28 september 2006

symptomatisk flyttomani

Jag blir inte riktigt kvitt tomrummet inombords. Jag försöker fylla det med diverse telefonsamtal, promenader, tapetfrossa och kärlek. Men jag lyckas inte. Det gnager i mig och skaver. Jag är rädd att det snart går hål och att jag snart rinner ut.

Jag kan inte prata om det riktigt, jag vet ju inte vad det är. Jag har ont. I själen.

Så börjar tankarna komma på att flytta. Symptomatiskt, det vet jag väl, jag är inte så dum alltid. Jag drömmer om hus, eller någon annanstans igen. Funderar på varför det inte funkade förra gången och kommer fram till att det var för M:s skull. Jag ville bara vara med honom, jag gav aldrig den andra staden en chans. Jag funderar över anledningarna till att jag flyttade då och tänker att anledningarna till att flytta nu skulle vara de samma.

Men jag flyttar ju inte, det kan jag ju inte, vill jag ju inte...

24 augusti 2006

Undran

Jag vill inte vänta två år. Jag vill faktiskt veta nu, om det går, om det funkar, om jag kan få barn. M blir rädd och känner sig inte redo. Jag känner mig redo för att prova, resten får man lära sig - om det går, om vi kan.

16 augusti 2006

jävla Norge

Det har varit semester. Vanligtvis blir man glad av semester men jag vet inte... jag har svårt att känna mig glad, eller rättare sagt, kanske lätt för att känna mig ledsen.
En vän berättade igår att han ska åka till Norge och jobba ett tag med sin flicka för att tjäna pengar och resa - ungefär så. Jag borde inte ha blivit ledsen men jag blev det. Så jätteledsen. Det var som att vi gjorde slut, på vänskapen. Eller så gjorde vi det när jag började bo med M kanske.

Det slår mig att jag numera har ganska få vänner. Det gör mig ledsen, så pass ledsen att det gör ont för jag vet inte riktigt hur jag ska orka utan.

04 juli 2006

lysmakar och eldflugor

Det är varmt. Nästan fuktigt inomhus. Inte riktigt sensommarvärme men det är varmt och jag tar kalla duschar för att kyla ner mig.

Jag tänker på en likande natt när jag var liten. Tror kanske att det var senare på sommaren men jag minns inte. Det jag minns är hur pappa väckte mig, att jag var alldeles förvirrad av att det var mörkt ute, det kunde inte vara morgon. Pappa lyfte upp mig i famnen och bar med mig ut i hallen där mamma stod och väntade med en ficklampa. Jag minns hur pappa släppte ner mig på golvet så att jag kunde ta mamma i handen och hur hon gick ut med mig på altantrappen, ner på stenplattorna och jag minns hur ljuskäklan svajade i mörkret. Det var inte den braiga ficklampan. Plötsligt pekade pappa i ljuset; Där, titta!
Och jag såg, jag såg lysmasken på den lilla stentrappen ner mot gräsmattan. Jag såg och förundrades, och förstod kanske egentligen inte riktigt vad det var, men att det var särskilt eftersom jag blev väckt mitt i natten för att se på detta fantastiska.

Detta tänker jag på, kanske eftersom det är nationaldag för andra i världen, för att jag tänker på eldflugor som flyger under varma nätter på andra ställen i världen just nu.

29 juni 2006

24 rosor

M gav mig rosor och det står en hel famn full på köksbordet. Jag går dit ganska ofta och läser kortet. Jag blir glad varje gång jag inser att han älskar mig och är glad för mig på riktigt.

24 juni 2006

midsommarnattstankar

Midsommarnattsdrömmen bör sättas igång, men jag drar mig lite. Jag har inga blommor under kudden, har inte varit på fest, är inte full, har inte druckit nubbe - har liksom ingenting. Utom en katt som ligger utsträckt framför mig och väntar på att jag ska lägga mig så att han kan ligga på min mage. Men jag lägger mig inte. Jag är liksom upptagen med att vakendrömma,

Om..
köket
symaskinen
balkongen
växterna
bebisar
semestrar

...och annat som dyker upp så här dags när jag mår riktigt bra och är nöjd med tillvaron fast M inte är hemma, och jag sitter helt själv på midsommaraftonen, igen. Det gör mig inget, ikväll känner jag mig inte ensam, det är skillnaden. I kväll känner jag mig älskad och mycket mycket förälskad.

06 juni 2006

060606


Det är liksom tomt! På innehåll, på intryck och uttryck. Jag kan liksom knappast tänka vad jag vill ens så tomt känns det.

  • Men jag älskar M
  • Jag älskar att bo med M
  • Och han älskar mig
Resten löser sig nog, det måste det ju göra även om vi kanske vill olika saker just nu. I det stora hela vill vi nog samma fast liksom olika fort och så får han väl också vara lite mer egoistisk just nu, han är fortfarande ledsen och jag glömmer det lite för ofta. Och förresten så räddade vi livet på en måsunge idag, det är inte så dumt ju egentligen.

15 maj 2006

Imorgon har jag tygnäsdukar...

...för imorgon är det begravning för M:s mamma. Det har gått en månad sedan hon gick bort och snart två och en halv sedan vi fick veta att hon var sjuk.

Jag oroar mig för imorgon och för alla de andra dagarna, och för de andra som inte får uppleva klart eller för de som inte ha sina nära kvar. Jag oroar mig för M.

Vi fick veta att M:s mamma inte ens hade ett år på sig att leva klart, och jag tänker ibland på hur M:s och mina framtida barn inte kommer att ha någon farmor. Det oroade hon sig för, M:s mamma, och jag förklarade att de kommer att ha en farmor. De kommer att få en fin bild av sin farmor, sin pappas mamma för vi har ju en fin bild av henne och det är den bilden vi vill förmedla. Så kommer det att bli, när vi får barn, OM vi får barn

Just nu oroar jag mig för i morgon, begravningen.

Jag har tygnäsdukar.

04 april 2006

Längtan och Lust

Mitt i alltihop var det som att kroppen vaknade till liv igen. Jag känner längtan och lust. Varje gång M kysser mig känner jag hur det suger till i magen och hur det ilar ner mellan benen. Det känns fint för jag tänker gärna på hur vi brukade mötas, och hur vi älskade och knullade omvartannat så fort vi fick minsta tillfälle. Jag tror ibland att det var då som M slutade vara tidsfaschist och började komma för sent.


Sen orkar jag inte vara arg längre heller, bara lite ibland när ingen ser,

kanske

28 mars 2006

Ibland känns det bara sorgligt, och så gör det ont, för man trodde inte att det någonsin skulle göra ont. Inte så HÄR! Och så gör det det ändå, mycket.

Just nu.

21 mars 2006

Och trots att jag inte vill tillbaka, inte vill bo där så känner jag en slags ömsinthet och en slags längtan dit, efter tiden som var kan hända. Just nu vill jag något mer, något annat än det jag har men jag har bestämt mig för att lugna mig. Mest för M:s skull, lite för min. Kanske.

16 mars 2006

allting är relativt.

Idag såg jag en tant köpa en klocka för kanske 35.000 kr. Samtidigt tittade jag och M på en klocka till hans födelsedag, vi tyckte den var dyr, riktigt dyr, 2.956 kr!

14 mars 2006

Scarlet Johanson

Jag borde kanske inte ha friat, jag borde kanske sagt. Du jag vill förlova mig med dig, för det var mer så jag tänkte. Eller jag menade det som en början på giftningen, sen kunde vi gifta oss på kvällen om ett par år, eller snart. Det skulle M:s mamma tycka om.

Jag känner mig inte lika ratad längre heller. M kysser min rygg om kvällarna och värmer mina fötter i sin hand. Ibland låssas jag att jag är Scarlet Johanson, M gillar henne.

05 mars 2006

...fortsättning

Och generad för att jag blottade mig, och kanske lite arg för att jag inte förutsåg bättre.

ratad?

Jag tror att jag friade till M i går. Han blev nervös och förvånad. Jag blev väl ledsen för att han inte tänkte som jag. Inte jätteledsen men lite.

Jag ville ju tala om för honom att jag vill vara med honom jämt, att jag vill vara familj som räknas med honom, att jag vill dela namn med honom och annat tramsigt som inte spelar någon roll, jag VET DET!!!! Men jag kände så. Jag ville det.

Och jag menade inte nu, jag menade sen, om ett år eller mer. Jag menade inte prinsessmarängklänning i kyrkan, jag menade inte 1000-dyr fest, jag menade vi, oss, han och jag, jag menade faktiskt bara kärlek.

Och idag ber jag nästan om ursäkt för vad jag gjorde, som att det inte spelar någon roll, men det gör det, och jag menade det. Inser jag nu

06 februari 2006

Osanning

Jag är ledsen, och det finns nästan inget att säga. Jag ska lägga mig strax, M jobbar och jag är ledsen.

Vanligtvis tycker jag om mitt arbete, mycket till och med. Varje dag skrattar jag, varje dag förundras jag över tankar och funderingar och varje dag kan jag ärligt säga att det fanns något eller någon på jobbet som gjorde mig riktigt glad idag.

Fast det har varit svårare ett tag, något har legat i luften och jag har bara anat att det handlat om mig eftersom jag inte haft en aning om något, och i dag bekräftades mina misstankar och jag blev då där jätteledsen. Det syns inte på mig, jag bara är.

Det säger mer om dem än om mig. Det är inte sant. Ingenting.

04 februari 2006

lördagskväll

Jag har huvudvärk och jag väntar på att M ska komma hem från jobbet. Jag längtar efter honom, jag väntar liksom på att vi ska sätta igång med att komma ihåg oss. Det har varit lite dåligt med det den sista tiden. Men vi har pratat om det nu och vi ser det båda. Jag tänker ibland att jag kanske sårade M, det ville jag egentligen inte men jag vill inte heller känna att jag blir ledsnare och ledsnare för att jag inte vill såra honom. Ibland måste jag ju säga hur jag upplever saker och ting.

I alla fall, jag längtar efter honom, han är det bästa jag vet, på riktigt!

23 januari 2006

min födelsedag




Jag vill fylla år snart! Få paket, och blommor, födelsedagsfrukost på sängen, telefonsamtal och grattisrop, hurra, hurra, HURRA, HURRA!!! Precis så vill jag ha, en helt egen födelsedag, med riktig tårta, grädde ska det vara! Med ljus och ballonger. Dörrpling hela dagen och alla som jag tycker om, ALLA som jag gillar skulle komma, och jag skulle vara glad för det var ju min födelsedag!

21 januari 2006

magkatarr

Ont överallt, i magen, i själen, i huvudet...

Jag slits mellan att ligga och stirra i taket och att vara en god husmor och fixa i ordning allt här hemma och laga mat till M till han kommer hem. Är det sånt man ärver av sina mödrar? Att vara duktig och se till att ha det fint till mannen kommer hem. För vems skull gör jag det? (Om jag gör det)

Mest för min tror jag. Då tycker jag det är roligt att umgås, då känner jag att jag kan vara lugn och glad, sen att han ändå kanske hellst vill göra annat än att sitta och gulla med mig hör ju inte hit. Det kan ju hända att han vill nämligen.

Kom

Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får du kärligt kyssa mig
Så som du plägar göra med dom andra
När dom brukar hälsa på hos dig
För det är rent på tok vad männskan är snål
Med att dela med sig utav sympati
I denna värld som jagar amorösa mål
Medans kärlekslösa skaror drar förbi
Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får jag kärligt kyssa dig
Strunt i dig själv och tänk på andra
Och detta gäller inte minst om mig
För det är rent på tok för lite utav det
Som vi människor har skäl att glädjas åt
Och alltför mycket utav sorger och förtret
Och för lite av utsäkt och förlåt
Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får du kärligt kyssa mig
Så som du plägar göra med dom andra
När dom brukar hälsa på hos dig

text Allan Edwall

19 januari 2006

Hemkommen

Jag sitter och latar mig! Nyss hemkommen och jag gör min sedvanliga sväng på internet. har liksom märkt att det blir små rundturer och att de är olika beroende på hur mycket tid jag har. I dag var det den korta svängen, den med mailkoll och lägenhetskoll, samt ett sök på dagens ämne och så var det klart.

I köket står M och lagar mat, nån kycklinggrej med grönsaker, jag har skällt på honom för glassen och chokladen, mina brallor är svåra att knäppa och nu är maten klar.

18 januari 2006

glömsk

Det slog mig just att alla andra har plockat bort advenstljusstakarna ur sina fönster. INTE JAG! herre Gud hur ska detta sluta!?

tulpanrum

Plötsligt, öppnar sig hela rummet mot mig. Precis som när en tulpan som slår ut, vecklar rummet upp sig framför mina ögon och jag bara gapar. Helt vitt är rummet, enda undantaget är en klart orange snurrfåtölj till höger i mitt synfält, i övrigt är rummet vitt, möblerna, golvet, allt!

Jag har varit i det här rummet förut inser jag men jag visste inte att det låg här. Ingen har berättat för mig att det fanns, jag visste inget. jag vänder mig om till M som är med mig och frågar varför han inte berättat något förut. Han ser på mig och säger att han inte trott att det var viktigt. Inte viktigt!? tänker jag, jag som hela tiden vill ha en störra lägenhet som längtar efter fler rum, inte viktigt...

Jag drömmer drömmar som den i natt hela tiden, att jag hittar rum som har funnits framför mig eller bakom mig eller i min lägenhet hela tiden och att jag inte visste att det fanns där - rummet.
En gång hittade jag ett rum bakom min säng i den där pyttelilla lägenheten jag bodde i då. Att rummet fanns där och att alltman behövde göra var att krypa in genom ett smalt fönster som löpte utmed golvet.

På morgonen var jag tvungen att lägga mig på knä och kika in under sängen för att se om det verkligen inte var sant ialla fall, att det fanns där fönstret, det kändes ju så.

Ibland saknar jag lägenheten, den där pyttelilla, som det alltid var nära till, jämt.

17 januari 2006

dagsform III

Klart till halvklart, delvis molnigt. Mot kvällen kan vi få se några regnskurar lägnst uppe i norr, uppklarnande fram mot morgonen.

16 januari 2006

Harv


M och jag såg Harv ikväll. Ösigt värre var det och jag blev glad. Jag kom på mig själv med att vilja dansa och jag stampade i takt med musiken hela tiden nästan.

Jag förstår varför den här musiken tilltalar M så mycket, det är ösigt som tusan och det finns liksom själ i den, stake... M såg nästan euforisk ut ibland unbder konserten och jag såg hur han önskade att han spelade så där som de gjorde, dragspel, hardangerfela, gitarr eller munspel. Allt det där vill M spela. Och tydligen även trummor för efter konserten sa han "Du , det vore coolt att ha ett trumset hemma!" Jo eller hur! Grannarna blir skitlyckliga!

Ett liv i Exil - bloggtips

Har blivit kvar på jobbet, igen. Orkar liksom inte gå härifrån, hem, det är vägen som är jobbig inte hemmet. Det är alldeles tyst här nu, bara lite datorsurr hörs och ticket från väggklockan. I vanliga fall, så där runt tolvtiden hör man skratt och stoj, jäkt genom korridoren och ett och annat skrik... Nu är det tyst.

Jag har läst ett par bloggar nyss, bland annat ett liv i exil som är skitbra! Silverfisken som skribenten i fråga kallar sig, skriver med driv och flyt i språket. Jag har genom läsning fått för mig att han är från Göteborg men så plötsligt fick jag för mig att han var finlandssvensk, det kanske förklarar drivet och språket som är vackert.

Ibland blir jag snudd på illa berörd av det han skriver, då handlar det om droger och jag får lite "singel-New York-författar-vibbar", som att det är okej att festa skiten ur sig och att det är okej med droger bara man kollar på stjärnorna och filosoferar när man tar dem, men jag vet inte om allt är helt självbiografiskt och förresten spelar det väl ingen större roll egentligen, jag blir berörd på något sätt och jag antar att det är målet med skrivandet, att beröra.

15 januari 2006

bok I

Mjo.. att.. jag läste ut en bok nyligen. "en himmel för Elliott" och jo då, den får klart godkänt av mig och av andra också tydligen.











omslagsbild - getty images

Så jävla larviga nyheter

Drömlös sömn, fast ändå inte. Någonstans i undermedvetandet finns drömmen men jag får inte fatt i den - tror jag...

Det tycks ha upprört landet att Kungen och hans Fru inte gick på någon slags galapremiär i Malmö. Jag vet inte varför de inte gick. Jag har bara hört fragment av historien och tror att det kan bero på följande orsaker:

  • Kungen är rädd för mördare som vill mörda honom
  • Premiären handlar om Palmemordet och Kungen tycker att det är osmakligt
  • Kungen gillar inte premiärer och vill ha något att skylla på
  • Premiären handlar om Palme och Kungen gillade inte Palme

I vilket fall som helst gick Kungen inte och jag bryr mig föga, finns det verkligen inget viktigare att skriva om i en kvällstidning? Jag vill mycket hellre läsa om viktiga saker som i fall Darins fans får lämna sina julklappar till honom som utlovat. I think not!!

nästan-gräl

Kanske bråkade vi natten till häromdagen, M och jag. i så fall var det vårt fjärde nästan-gräl, för något riktigt gräl har vi inte haft sedan vi träffades. Inget sånt där där man kastar grejer eller skriker åt varandra. Tårar har det kommit fast bara från mig och det räknas inte för jag bölar för ofta.

Det här sista nästan-grälet lämnar mig inte fast det borde. Jag var arg och berättade varför, han lyssnade och sa sin åsikt. Jag gled iväg och drog in annat och la skulden på mig själv, mest för att jag tyckte synd om honom i fall jag hade fel, och han faktiskt inte alls var så dum som jag tyckte just då.

Ibland tänker jag att jag borde resa bort, själv, länge!