pratkvarn

Jag kom ganska nyss hem. Kvällsmötet hade jag glömt och det var ganska frivilligt men jag deltog och det var roligt. Som vanligt pratade jag mest av alla, som vanligt undrade jag efteråt om jag verkligen sagt något som var vettigt eller om jag svamlat rappakalja hela tiden. För jag är sådan, pratig som tusan, och egentligen tror jag inte att jag pratar rappakalja men jag blir nervös ibland och undrar hur de andra tänker. De är ju inte jag och har inte mina tankar och mitt sätt att se saker menar jag.

För något år sedan var jag på en föreläsning som handlade om vilka olika lärstilar man kunde vara. Två exempel var holistisk och analytisk. man kunde vara båda men hade oftast dragning åt det ena eller det andra hållet. Jag gapade efter ett tag, glömde bort att anteckna för jag kände igen mig. Jag fick en förklaring på varför jag är som jag är när jag börjar städa något på jobbet och får en tanke och bara släpper rubbet för att fullfölja den nya tanken. Samma sak kan inträffa om tio minuter igen, jag upplevs nog som slarvig vad gäller vissa saker men det är jag inte, jag bara förflyttar mig i tanken och handling ganska snabbt.

Jag fick också under föreläsningen en förklaring till varför jag aldrig någonsin klarat av att plugga som min kompis Malin som satt med sitt lilla papper och sin lilla bok framför sig. Jo för jag har en holistisk lärstil, vill ha överblick och sprider ut skiten över allt, ibland ligger papper ut i en gång i vardagsrummet. Malin har en analytisk lärstil, och jag har för mig att man då hade ett sätt att ta till sig ämnets detaljer och att man läste allt, och kunde studera i timmar tills man var klar, bara rakt upp och ner.

Jag har faktiskt ingen poäng med det här, jag svamlar.