29 maj 2015

Missfall, jo jag är ganska säker, och ledsen.

25 maj 2015

En liten jordnöt

Embryot -för det är ett fast vi satte in två- är lite för litet. Det finns ett hjärta som pickar, men det är ca 3 mm för litet, det kan ju vara dåligt. Det kan också betyda precis inget särskilt. Jag har ju lite svårt för att koncentrera mig på det senare förstås.

Vi ska tillbaka på ett till VUL, jag hoppas den här lilla jordnöten växer till sig, så vansinnigt mycket hoppas jag det!

19 maj 2015

Nä men tänk va!?

Ja ännu en gång, ännu ett plus(!) och jag är så vansinnigt förvånad över att det kunde fungera en gång till!! Men jag har varit ( och är ) väldigt rädd. Väntat på blödningar, väntat  och väntat men inget har hänt. Så nu är jag här i väntans tider, i väntan  liten, i väntan på VUL och lite orolig för framtiden för det enda jag vet något om är nu.

17 april 2015

Jag vill bara säga att  jag ruvar, klart slut.

30 mars 2015

Om att kanske våga hoppas

Att bloggen är så gott som död är ingen nyhet. men det är den. Den fungerar inte ens som ett tidsdokument för mig, men jag borde egentligen försöka skriva ner saker så att jag minns sedan när det är över, hur det än blir. För det är snart dags, det blir ett sista försök men det är knappt så att jag vill skriva det för det blir så definitivt.

Jag har läst ganska mycket om sekundär barnlöshet och förväntat mig att jag skulle känna detta på ett annat sätt. Att jag skulle känna mycket mer sorg över att inte kunna få ett andra barn hur som helst och när vi vill, men riktigt så sorgligt är det inte som första gången, men lite. framförallt hade allt varit så praktiskt om det funkade. Så många färre människor hade behövt vara inblandade i vårt barntillverkande och det hade känts mer.. privat. Jag lägger inte några värderingar i detta alls,  men , nu är vi åtminstone 9-10 personer inblandade i detta och hade det funkat hade det bara varit vi.

Lillo fyller snart tre och är väl inte så unik i vad det kan innebära att vara tre även om han ju också är så unik som varenda liten unge. Han är verkligen vårt största glädjeämne men också den enda som får M att tappa humöret och balla ur lite. Tro mig jag har levt med M i 10 år och han har inte blivit arg på mig så många gånger som han blivit på Lillo. Dock måste jag tillägga att han inte agerar ut sin ilska hela tiden, men han tappar humör och tålamod numera det gör han.