Jag älskar den där katten så mycket att jag vill bära på honom hela tiden. Det älskar inte han. Han älskar M och kryper nära, nära och M flinar mot mig som blir lite sårad fånigt nog. Jag VET ju att katter kommer och går som de vill. Jag VET ju att de inte vill att man bär omkring på dem hela tiden. Men han är så söt när han kryper ner i min handväska och gosar in sig bland pennor och småpengar, och jag vill inget hellre än att han ska älska mig mest.
Mamman berättade att det var så med mina stora systrar också. Den ena bar in katten i sitt rum och så fort hon somnade och släppte på greppet smet katten iväg till den andra systern och sov resten av natten. Jävla katter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar