28 mars 2009

beslutsångest.

Jag är inte alltid överdrivet förtjust i att behöva fatta de där stora besluten. Ibland är det plättlätt. Det sitter i maggropen hur man vill och hur man måste, man bara vet och gör som man bara kan. Men oftast fladdrar frågetecknen som fjärilar och om de landar för ett ögonblick tolkar jag det som att dagens tankar är de rätta, att det är så det måste bli. Senare på kvällen fladdrar de fjärillarna lika vildsint igen och den tidigare beslutsamheten är borta.

När jag var tonnåring tänkte jag att det skulle bli lättare när jag blev äldre, nu tänker jag att det var lättare då när besluten inte var så stora. Fast jag vet inte, kanske är det lättare nu. Inget beslut är oåterkalleligt och jag vet att faktiskt det mesta ordnar sig till slut även om man inte tror det från början.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,