14 april 2013

Om våren

Kanske är det vårens första riktiga dag. M har rensat upp i vår pytteträdgård, vi har ätit glass och druckit kaffe, gått en liten promenad, och Lillo har krupit ute i överdragsbyxor och smakat på en sten. Det känns som saker man gör en vårdag.Dock ligger snön kvar som ett smolk i ögat, men jag tänker efter och minns hur det på dagen för 7 år sedan var likadant och hur vi for tillbaka tvärs över Sverige och hann träffa Ms mamma innan hon dog. Hon fick aldrig veta att Lillo finns, det hade hon älskat, mer än något annat.

Pappa fick träffa Lillo, men han fick aldrig se honom krypa, eller leka med katten och fjäderpinnen i evigheter. Han vet inte att han kan rörelserna till flera sånger och att han älskar fil och kardemumma.

Pappa som är född och uppvuxen i Stockholm, ska ligga på Skogskyrkogården. Det känns mycket mycket bättre än jag kunnat tänka mig. Det känns som att han får komma hem och som att jag nästan ska få träffa honom igen, fast det gör mig ledsen också. Jag hade hellre hälsat på honom i mitt barndomshem och hört hur han gullat med Lillo mer än i mina tankar.