fortfarande väldigt ogreppbart

Det är inte helt enkelt att bara göra ett lappkast och bli glad. Det är så dubbelt, och jag försöker, och lyckas för det mesta, men inte riktigt och inte fullt ut. För jag är arg också. Riktigt förbannad och jag kommer inte att sopa det under mattan men jag vill att allt ska ske på ett juste och korrekt sätt och så vitt jag förstår kan tex inte jag göra en Lex Maria-anmälan utan det måste sjukhuset göra. Jag kan tycka att de borde det i ett sånt här läge, men vad vet jag.

Sedan får jag också tänka om vad gäller saker som jag tänkt.

• Tröttheten beror inte på missfallet, utan på att jag är gravid. 
• bristen på kaffesug beror också på att jag är gravid inte på att te är så mycket godare. 
• Kissnödigheten nattetid beror inte på tedrickandet utan på... graviditeten. 
• Trånga byxor beror på att jag är i v. 11 och inte (enbart) på att jag ätit för mycket mat.
• ömmande kroppsdelar får en förklaring
• och min magvärk är alltså inte en infektion efter missfallet utan.. graviditeten.

Allt detta är så svårt att förstå och jag kommer på massor med saker som jag ätit som jag inte borde,men jag tror inte att det är hela världen egentligen. Dock bekymrar det mig att jag slutade med folsyra och järn samma dag som jag trodde det var missfall eftersom det verkade meningslöst att fortsätta. Det bekymrar mig också lite, men inte mer än detta med cytoteken.

Det är också konstigt att jag känner det som att jag vet hur det känns att få ett missfall fast jag inte har fått ett. Och så undrar jag vad det var för en stor blodig klump som kom ur mig. Jag vet inte ens om det kan bli två hinnsäckar av ett embryo och i så fall vill jag inte tänka på att det kanske var en tvilling?

Det är mycket som snurrar och jag känner mig tacksam över att så många av er bryr er. Jag har läst kommentarerna flera gånger varje dag och både jag och M klamrar oss fast vid att så många tänker att det borde gå bra och att vi kanske får bli föräldrar snart ändå.


Läs även andra bloggares åsikter om oro, icsi, ivf, barnlöshet, gravid, missfall, framtid, konstigt, längtan,

tomt

 Jag trodde att det var över, jag har ju ingen erfarenhet av missfall tidigare, jag borde inte ha det heller kan jag tycka, men det var inte över. Idag kom resterna ut och det gjorde så fruktansvärt ont och det var blod överallt. Jag fattade inte vad som hände. Jag satt i soffan, drack lite the och satte i halsen, hostade och trodde på riktigt att jag kissade på mig men det var blod, igen. Och jag som trodde att det var över.

Så här i efterhand känns det ändå bra att jag fick se på ultraljudsbilden i torsdags att det var tomt, att det inte fanns något kvar av det som vi fick se i söndags. Jag tror att det hjälper mig mentalt att förstå att det inte är ett misstag, att cytoteken jag fick inte aborterade något utan hjälpte mig att få ut det som skulle ut.
Hade jag inte sett det hade jag funderat med tanke på att det har pågått egentligen över en vecka och tagit så lång tid. Jag kommer inte att plåga mig med att göra något gravtest för att se om det ger utslag, det gör det ju förmodligen, jag vill inte se det.

Det här är enda gången jag varit gravid. Jag är närmare 40 än 30 och jag vet inte om jag kommer att få upleva det igen. Så idag känns det liksom snopet, konstigt och liksom lite som vanligt.

Jag är mer van vid att vara ogravid och ledsen än vid att vara gravid och hoppfull. Den här känslan som jag har idag känner jag igen.


Läs även andra bloggares åsikter om missfall, ivf, icsi, gravid, barnlöshet, ledsen, oro, jag, funderingar, konstigt, saknad,

klara, färdiga...

Det var en fin helg, mamman blev hurrad och firad. Min fina sambo och jag överraskade henne i lrdag och ljög för henne i morse när vi sa att vi ville åka tidigt eftersom M jobbar i kväll. Det gör han inte. Vi åkte till Örebro och gick igenom allt, fick instruktioner, kollade om jag har ägg, provade spruta och hux flux ska jag börja spraya pugeron 2/3. Det är i övermorgon!!! Jag får hjärtklappning varje gång jag tänker på det. Jag kände mig lite lugn ett tag men nu har det hänt det som vi väntat på, och behandlingen startar onsdag.

Konstigt.


Läs även andra bloggares åsikter om ivf, icsi, barnlöshet, pugeron, sprutor, konstigt,

Vinstlott med garanterad vinst

Äntligen har vi fått ett brev som berättar för oss att vi faktiskt ska få planera vår behandling. Det känns som lycka! Som att vi hittat ankaret och som att vi kanske kanske är på G.

Men jag bromsar mig och så säger jag till mig att "pass på nu bli inte för glad, gläd dig inte för mycket, det kanske aldrig blir något", men bara idag, bara idag ska jag känna mig som att jag har köpt en lott med garanterade vinst.

och så ska jag tänka att när vi blir föräldrar så ska vi göra sånt här med vårt barn hela dagarna.




Läs även andra bloggares åsikter om längtan, glad, kärlek, konstigt, ivf, icsi, barnlöshet,

vi knullar för nöjes skull, part 2

Jag har slutat att säga att vi knullar för nöjes skull när folk frågar om vi ska ha barn. Och så många frågar förresten inte längre, de flesta har nog fattat att man inte ska fråga allt, några kikar då och då mot min mage i samtal och några ja de har inget vett och frågar.. Och det är då som jag inte längre säger det utan jag säger lite olika beroende på vem det är.

svarsexempel:

1. NEJ!
2. Om Gud vill (då tittar de konstigt på mig eftersom de vet att jag inte tror på Gud)
3. Vi kan inte på egen hand
4. Man ska inte alltid fråga o0m alla saker, det kan bli jobbigt för den som frågar och den som får frågan.

Ja ungefär så. Jag alternerar lite mellan de här olika svaren lite beroende på vem som frågar. Det som är intressant är att hur jag än frågar så verkar andra bli lite provocerande, eller kanske inte vad gäller alternativ 3, då vill de nästan hjälpa till men för övrigt blir folk provocerade.

Jag tycker att de kunde låta bli att fråga alls.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, blogg, funderingar, icsi, vardag, konstigt, jag, relationer, ivf

I fell down in that hole again I am a lump of gelly I am a dead fish

M och jag köpte en grill andra dagen i vårt radhus. vi skojade med varandra, fnissade och sa att detta måste ju vara det viktigaste köpet vi kunde göra med tanke på att det var med hjälp av grillen vi skulle umgås med grannarna. Alltså vinka över staketet och kommentera grillglöd, ungefär så tänkte vi.

Vi har inte monterat den ännu. Vi har inte fått bort alla kartonger heller, vi har inte målat om och valt tapeter och inte ens bestämt hur det ska se ut här hemma eller liksom kommit i ordning varken inne eller ute. Jag tycker att det är lite jobbigt ibland, men det hänger ihop med att vi jobbar mer än tidigare just nu. M och jag har varit lediga 5 dagar tillsammans på en månad och tre av dem var vi hos mina föräldrar. Just nu ser jag fram mot att få ha semester.

Sen vet vi att vi kan bli föräldrar tillsammans också. Eller det finns förutsättningar för det eftersom det fanns spermier som man kan plocka ut och plantera in i ägg. På torsdag ska vi skriva in oss på en klinik, privat eftersom vi får vänta ytterligare 18-24 månader annars. Jag tycker att det känns konstigt.

Jag känner mig ganska orolig och rätt sänkt. Jag tror att jag skulle ta det personligt om det inte skulle funka nu. Det skulle kännas som att det var mitt fel. Vansinnigt men ingen har sagt att jag är så värst klok alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, funderingar, hemma, icsi, ivf, jag, framtid, verklighet, konstigt, längtan,

domedagsdags och gyozas

Det är domedagsdags snart. M och jag får reda på om vi överhuvudtaget kan bli biologiska föräldrar tillsammans och det tär mer än jag trodde. Häromdagen svämmade jag över riktigt ordentligt och öste ur mig av allt som jag kände och allt som jag tänkte, eller i alla fall nästan allt. Det blev okej efteråt. Vi kom fram till viktiga saker som att vi behöver ta hand om oss och kanske göra det till en rutin snarare än att handla och städa.

Men så snart alltså, vet vi och det känns oerhört befriande samtidigt som det känns skrämmande. För jag vill inte behöva ta ställning till hur vi gör i framtiden. Jag vill inte behöva ta ställning till om adoption eller donation är ett alternativ för oss även om jag ju naturligtvis har funderat lite över det i smyg, trots att vi inget vet ännu.

Jag 0känner ibland att jag skulle vilja vila från allt. Från att vara i edn här bubblan där det mesta påminner mig om att vi skulle vilja få ett barn, där vi hela tiden påminns om att vi inte kan få, och där hela tiden de flesta andra i min omgivning gläds och där vi förväntas dela glädjen hela tiden. Jag skulle vilja pausa och bara stänga av men jag vet inte hur man gör, inte alls.

Och under tiden letar jag hus, lagar gyozas och drömmer drömmar om att få leta barnvagnar och spisskydd.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, funderingar, jag, ledsen, kärlek, konstigt, verklighet, M, vänner, gyoza

Det är konstigt med kärleken

Det är konstigt med kärleken, att samma magkänsla som man i början upplever som så positiv och förtrollande, kan i slutet verka så förlamande och förtryckande.

Det är konstigt hur man så lätt kan släppa det man haft i sitt liv näsan helt och hållet för att gå upp i ett nytt med någon annan, ibland skärper man till sig, ibland inte.

Det är konstigt att vänner man haft som betytt så mycket, betyder så lite när man träffat någon.

Det är konstigt med kärleken att det man förut tyckt varit så viktigt, nu inte betyder något, att man till och med ibland byter politisk uppfattning och ruckar på principer både till höger och vänster.

Och det är konstigt hur allt det där nästan alltid hoppar upp och slår till en i bakhuvudet förr eller senare.

Läs även andra bloggares åsikter om konstigt, kärlek, relationer,

under bart?

Okej ett litet tips.

Att tala om för sin partner att man inte har på sig underkläder när man är i mataffären, kan få mycket oanade konsekvenser.

Läs även andra bloggares åsikter om konstigt, jag,

knäppkatt

Det är som sagt var gott med piggelin. Knäppa bråkkatten springer efter en om man försöker smyga upp frysen för att ta sig en liten glass, man undrar nästan om det är katt-hasch i piggelin?

Läs även andra bloggares åsikter om katt, konstigt, kärlek

Kaos även i drömmen

Kanske borde jag ta detta som ett tecken att läsa bloggar mindre ofta, kanske är det ett omen, kanske är det faktiskt mest febern som talat och antagligen betyder det inget men jag har drömt om Fru Kaos och hennes familj i natt.

Vi var i en stor sportaffär av något slag. Flera våningar med rulltrappor längre än blåa linjens vid Fridhemsplan. Där var vi Och letade efter hennes man som skulle köpa utklädningskläder. Vi letade och letade, våning efter våning. Hennes barn kravlade sig i rulltrapporna och vi fick jaga den lilla eftersom hon absolut inte borde klara av det hela på egen hand. Plötsligt kom han fram, mannen och var i kläd något grönt och spökaktigt och skulle försöka skrämmas men det lyckades inte så värst bra. Och nu var barnen på jakt efter ett bollhav där de skulle sitta som på traktorstolar och studsa framgenom bollarna... SKUMT, här vaknade jag.

Hurra! Valentin har namnsdag idag!

Åh vad lycklig jag hade varit idag om jag fått en hjärtformad diskho. Jag hade mycket hellre diskat min disk i den här. Nu förstår jag varför jag inte älskar att diska. Jag har ju ingen hjärtformad diskho.

Så ni som ännu jagar, en sån här kanske?

M(än) är konstig(a)

M är knäpp. Jag har ju numera två biljetter till Band of Horses och eftersom det sammanfaller med hans roliga på torsdagar, kommer han nog inte att gå. Jag vet att det är näst intill heligt för honom men jag blir ändå paff över hur han prioriterar.

Tänk om vi skulle få barn.. Nej hörru du kan inte föda nu det är torsdag idag, knip för vi skulle gå igenom farmors brudpolska idag...

pre-sexualkunskap

Det finns vissa saker man kanske bör ha klart för sig, innan man börjar stoppa upp annat i.. ehh.. ja.. eller ja...ni vet.. där.. i.. Äh kolla själva!

Even better than the real thing?

Musikministeriet var verkligen ett skitbra program. Musikbyrån i all ära men musikministeriet var bättre. Musikministeriet sände rysslands nationalsång textad för oss svenskar så att vi kunde förstå vad de sjöng. Nu har det även gjorts en video.

Bra eller anus?

Det är inte precis någon hemlighet att män ganska ofta är en belastning att ha med i affärer. kompis-männen är en sak. Sambo-mannen är en annan. M brukar börja med att bli hungrig så fort vi kommer i väg någonstans där det finns affärer som JAG vill titta i. Efteråt i första affären, brukar han börja steppa och det innebär att det är dags att leta reda på en toalett. Sen hinner vi kanske in i affär nummer två innan han blir kaffesugen och måste ha en kaffe. Sen finns det inte så mycket mer kvar att hitta på för honom och då drar han på sig den lätt uttråkade minnen och blir helt enkelt surare och surare till jag fräser att jag fan aldrig ska ha med honom i affärer igen!

I går hade jag kommit på något smart tyckte jag. Vi beställde lunch direkt vid ankomst och det var ett sånt där ställe där man sitter bredvid affärerna i en galleria. Innan maten ens hade anlänt kastade jag mig i väg in i närmsta affär, M satt kvar med en tidning så han var rätt nöjd. Det var bara det att allt inne i affären tog längre tid än jag tänkt mig och jag kom tillbaka när M nästan ätit klart redan. Men ändå, han slapp följa med mig in i mina affärer. På det hela taget ett smart drag.

När vi kom hem skulle jag visa inköpen som jag var nöjd med, riktigt nöd till och med. Fast nu vet jag inte längre. Klänningen på bilden tex, M öppnade med att fråga om det var något fel på klänningen, den måste ha fastnat inuti på något sätt. Sedan Följde han upp med att säga att det inte var den snyggaste klänning han sett. Till sist avslutades allt med att det var gnaska likt en gjutesäck som man klippt upp. (Den jag köpte är grå-svart.)

Så... har han rätt? Det kanske är läge att utnyttja de åtta dagarnas öppna köp?
--------------------------------------------
edit: alltså jag undrar faktiskt på riktigt om den är ful eller snygg. Folk har olika åsikter men jag vill veta. Jag vill inte vara den enda i världen som tycker att den var fin liksom.

ett, två, tre...

Jo nästa vecka ska jag ta mig ut och springa. Det kommer att bli en syn för Gudar, men jag ska! Så fort jag inte är förkyld längre. Det är en plan jag har, att komma i gång igen, för jag behöver det. Planen har också varit att tala om det för tillräckligt många så att jag inte ska kunna fuska. Nu är det snart tillräckligt många.

ブログ の表示

Alltså det här med macintosh... Jo jag gillar det, i alla fall den här, inte den jag hade för länge sedan, en imac och en powerbook, men den här som är pappans, den gillar jag.

Men varför är det så konstigt en del saker? Som tex att allt i bloggerverktyget är på japanska(?) så här ser det ut alltihop ョートカット: Ctrl を次のキーと同時に押します: B = 太字, I = 斜体 och eftersom jag inte begriper vad det står så kan jag inte ändra. Tröttsamt.

.........................................................................................