12 augusti 2008
07 augusti 2008
soffpotatis
Det är tungt men jag måste göra något åt den där soffpotatisen som man hittar liggandes mest överallt här hemma. Helst av allt skulle jag sparka ut henne på en jävla löprunda men jag misstänker att hon skulle dö på kuppen. M kanske skulle klara det med lite lock och pock men inte jag.
Däremot har jag planerat att lägga hennes träningskort på lite väl valda ställen för att pika henne att gå på gym några gånger varje vecka. Jag hoppas att det funkar...
Läs även andra bloggares åsikter om trams, träning, jag,
Däremot har jag planerat att lägga hennes träningskort på lite väl valda ställen för att pika henne att gå på gym några gånger varje vecka. Jag hoppas att det funkar...
Läs även andra bloggares åsikter om trams, träning, jag,
dygnsrytm
Det är sent. Jag borde sova men vi har vänt på dygnet, frukosten intogs i morse vid lunch. Just nu borstar jag tänderna och funderar lite på nästa resa. Jag vet inte säkert än med vem, vart eller när, bara att! Det känns fint ändå att det blir.
För ett tag sedan upptäckte jag Scouting for Girls. Hörlurarna i skivbutiken var alldeles för stora och jag fick hålla fast dem mot öronen för att kunna höra något överhuvudtaget, men jag tror att jag gillade dem. Scouting for Girls alltså, inte lurarna.
Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, funderingar,
För ett tag sedan upptäckte jag Scouting for Girls. Hörlurarna i skivbutiken var alldeles för stora och jag fick hålla fast dem mot öronen för att kunna höra något överhuvudtaget, men jag tror att jag gillade dem. Scouting for Girls alltså, inte lurarna.
Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, funderingar,
Etiketter:
funderingar,
musik,
musiktips
03 augusti 2008
Hemlängtan
Jag har inte varit borta så värst många dagar men jag börjar längta hem. Jag bor inte här längre, jag hör inte hit riktigt och jag känner det mer och mer för varje gång. Det är som att jag är gäst och tillfällig besökare i mitt förflutna och hur det än är så är det ofta ganska skönt att det är förflutna är förflutet så att säga..
Många av vännerna finns här förstås. Men när man inte ses så ofta är det inte alltid så mycket som finns att säga. och det beror lite på. Just nu är det mest prat om villapriser och ortens har jag inte så mycket att tycka något om inser jag. De är normala antar jag om jag jämför med stadens.
Fina M jobbar om nätterna, och jag känner mig fånig som längtar så vansinnigt mycket efter någon jag bor med varje dag, men jag gör det. Längtar efter kramarna och kärleksviskningarna och tramset som finns mellan oss under lakanet om kvällarna. Och efter luddmjuka katter, som trampar och vill ligga mellan matte och husse under täcket, den lille vill ligga sked bredvid,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)