25 september 2011

tomt

 Jag trodde att det var över, jag har ju ingen erfarenhet av missfall tidigare, jag borde inte ha det heller kan jag tycka, men det var inte över. Idag kom resterna ut och det gjorde så fruktansvärt ont och det var blod överallt. Jag fattade inte vad som hände. Jag satt i soffan, drack lite the och satte i halsen, hostade och trodde på riktigt att jag kissade på mig men det var blod, igen. Och jag som trodde att det var över.

Så här i efterhand känns det ändå bra att jag fick se på ultraljudsbilden i torsdags att det var tomt, att det inte fanns något kvar av det som vi fick se i söndags. Jag tror att det hjälper mig mentalt att förstå att det inte är ett misstag, att cytoteken jag fick inte aborterade något utan hjälpte mig att få ut det som skulle ut.
Hade jag inte sett det hade jag funderat med tanke på att det har pågått egentligen över en vecka och tagit så lång tid. Jag kommer inte att plåga mig med att göra något gravtest för att se om det ger utslag, det gör det ju förmodligen, jag vill inte se det.

Det här är enda gången jag varit gravid. Jag är närmare 40 än 30 och jag vet inte om jag kommer att få upleva det igen. Så idag känns det liksom snopet, konstigt och liksom lite som vanligt.

Jag är mer van vid att vara ogravid och ledsen än vid att vara gravid och hoppfull. Den här känslan som jag har idag känner jag igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

13 kommentarer:

Nelle sa...

Tillbaka igen i ograviditeten. Så tråkigt att det skulle bli så.
Kram

TeachMom sa...

Det här var ju inte meningen. Fan också. Kramar!

Tea sa...

Kramar!

Ett plus ett blir vadå? sa...

Jag vet hur tufft det känns, var med om nästan samma sak i somras. Många styrkekramar till dig!

FInrulan sa...

Kram i massor!

langtarefterliten sa...

Stor kram!!!!

Marielle sa...

Fan också!! :( Skickar massor med kramar!!

starlight72 sa...

är så ledesn för din skull!!!vet precis hur det känns . . .

waterlily sa...

Stor kram!

Uma sa...

Jag vet precis hur du känner. Var ungefär i samma sits, samma tankegångar i våras. Förmodligen har de sagt samma sak till dig som mig,(men det är svårt att ta in i stunden)dvs att det är mycket positivt och hoppfullt att vi varit gravida och att kroppen fixar det. Vet att det är svårt att ta in och känna, men det är det som tar dig vidare om ett tag.
Ta hand om dig, så gått det går.
Kram J

akna sa...

Kram

Orättvisan. sa...

Tack fina fina du för att du orkar trösta mitt i ditt eget elände. <3

Jag har liksom tappat bort din blogg någonstans på vägen och så igår hittade jag hit igen och såg att du varit med om så mycket som jag helt har missat. Mitt misstag är nu åtgärdat, jag har länkat till dig så jag kan följa dig och hoppas än en gång få se ett positivt gravtest. Tänker på det Uma skrev att det är SÅ positivt att du blivit gravid en gång. Min IVF-läkare sa till och med till mig när jag var naivt nygravid att "även om det skulle gå dåligt nu är det oerhört positivt för nu vet vi att du KAN bli gravid" och så berättade de att statistiken då är nere på noll igen, man har alltså lika stor chans att bli gravid som om det vore första gången man gjorde IVF. Blev lite rörigt men jag hoppas du förstår.

Världens största megakram! <3

Yevonde sa...

åh, kram och kram och kram, till er bägge.