Jag börjar känna mig som en bröllopsveteran nu. Den här gången har jag inte haft panik flera månader i förväg, jag har inte sprungit runt som en galning och kollat i alla affärer efter något att ha på mig. Jag har faktiskt varit rätt avslappnad och har inte ens slagit in bröllopspresenten ännu! Men jag ska snart.
Det är väl inte direkt så att jag springer på bröllop stup i ett, men ungefär ett per år har det blivit de senaste fem eller sex åren. Ibland håller jag tal, har inte riktigt besämt mig för hur jag gör i morgon. Jag känner inte att det förväntas av mig imorgon. Det finns så många andra där som säkert gör det tusen gånger bättre än jag, så jag får se.
Vid varje bröllop lägger jag i smyg märke till detaljer. Jag tror att det är för de hemliga önskningarnas bröllop, mitt egna. Jag vet vad jag skulle tycka om för musik nu, jag vet vad jag skulle tycka om för sorts, och vilka gäster, kanske. Men jag gifter mig nog inte. Jag tror inte på Gud, jag har inte råd. Jag skulle stressa ihjäl mig.
..................................................................................................
Andra bloggar om: bröllop, framtid, funderingar, tankar,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar