Ett månlandskap, som man skulle kunna tänka sig det om man aldrig sett bilder från månlandningen, så såg jag Island genom bussfönstret från flygplatsen. Långt borta anade man berg och kuperat landskap men från flygplatsen till Reykjavik var det ändå svart, platt och stenigt.
Jag tänker så här i efterhand att jag aldrig såg Island utan att jag såg Reykjavik snarare, och att Island finns kvar för mig att besöka om ett tag. Medan jag väntar på att åka tillbaka ägnar jag mig åt att lyssna mer på skivorna jag köpte.
Lay Low spelar någon slags blandning mellan contry/blues och folk, influerat av Gillian Welsh, Jolie Holland och ungefär alla andra contryartister som jag tycker om (vilket får mig att fundera över vad jag har för musiksmak egentligen, contry?!?)
Den senaste plattan hon släppte är ett samarbete med en teaterproduktion så vitt jag förstår och där gör hon en del låtar på isländska och en del Dolly Partoncovers. Riktigt bra. Det är synd bara att jag inte begriper ett ord av vad hon sjunger om på på en del av låtarna!
Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, resa, Lay Low
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar