Ruvandet och röstandet

Jo alltså tack! Jag ruvar. Tack och lov. Två stycken växte vidare, men bara ett i perfekt takt. Det andra var långsamt och när vi gjorde ET, sa de att de skulle odla det vidare och se om det gick att frysa. Jag gissar på att det inte gick, annars får vi väl ett brev om det i veckan som kommer kanske.

För övrigt var jag inte överstimulerad, men läkarens aa tt man ju faktiskt kan bli väldigt öm efteråt eftersom de sticker igenom en massa vävnad. Så, det var väl det jag kände helt enkelt.


Lillo springer och springer och står på näsan stup i kvarten. Lilla ungen har också oturen att slå i pannan varje gång och går ständigt omkring med sår och bulor. Så även denna vecka och jag fick ta en dags VAB för att vara säker på att han inte fick hjärnskakning när han tjongade huvudet i grinden så hårt att jag undrade om huvudet skulle sitta kvar. Det gjorde det, och ingen hjärnskakning.

Ruvandet går som ruvandet gör. Jag springer till toaletten och kollar pappret och vaknar mitt i natten för att ta en titt, varpå jag ligger valen och googlar om olika ruvardagAr och olika symptom. Idiotiskt, jag vet men jag gör't. Igår fick jag panik för ja så klart, lite rosa på pappret, men det var det enda. Jag har lite molvärk, och känner mig inte hoppfull, men ibland hjälper googlandet, för jag hamnar på gamla välkända bloggar och inser att det gick bra för dem, trots värk, trots sportinslag, så jag ruvar väl på. Vad mer kan jag göra?

Jag är i valet och kvalet om jag ska våga tjuvtitta men jag vågar nog inte.. Håhåjaja, snart går jag till vallokalen och röstar för en annan anda i landet, och för allas olika värde! Det hoppas jag att ni alla gör.