Ofattbart o(t)roligt

Jag fick komma till en gynekolog idag för att se om jag behöver skrapas eller inte. Jag fick ju inte komma tillbaka till gynakuten där jag varit och konstaterat missfallet så jag chansade och frågade den gynekolog som hjälpt mig ta ultraljud och räknat äggblåsor i Stockholm, en mycket trevlig kvinna som jag gillar.

Jag fick lämna urinprov där det konstaterades att graviditetshormonerna inte gått ur kroppen på mig ännu och sedan skulle hon kolla lite med ultraljud osv.

Rätt som det är utbrister hon; "Men herre Gud här finns ju ett perfekt foster, vad håller de på med på gynkakuten?!?!" Jag fattade verkligen ingenting. Jag förstod inte vad hon sa eller så gjorde jag det för jag började gråta och sa att det inte var möjligt och så kom jag plötsligt att tänka på cytokeken som jag fick, och så började jag gråta mer.

Summa summarum. Jag är gravid trots allt. Jag ska gå hos specialistmödravård eftersom cytoteken kan ha skadat fostret (fast det är inte säkert för det var så tidigt, orala tabletter och bara två) och därför behöver man ha koll.

Jag är chockad, lite glad, orolig och arg! Jag frågade läkaren om en läkare på en gynakut verkligen kan missa sånt här, och min gynekolog sa att nej det ska inte vara möjligt. Jag har visst bakåtliggande livmoder, men en sådan sak ska en läkare på en gynaqkut inte missa.

Jag är inte den hämndlystna typen men jag är arg. Jag vill att den här läkaren faktiskt ska veta vilket misstag hon begått. Jag vill att sjukhuset ska veta att hennes stress (hon var stressad för hon var själv där) kan ha skadat vårt foster. Och jag vill inte att det någonsin ska ske igen.


Läs även andra bloggares åsikter om arg, gravid, icsi, ivf, oro, missfall,

SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag(hoppashoppashoppashoppas)
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag
Skitdagskitdagskitdagskitdag(hoppashoppashoppashoppas)Skitdagskitdagskitdagskitdag
SkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdagSkitdagskitdagskitdagskitdag.

Och hur har din dag varit?




Läs även andra bloggares åsikter om ledsen, arg, jobb, oro, jag, icsi, ruva, ivf, barnlöshet,

curiosity killed the cat

Jaha vilka mer än Bunny tror att jag ska börja strypa katter, räck upp en hand!

Och om ni vill veta exakt hur mycket jag hatar katterna kan ni läsa här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, katterna, arg, iaktagelser, kommunikation, trams,

diskriminerad?

Jag blir inte arg så värst ofta, inte jättearg i alla fall men idag har jag nog ändå blivit det.

I min kommun (och tillika arbetsplats) har man rätt att vara frånvarande för läkarbesök utan lönebortfall OM det inte gäller tandläkarbesök mammografi, cellprovstagning och ivf. Märk väl att när jag inger för att undersöka saken vidare och påpekar att det är lite underligt att det mest handlar om kvinnorelaterade sjukdomsbesök så säger personal-personen i kommunen att mannen ju också är drabbad vid barnlöshetsbehandling osv. Men i vårt fall så gick M till urologen och fick det fixat, vilket han fick ledigt för, och vilket han också skulle fått ledigt för om han arbetade på min arbetsplats. Vidare måste han ju inte egentligen närvara vid ytterligare behandlingar.

Så.. nu är jag arg. Jag tycker att det är diskriminering och man skulle kunna tänka sig att det är är diskriminering på två grunder.

1. jag är kvinna (Ett av de större felen i denna värld verkar det som)
2. jag är boende i Stockholms län

För hade jag bott eller arbetat i Hultsfred till exempel så hade dessa regler gällt.

"Följande orsaker får du gå på utan löneavdrag:
Psykolog
Kurator
Läkare
Efterbehandling som är ordinerad av läkare
Röntgen
Skärmbildsundersökning
Mammografi
Cytologtest
Akut tandläkarbesök
Kiropraktor och akupuntör som är förtecknad hos Försäkringskassan
Blodgivning
Tandoperation på sjukhus med efterföljande återbesök
Provrörsbefruktning, behandling skall ske enligt remiss av läkare"

Heja Hultsfred! och hello jämställdhetspersoner i min kommun säger jag!


Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, feminism, kvinna, icsi, barnlöshet, verklighet, arg, jag, ivf

Jag drar mig för att ringa andrologen imorgon. Jag orkar inte hålla på och ringa och tjata längre. Jag orkar inte ringa och berätta allt från början varje gång, och jag vill inte behöva ifrågasätta varför ingen behandlat vår remiss eller varför ingen ringt eller varför vi slussas runt hela tiden.

Tydligen är vår remiss hos Andrologen på stora sjukhuset för Andrologen på det privata sjukhuset har gett oss fel uppgifter, så det han sa kan vi bara glömma! Vi kan helt enkelt inte lita på någon känns det som, och när vi får klarhet i vad som händer, och om det faktiskt är så att han gett oss helt fel uppgifter, ska jag fundera på om jag inte borde skriva ett argt och beskt brev till hans arbetsplats.

På ett sätt är det nästan lite skönt att vara sur över att vi inte får påbörja någon behandling eftersom det gör att jag inte lika lätt tänker på varför de måste utreda detta så noggrant. Visserligen inser jag ju att det är för Ms hälsas skull och jag ÄR orolig, men vi har inget konkret utan bara förvirrade besked och ibland är ilska en bra känsla när alternativet är oro.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, funderingar, oro, arg, verklighet, icsi, ivf,

We're just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year..

Idag som är idag har vi haft vårt efterlängtade inskrivningsmöte på en ivf-klinik. Eller just det ja, det var ju inget möte fast det var tänkt så.

Jag skrev här om hur besviken jag var på mötet vi hade en gång när jag trodde vi skulle ha ett annat. Och idag kan jag nog säga att det var inget, om jag jämför med hur jag känner idag.

När vi kom in till läkaren började hon med att fråga oss vilken sorts förväntningar vi hade på hjälp av henne och jag tyckte verkligen att det var skumt med tanke på att vi ju hade skickat in papper och pratat och beskrivit ganska noggrant hur läget var för oss. Men vi beskrev att vi ju sökt dit för att vi ville ha hjälp att bli gravida och bli biologiska föräldrar tillsammans med hjälp av ICSI.

M berättade lite om sina prover och resultatet från biopsin och att det förklarats för oss att det nog fanns en möjlighet att bli föräldrar tillsammans trots allt.. trots att det bara fanns spermier i 30 % av gångarna - und so weiter. Då tittar läkaren på oss och säger

-Berättade andrologen också då att det finns cellförändringar i testikeln?
-???!!!
-???!!!

Jag är så arg och ledsen och besviken och rädd.

Jag är så arg på andrologen som uppenbarligen missat att se detta i labbsvaret, eller om han glömt av att berätta?
Jag är så ledsen över att att M ska behöva uppleva det som han är mest orolig över.
Jag är så ledsen över att vi inte fick börja en glädjande uppåtspiral utan att vi fick sitta där med all glädjen nerknölad i tårna på skorna, och känna hur oron bara svällde över och rann ut genom ögonen.
Jag är så besviken över att vår föräldraresa inte kunde få en början nu utan att det i stället känns högst osäkert om den blir av alls.

Och jag är så rädd!

Läs även andra bloggares åsikter om icsi, ivf, oro, M, arg, barnlöshet, verklighet, föräldrar,

Detta är inte en förskoledebatt, detta är en brisrapport som hamnat i fel händer.

Med anledning av Annas inlägg + kommentarer och den här artikeln retar jag upp mig och skriver av mig.

Jag tycker att det är skrämmande att debattören överhuvudtaget vågar skriva en så torftig artikel som bygger på vad EN forskare säger, men i "aftonhoran" vågar man väl, där läser väl ändå inga som kan något om ämnet eller? Ska man vara helt korrekt är forskaren i fråga Kari Killén som skrivit åtskilliga hyllmeter i ämnet, men hon har också skrivit om hur omsorgssvikt handlar om föräldrar som är OFÖRMÖGNA om att ta hand om sina barn på grund av psykisk sjukdom, misshandel eller andra omständigheter, inte är det bara materialismen som Hellqvist skriver om, inte heller handlar det bara om föräldrar som inte är närvarande för att de båda heltidsarbetar.

