Till hösten

Det är lite konstigt första gången man inser att kvällarna är ganska mörka. Det gör mig nget, men man inser på något vis att det man längtat efter (semester?) är över och att till hösten börjar allvaret och det andra livet igen. Jag är lite rädd.

För hur det nu är, så var våren jobbig. Jag var ledsen och kände mig sviken. Jag var nog beredd att gå, inser jag så här i efterhand. Men jag stannade och jag är glad för det. Men jag är lite rädd att saker och ting ska upprepa sig, att hon ska höra av sig kanske, och trots att det inte handlar om annat än vänskap (?) så får det hela mig att krympa och känna mig som en otillräcklig person, otillräcklig sambo och flickvän också för den delen.

Jag ska inte måla fan på väggen. Jag har en strategi, han också vet jag, och vi får lösa saker efter hand. Men jag skulle vilja ha ett lugn i höst där inget tråkigt händer, inga stora tråkigheter på jobbet, inga sjukdomar, inga dödsfall, inga ex och inga lögner. Byt gärna ut alltihop mot framgångar, trissvinster och roligheter istället så blir åtminstone jag nöjd.

...................................................................................................
Andra bloggar om: iaktagelser, funderingar, framtid, vardag, verklighet, relationer,