Sista kvällen som jag sitter med mammas foton i knät. Jag sitter och studerar fotona och tycker att alla ser så vuxna ut. Mammas konfirmationsbild. De ser allihop ganska vuxna och allvarliga ut, med något undantag av finniga pojkar, men annars ser de vuxna ut.
Jag har ingen konfirmationsbild, jag är inte konfirmerad. Varför skulle jag? För presenterna? Jag tror inte på Gud, inte alls. Men jag tycker att det är en bra story liksom, den om Gud.
Ibland pratar jag och en vän till mig om Gud eller om tro i allmänhet och det händer att han blir aldeles vansinnig på mig och säger "du måste ju tro på NÅGONTING!?!" Ja det gör jag så klart men inget som är andligt eller gudligt. Och jag kan inte svara på varför, det är bara så. det finns inte i mitt liv helt enkelt. Jag antar att det är synd eftersom så många verkar vara hjälpta av sin tro, men jag kan bara inte, för mig finns det inget.
Men jag hör ju att det låter futtigt så jag brukar säga att jag tror på att människor är vad vi gör dem till och att om vi är "goda" mot varandra får vi gott tillbaka. Räcker inte det egentligen?
2 kommentarer:
Verkar som om vistelsen hos föräldrarna har fått dig att börja tänka, eh missförstå mig rätt.. Får ibland en klump i magen när jag tittar på gamla familjebilder. Vet ej varför egentligen. Borde kunna ta det för vad det är.
ja alltså, på sätt och vis har du rätt. Men det är inga nya tankar, inte de om Gud ialla fall. Och kanske är det egentligen en förlängning om samtalet om miljöbilar jag hade med pappan. Jag tror det.
Skicka en kommentar