkelt bara tagga ner och gå och lägga mig kanske, försvinna, i sömnen, det kanske hjälper ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar