Rädd

Jag har inte testat ännu. Inget mer har hänt och jag vet just inte alls vad jag är, eller om jag är. Jag har kommit till en punkt där jag inte vet om jag kommer att våga testa knappt. Jag är rädd för resultatet. Jag är rädd för att stå där och stirra på ett streck och förstå att det inte finns ett endaste litet hopp just för den här stunden och att jag då ska behöva känna att vi har misslyckats igen.

Jag är rädd, för det är jag är rädd.


Läs även andra bloggares åsikter om oro, icsi, ruva, barnlöshet, ivf,

SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag(hoppashoppashoppashoppas)
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
Skitdagskitdagskitdagskitdag(hoppashoppashoppashoppas)Skitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag.

Och hur har din dag varit?




Läs även andra bloggares åsikter om ledsen, arg, jobb, oro, jag, icsi, ruva, ivf, barnlöshet,

ruvardag, mitt i ungefär

Jag skulle ju liksom hålla ut och kämpa och inte fundera så mycket men jag gör det. Jag inser ju det att jag funderar hela tiden oavsett vad jag gör egentligen. Jag funderar över graviditetssymptom, eller egentligen bristen på dem. För jag känner ju nästan inget alls som skulle kunna tyda på att jag är gravid. Jag hade fler "symptom" innan jag satte tillbaka embryot och självklart får det mig att fundera. Så mycket har jag inte googlat på symptom, mer på om man kan vara gravid utan att känna något.

Sedan funderar jag över om jag orkar med hela karusellen igen, med hormonerna och oron och besvikelsen. Är det bättre för mig att helt enkelt låta bli och bearbeta eller avhjälpa barnlösheten på annat sätt?

Jag funderar över att min nya chef är inte precis så lätt att prata med och kanske inte heller så värst förstående. Det känns inte så bra på jobbet, och jag kan inte säga att jag precis vet hur jag ska göra i framtiden även om jag ju egentligen hade bestämt mig. Just nu känner jag nästan som att jag vill byta karriär helt och hållet. I min bransch är ingen kvinna bättre än en man, kanske mest för att det är så ont om dem. Men jag är less på det. Och jag är less på mycket annat också.

Oavsett vad jag funderar på så återkommer jag till detta att jag har svårt att tro att det faktiskt skulle kunna vara så att "vi" har blivit gravida nu. Det finns en mikroskopisk chans, det gör det, men jag tror inte det. Jag tror att det är som vanligt och att det kommer att bli sorg och bedrövelse när det är dags för mig att kissa på stickan.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, oro, funderingar, framtid, ivf, icsi, ruva, gravid,

En klump i magen - lite mer på riktigt.

foto: Maria

Alltså...

jo jag går omkring med ett ägg eller ett embryo. Eller, jag känner inget så jag kanske inte gör det, men rent teoretiskt så gör jag det sen några dagar tillbaka.

Det är ingen lätt grej detta att hålla på och ha embryon i sig. Jag känner mig stressad och nervös och orolig och... faktiskt lite hoppfull också men bara lite. Förövrigt känner jag inget och jag vill helst inte veta nåt om andras gravidsymptom eller vad andra eventuellt har känt eller inte känt så jag har inte googlat och inte frågat andra eller halkat in på familjelivs 748 trådar om hur folk känt sig under ruvandet. Jag har heler inte vågat prata med någon om det och inte vågat tänka för mycket på det och det går ganska bra fortfarande att inte tänka.

Man kan tex gå på IKEA (och INTE gå så mycket på barnavdelningen, nästan inte alls) eller på K-rauta och köpa borr och kvartslist (och inte låta tankarna vandra till om i fall man kan bygga specialgrind till trappen) eller så kan man gå och äta sushi. (och inte fundera på hur det var med listeria nu igen) Allt detta kan man göra för att låta bli att tänka.


Läs även andra bloggares åsikter om jag, funderingar, icsi, ivf, barnlöshet, ruva, längtan, oro,