Madrugada

Förut lyssnade jag jämt på dem, och idag kom jag lite otippat att tänka på dem igen.

De var mina husgudar förut. Det spelade ingen roll vilket humör jag var på, det fanns det någon låt som passade och det är stark musik. Sådan musik som gör att man känner sig något osårbar, lite bättre än förut och lite "tuffare". Ja för mig har det varit så att jag har mått så jäkla bra till den här musiken, och jag har städat så jävla bra till en del låtar att dammsugare och dammtrasor borde följa med varje skiva de säljer!

Men så kom Majesty, och jag fick en riktig gråtlåt, en sån där som kunde gå på repeat som jag kunde lyssna till dagar i sträck medan jag låg på sängen eller satt i fönstret och såg brandkåren rycka ut.

Idag är det ingen gråtlåt, men den är fortfarande en favorit.