jobbtankar

Jag är rastlös! Antagligen beror det på att jag varit hemma, sjuk, de senaste dagarna. Jag är inte van riktigt att hänga i soffan framför TV:n hela dagarna. Men det gör mig tid att tänka och jag känner att jag behöver tänka över min jobbsituation lite grand.

Jag trivs på jobbet. jag trivs med kollegorna och jag trivs med chefen. För det mesta trivs jag med arbetsuppgifterna också men just nu känns det lite som att det står stilla, jag behöver en ny utmaning och nya ansvarsområden tror jag. Det räcker inte att vara i den och den gruppen, det räcker inte att hålla i de här trådarna. Jag vill mer liksom. Driva det framåt ännu mer än nu, och då är jag ändå betraktad som drivande på jobbet redan. I min bransch hamnar man lätt på lägsta kompetensnivå, och det är något jag till varje pris vill undvika. Ibland känner jag att jag siktar för högt och blir besviken när vi inte når ända fram. Man gör sällan det, och det är ibland både en fördel och en nackdel att det inte bara är mig det beror på.

En handledare sa i våras att vi nått långt över förväntningarna med tanke på vad vi hade att jobba med och med tanke på vilka förutsättningar vi har för att utföra vårt jobb. Det kändes skönt att höra men samtidigt räcker det inte för mig. Och jag tänker att när det inte räcker är det kanske då som man måste vidare?

Men vidare till vad?