tillbaka till framtiden

foto från personligalmanacka.paulanders.com/

Nu har jag börjat återhämta mig lite från TVframträdande och annat jobbigt som jag är med om i mitt fantastiska liv. Det är inte klokt vad det händer spännande saker varje dag, jag vet inte hur jag ska hinna med allt.

Jo för så skulle jag kunna lägga fram det. Det är inte lögn egentligen även om det kanske inte händer saker som är spännande för andra än mig, och kanske inte ens för mig om jag funderar lite extra.

Det är i alla fall galet på jobbet. Jag har fjorton arbetsdagar kvar på den organisationen jag är nu och kommer om 15 dagar börja arbeta på en annan inom samma företag. Det är svårt att både avsluta, och påbörja och förbereda samtidigt. Skitsvårt faktiskt men jag försöker.

Ett knep är att vara mer organiserad än vanligt och kanske lyckas jag. Jag har tex satt in allt i pärmar och förberett genom att skriva upp viktiga möten i höst i en kalender i stället för på lösa lappar. Det är inte min starkaste sida det där med organisation. Jag har koll men jag har min egen ordning oftast och ingen annan kan blanda sig i för då vet jag inte hur det är längre. Det är inte praktiskt i ett arbetslag.

Läs även andra bloggares åsikter om framtid, jag, jobb, vardag, verklighet,

valborgsfirandets efterdyningar.

I morgon bitti flyger vi till Helsingfors jag och M. Jag har aldrig varit där förut. Inte ens åkt finlandskryssning, eller dito till Åland. I morgon far vi och kommer att tillbringa tre nätter på hotell, tre nätter utan bråkkatter och tre nätter med tillhörande morgnar och hotellfrukostar.

Vi skulle åkt till Sardinien men biljetterna tog slut innan jag fick beviljad ledighet och detta får duga. Som substitut till sommarens inställda planer duger det dåligt men som glädjeämne för stunden duger det gott.

I kväll bojkottar vi valborgseldar och dricker rosé och äter arrakbollar. Sämre kunde det varit.

Barnatro

De senaste två veckorna har bebisfrågorna blossat upp igen. D.vs, "NÄR ska ni ha barn egentligen?" Jag svarar som vanligt att det inte är läge just nu, ekonomin som är ansträngd bla bla bla, Annat som kommer före blablabla.

Egentligen har jag lust att svara att: Du har kanske inte med det att göra, vi knullar för nöjes skull och när vi byter taktik tänker jag inte tala om det för dig. Något liknande fast mer välartikulerat svarade jag goda vännen som frågade igår.

Folk är förstås välmenande. M och jag har varit tillsammans 4 år, och jag är 33 och jag veeet att tiden springer i väg. Som en person uttryckte sig på ett bröllop jag var på, ju äldre man blir desto oftare får man ju utvecklingsstörda barn! Smidigt liksom,

Men det är ju så där att det är lite känsligt för mig. Jag vill snart och M inte lika snart, det har skapat oro och debatt hos oss ett par gånger och detta vet folk, ÄNDÅ frågar de.

Jag har en vän som väljer att inte skaffa barn. Hon får försvara sig jämt. Folk tycker att hon är galen. Det gör inte jag men jag hoppas att hon inte säger när hon är gammal som min mammas moster gjorde, att hennes största misstag var att hon valde bort barn i livet, det vore sorgligt på något vis.

vårbättre

Mja, mjo.. det börjar bli bra nu. Jag känner mig inte fullt så nere och värdelös längre. Jag återkommer nog snart. Tack för mail och snälla kommentarer!

vårsorg

Jag känner mig som på rundvandring. Jag besöker mig själv våren 2007 och gå runt och rotar i gamla känslor och föser undan en del med foten. Det är som att saker och ting kommer igen hela tiden. Inte riktigt på samma sätt men det återkommer. M har inte så mycket med detta att göra inser jag utan det är jag. Och jag vet inte vilket ben jag ska stå på längre.

Jag avskärmar mig och stannar hemma. Jag ringer ingen. Säger till M att sträcka ut händerna och låter bli det samma.

Det jag vill är att känna mig älskad. M försäkrar, men jag kan inte tro för jag är ju jag och jag är inte dum. Inte M heller och därför förstår jag inte hur det skulle kunna vara så. Jag känner mig inte ens ensam, men jag tror att det brister snart.

Jag tror att jag sitter med röran upp till knäna och föser undan den bokstavligen snart, som våren 2007, 2006 med undantag för 2005 och 2004. Alla de andra vårarna minns jag och besöker då och då. 2008, here I come!

planer

Jag har flyttat ganska ofta i livet. Både fokus och bokstavligen. Just nu är jag nog på väg någonstans igen men jag vet inte riktigt på vilket sätt. Jag känner mig. Ibland låtsas jag inte om det men jag känner mig. När tankarna far så här som de gör och så här länge då är jag på väg någonstans.

Dock brukar jag vet vart. Det gör jag inte nu. Jag har egentligen allt jag behöver. Mja.. kanske skulle karriärutsikterna kunnat se något annorlunda ut men jag har planer även om det inte riktigt går så fort som jag vill.

