Vår stora katt har varit dålig. Han har haft ont när han gått på lådan, morrat och väst och haft sig. Vi fick åka in akut med honom i fredags. Nu är han tack och lov hemma igen, och som vanligt. Imorgon ska vi försöka ta urinprov på honom, som att han kommer att kissa i plastgrus! Jag tror inte det i alla fall.
Vi åkte förbi skogskyrkogården idag M och jag. Det var dags för lite omplanteringen på graven och vi klippte och rensade, planterade om och tryckte ner lite lökar som kikat upp för tidigt. Det är så vackert där ute att jag får ont i hjärtat. Fast mest beror det nog på att jag inte kan låta bli att tänka på allt som M inte får berätta för sin mamma.
Jag gick i väg för att hänga tillbaka vattenkannan, tvättade bort jorden från händerna och vände mig om och han såg så sorglig ut där han stod framför graven. Jag vet att han saknar henne jättemycket, särskilt vid tillfällen när det finns något att berätta, något att vara glad för. I morgon skulle han vilja prata med henne och kan inte, och jag orkar inte alltid lyssna så bra. Jag känner det, att jag lyssnar med ett halvt öra ibland. Det är dumt.
Men vi gjorde fint i alla fall. Krysantemum som passade till den hemska rosa historian som någon annan planterat. Vi bestämde oss för att cykla dit igen i veckan om vädret är okej, ta med matsäck och stanna en stund. Inte för att hon bryr sig nu, men hon hade om hon vetat. Jag önskar att hon kunde veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar