Hemlängtan

Jag har inte varit borta så värst många dagar men jag börjar längta hem. Jag bor inte här längre, jag hör inte hit riktigt och jag känner det mer och mer för varje gång. Det är som att jag är gäst och tillfällig besökare i mitt förflutna och hur det än är så är det ofta ganska skönt att det är förflutna är förflutet så att säga..

Många av vännerna finns här förstås. Men när man inte ses så ofta är det inte alltid så mycket som finns att säga. och det beror lite på. Just nu är det mest prat om villapriser och ortens har jag inte så mycket att tycka något om inser jag. De är normala antar jag om jag jämför med stadens.

Fina M jobbar om nätterna, och jag känner mig fånig som längtar så vansinnigt mycket efter någon jag bor med varje dag, men jag gör det. Längtar efter kramarna och kärleksviskningarna och tramset som finns mellan oss under lakanet om kvällarna. Och efter luddmjuka katter, som trampar och vill ligga mellan matte och husse under täcket, den lille vill ligga sked bredvid,