För ett tag sedan fick jag erbjudande om jobb. Jag tackade nej trots högre lön, just nu passar det inte och jag trivs egentligen. Men jag vill något, jag vet inte vad bara, och jag tänker lite på att arbeta utomlands. Jag skulle kunna, jag skulle våga, men M... Han skulle inte kunna och det är ett krux.

Jag gillar M

Lugna mig

Jag fattar inte varför jag känner mig stressad riktigt, men det gör jag. Det är inte ens fullbokat i kalendern, men jag har börjat säga fel på namn och blanda ihop saker och jag har kort stubin som satan. Det är ganska säkra tecken. Den här gången märker jag det och säger hur jag känner och det liksom gör att jag inte far ut och ryter till. Men jag är irriterad helt klart.

Och jag vet inte varför.

Nyss skulle jag logga in och läsa uppgifter som mina medstuderande har gjort på kursen jag går, och jag känner hur hjärtat slår som en stångjärnshammare i bröstet och hur jag är irriterad ut i naglarna till och med, för vadå? Jo jag tyckte att den ena uppgiften var lite tveksam, lite låg nivå kanske, men inte usel. Och detta blir jag stressad av, sjukt.

Jag trivs med jobbet, jag trivs med M, jag är rätt nöjd, kunde önskat lite bättre ekonomi men så är det med ett halvt studielån + en hel lön med karensdagar, det blir rätt uselt.
Annars har jag ju inget att klaga på. Egentligen, inget jag kan komma på. så jag borde helt enkelt bara tagga ner och gå och lägga mig kanske, försvinna, i sömnen, det kanske hjälper ett tag.

tidsfördriv

Folk blir utmanade till höger och vänster, inte jag men det gör inte så mycket. Då kan jag ju välja och vraka lite som jag vill bland det som är roligare än annat. Här är en grej som passar mig nu när jag har tid att slå ihjäl.

Ane Brun
Basia Bulat
Camera Obscura
Damien Rice
Ed Harcourt
Feist
Gillian Welsh
Hello Saferide
Isolation Years
Joanna Newsome
Kathryn Williams
Lykke Li
Maia Hirasawa
Neko Case
Old Crow Medicine Show
pedro the lion
Regina Spektor
Sarah Blasko
Tom Waits
Urga
Victoria Williams
Woven Hand

Ja hit kom jag utan problem, jag hade kunnat göra grupplistor, artistlistor, kvinliga och manliga, men x, y z å ä ö gillar jag visst inte.

stillsam och bra fredag.

I dag är det fredag och jag lyssnar på musik. Egentligen skulle jag vilat men jag orkar inte vakna upp och vara trött efteråt så jag skippar vilandet. Fast musiken gör mig glad och jag känner mig festsugen. Jag känner för att dansa och jag känner för att snurra runt med armarna utåt som när jag var liten. Jag tror att det skulle bli mycket uppskattat på dansgolvet, eller inte.

M vilar, han ligger med tjockkatten och bråkkatten i soffan och som jag älskar honom! Jag får svaga knän av att se honom fortfarande. Och med katterna blir det nåt extra. Jag tror att det är för att han blir så vansinnigt larvig och töntig med dem. Gosattacker och visk i "örisarna", jag är svag för hans prestigelöshet och hans sätt att ömma för de han tycker om. Han ser människor och han bemöter dem och han är aldrig elak. Han är den finaste och bästa jag vet.

Jag är en gråsugga

Jag har under ganska lång tid följt ett antal bloggar. En del har jag lämnat kommentarer på, och på en del inte. En del har jag liksom "vuxit ifrån" fast jag kikar in då och då för att uppdatera mig lite och fan vad arg jag blir när jag inte längre får läsa något! Det är flera som lösenordsskyddar och bara bjuder in vissa läsare und so weiter.

Så tänker jag att jag ska ta kontakt med den som bloggar och förklara att jag gärna vill läsa mer, men kan jag få tag på en mailadress tro? NEJ det går inte för den står på bloggen. Skittrist! Men visst jag kan förstå. En kompis som jag har, eller hade, eller har eller hur det nu är har lösenordsskyddat bloggen och jag kan förstå att det hämmar om kompisar läser vad man skriver. Jag kan uppleva det själv ibland, men jag skriver ju inte så särskillt personligt att jag borde bry mig egentligen.

Förut var det nog mer personligt. (eller i alla fall ledset) Förut då när M och jag hade knöligt och lite svårt. Och visst finns det saker jag inte skriver om som jag vill skriva om. Men jag kan inte för M skulle bli sårad, och även om det inte är om honom så är det saker som han själv inte skulle välja att prata om med andra och då kan jag inte skriva om det. Tror jag.

Ett tag har jag nog skitit i att skriva vad jag tänker och tycker för att det inte blir så litterärt, allt ska vara så litterärt och ganska tjusigt och jag kan inte. Det är bara att inse. Mina taffliga försök och mina ordsvängningar är inte litterära och mina tankar är så allmängiltiga att jag är precis som en gråsugga egentligen. Jag borde ha mer dramatik i livet kanske, det kanske skulle göra mig mer intressant?