Jag har inget emot att åldras egentligen. Jag har inget emot att jag plötsligt blir 31 istället för 30, att jag är närmare 40 än 20 gör mig faktiskt inget alls. Jag tyckte det var ganska jobbigt när jag upptäckte de första gråa stråna vid tinningarna och jag tyckte att det var ganska konstigt att se att huden på mina händer blivit annorlunda.
Det som är konstigt med att åldras är att jag upptäcker förändringarna plötsligt, att jag aldrig märker hur de smyger sig på mig. Jag undrar ibland om det är nu jag borde börja med anti-rynk-cremer. Men så gör det mig egentligen inget med rynkorna, jag ser gladare ut kring ögonen än tidigare och för en som alltid hört "du ser så allvarlig ut jämt!" i anklagande ton känns det ganska välkomnande med glädje i ansiktet.
Så nej, jag har egentligen inget emot att åldras, men jag har något emot det som kommer med åldrandet. Till exempel att mina föräldrar blir äldre och äldre, att åren jag kan få barn på blir färre, att jag inte kan sova om morgnarna...
Ibland skulle det vara skönt om jag var den som vaknade sist. M kunde gå omkring och tycka att jag var den tråkiga och försöka spela lagom hög musik så att jag kanske vaknade, släppa ner katterna i sängen och låta dem busa där, eller allra helst väcka mig med frukost på sängen, för att han kan och för att jag älskar det trots smulor, trots bök och balanserandet av koppar och böcker. Jag vill vara den som sover, jag vill behöva fler än 8 timmar fortfarande, inte fem eller sex och;
Jag vill ha frukost på sängen.
.......................................................................................................
Andra bloggar om: morgon, M, funderingar, vardag, tankar,
2 kommentarer:
Det stör inte mig heller att jag blir äldre, men det är klart att man tänker på det ibland. Jag skulle också vilja ha frukost på sängen!
Ja det är inte dumt!
Skicka en kommentar