I alla fall, om man läser rapporten från bris så ser man vad psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt handlar om och det är inte precis bara vad Solveig Hellquist får det att framstå som. Men hon är folkpartiets riksdagsledamot och vill kanske propagera lite för den fantastiska nackamodellen?

För läser man rapporten framgår det tydligt att barn behöver någon vuxen att knyta an till och det står inte att det måste vara föräldern (även om det naturligtvis är viktigt) och det är ju bra för om barnen inte träffar andra vuxna och föräldrarna är de som brister i omsorg, vad händer då? Många barn klarar sin tillvaro med psykiskt sjuka föräldrar och misshandel och missbruk tack vare förskolan eller andra omsorgande vuxna. Och nej misshandel har inget att göra med om man är medelklass, överklass eller inte.

Det står en jäkla massa i rapporten så klart och en del har tolkningsmöjligheter, men att få detta till en förskolans vara eller inte vara-debatt, nä, det ställer jag inte upp på.

(Läs mer om anknytningsteorin i Bowlby, J (1951) Maternal Care and Mental Health, World Health Organisation WHO)

läs rapporten här

rörigt inlägg, mest på grund irritation tror jag.

(och nej jag heter inte Maria eller Lundholn)

Den jävla klänningen klättrar på strumbyxor, jag hatar underklänningar!

tonårsjävlar - miljonte delen...

När telefonen ringde förut vågade jag egentligen inte svara. Jag visste att ju det var systern och jag visste att det hänt nya grejer i tonårsröran, och jag misstänkte att detta var ännu ett samtal där hon fick sammanfatta dagens skit och helvete.

Jag börjar bli så trött, det gnager inifrån och jag är inte ens där, jag är inte ens mamman och jag är inte ens den som måste ringa och jaga och leta och gissa och ta emot skit hela tiden. Jag är inte ens den som sitter på jobbet och undrar om huset står kvar när jag kommer hem eller om barnen lever. Jag är inte den som undrar om de skadat andra eller funderat på hur mycket eller vilka droger som cirkulerar och var pengarna kommer från. Jag är inte den som måste köpa bil för pengar som inte finns för att kunna jobba.

Och jag skäms när systern ringer för att jag nästan inte vågar svara. Och jag önskar att jag kunde göra mer.

Tonåringar - del 5

Eller så har det värsta bara börjat, jag pausar ett tag. God fortsättning.

Tonåringar - del 4

Tydligen är de hemma nu vilket innebär att de kommer att få varma fiskar och säkert en ganska jobbig framtid. Oro byts mot ilska och naturligtvis en hel del lättnad. De har ställ till med en del, kanske mest för sin mamma vars tillvaro försvåras och försämras enormt om hon inte har bil.

Så, nu hoppas jag att det värsta är över.

Tonåringar - part 2

Plötsligt blev jag frisk och nästan klar med julstöket på en och samma dag. Skönt är det, mycket skönt. M får julklappar, jag kanske drygar ut med en till, om han är snäll. Trots att det är klart vill inte julfriden infinna sig riktigt, för syskonbarnen håller sig undan. Var vet vi inte riktigt, ingen vill säga och deras mamma är ledsen så ledsen. Och arg. Polisen vill avvakta, de kommer hem säger de. Och det stämmer kanske, men frågan är hur mycket dumheter de kan hitta på innan dess? Det finns alldeles för mycket som kan verka lockande på ganska stora tonåringar. Än så länge verkar inget ha hänt, men vi vet inte säkert.

Det enda vi gör utom att ringa och snoka och leta är att hoppas!

Tonåringar

Jag har som ingen ork för substans just nu. Jag lyssnar på systern och hennes problem, hennes oro kring tonårspojkarna och deras idiotiska upptåg. Det är inte första gången, och de blir värre och värre, men jag bygger upp en tolerans. Det rinner av mig som vatten på en gås, och jag oh:ar och ah:ar plikttroget. Men jag orkar inte, egentligen.

Den här gången blir jag arg och ledsen, igen! jag kan inte låta bli att tycka att ganska stora tonåringar borde använda hjärnorna. Man borde kunna kräva det av dem.

Och jag funderar på om jag är en elak jävel för att jag inte orkar. Men vad ska jag göra? Jag sitter mer än 50 mil bort och jag kan inte åka dit hur som helst och ta dem i örat, jag tror inte att det hjälper. Just nu kan jag bara oh:a och ah:a.

Here goes...

Okej jul alltså, snart, har jag hört.

I år jobbar M till halv sex ungefär. Hans syster och den sidan av hans familj som är kvar firar jul dagtid. Vi kan alltså inte vara med. Runt 18 är det god natt eller så sa hon till mig. Jaha.. men kvällen? Nej ja man ser väl på TV.

Alltså firar jag och M tillsammans med hans pappa och farmor efter 18. Dagen spenderas för M:s del på jobbet och för min del här hemma ensam eller eventuellt på krogen. På så sätt (om jag blir tillräckligt full och redlös) får jag och M kanske fira jul i hop även dagtid.

Det värsta i livet är nu.

Idag efter jobbet. Jag orkar knappt andas. Så svårt är det när man vet att de jag jobbar med går hem till det värsta, till det man inte önskar någon. Till det som är för jävligt och så sorgligt att jag gråter i kudden i natt.

Ett styck försoningsknull tack!

Det kan bli så konstigt tyst när man varit osams. Så tyst att man inte kan sucka i fred utan att det misstolkas och låter argt. Så tyst att det arga ligger kvar i luften och cirklar mellan de som varit osams.

Hos oss är det tyst. En anledning är säkert att M somnat i soffan, men den största anledningen är osamset. Fast vi bråkar inte, aldrig. Vi diskuterar och jag blir galen på att han är tyst även i diskussioner. Det handlar om att lyssna. Och jag kan, men jag orkar inte alltid. Inte idag.

För idag var en sådan bra dag. Flera roliga besked på en gång, en efterlängtad utbildning, en intervju, ett möte och komplimanger och en present. Det var länge sedan jag fick en sådan fin dag på en gång.

Men så hemma är vi sura och trötta och vardagliga. Borta är sommarens romantik med kjol och bara ärmar. Kvar är bara höstens köld som går in i märgen, och jag fryser. Vardagen är här så in i vassen och trycker bort allt som kan vara mysigt när vi är trötta och hungriga. Mest jag. Men jag ger mig inte alltid.

Fast nu ångrar jag ju, för det tysta är svårt. Och jag kommer att mjukna och jag kommer att krypa upp i goset snart. Snart.

Det gör jag alltid.

mickel

Jag undrar i vilket program jag lättast och snabbast lär mig göra egna mallar till bloggen. Jag får aldrig till det när jag ska greja och mickla.

Min vanliga otur..

Jag har varit på bröllop i helgen. Jättefint var det, A som gifte sig med A var mycket vacker som brud, och mycket glad och härlig. Det är hon i och för sig även när hon inte är brud.

Det som suger är att jag blev magsjuk. Jag blev det redan på bröllopet egentligen även om jag inte riktigt fattade det då. Och jag snackar inte ens förtäckt baksmälla här, jag blev riktigt dålig på riktigt, och jag är riktigt dålig fortfarande.

Det suger verkligen.

...................................................................................................

Andra bloggar om: arg, sjuk, bröllop, vardag,

Man borde inte sova när man ska vara vaken

M jobbade natt och läste på väg hem att The Be Good Tanyas spelade 20.00 på Pet Sounds i kväll! Jag blev verkligen överlycklig tills jag insåg att jag skulle få gå själv, eller kanske inte... Jag ringde och jag ringde men ingen kunde och någon kanske och någon nja.. vet inte vilka det är...

Jag surade men bestämde mig faktiskt för att gå själv. Körde M till jobbet, hemma, kelade med nykatten och bråkkatten, bara vila lite... somnade, och VAKNADE strax efter åtta av att M ringde för att se om jag hade kommit i väg eller inte.

Inte alltså.

Fuck!

..................................................................................................

Andra bloggar om: musik, musiktips, ledsen, arg,

Spam, Spam, Spam, Spam, sausage, eggs and Spam

Okej, bara så där har jag bestämt mig för att granska inläggen. Jag vill inte ha kommentarer som är förtäckt reklam för diverse olika sökmotorer eller annat. Jag tar bort dem från och med nu, ALLA! ..goddammit

.......................................................................

Andra bloggar om: arg