enligt Seymour

Ibland är tillvaron bara så skön. M och jag har planterat och grävt ur och gjort i ordning och föryngrat vår lilla pyttiga jordgubbsland som före detta ägaren nog bara skördat ifrån. Vi har satt upp en ny fin brevlåda och planterat lavendel i krukor och planterat om den där jävla chlin som inte vill ta sig ordentligt.

Jag har också försökt ta reda på varför ena pelargonen beter sig så konstigt och liksom bara vissnar och bucklar sig, kanske har den haft för lite vatten. Jag hoppas på det, annars måste jag bränna skiten.

För lite sedan promenerade jag förbi ett koloniområde, precis bara fem minuter härifrån. Jag visade det för M när vi var ute och cyklade häromdagen och nu är han eld och lågor. "9 kvm så är man självförsörjande på grönsaker ett år enligt Seymour"
Imorgon ska han ringa och ställa oss i kö för en lott och inte mig emot. Inte egentligen även om jag gnölar lite. Jag tycker om att odla och greja i trädgården. Jag har alltid gjort det, även om mina boendesituationer inte alltid har tillåtit det.

För övrigt är magen ganska flammig av blåmärken där jag tagit sprutorna, men det gör inte ont och jag mår helt okej så det gör inget. Nu börjar jag längta efter nästa vecka vid den här tiden för då hoppas jag på att jag får göra ÄP dagen efter.

Nu sovdags.


Läs även andra bloggares åsikter om framtid, fritid, hemma, jag, ivf, icsi, menopur, pelargoner, nördar, nöjd, söndag, sprutor, boktips,

Jefla stora lilla fina katt

foto:privat

En vän var här i går. Hon vill ha barn och hon vill dela upplevelsen med någon, fast hon lever ensam. Hon vill inte åka till Danmark säger hon och jag förstår, och jag förstår inte. Men det är inte mitt val, jag hoppas bara och önskar för henne att hon får som hon vill på något sätt och att hon aldrig i framtiden känner att hon skulle gjort ett annat val.

I dag är sista dagen på helgen och M sover efter en ganska tuff jobbnatt som jag förstod när han kom hem. Nästan aldrig oroar jag mig över vad som händer när han jobbar natt men ibland så känns det konstigt. Som igår, när jag vaknade och klockan var mycket mer än den brukar när han kommer hem efter en natt. När han sedan inte svarade när jag ringde hann jag bli orolig och det var omöjligt att somna om även om jag någonstans inser att om det hänt honom något så hade någon kommit hit.

En av Ms kollegor ska vara ledig och åka till Afghanistan ett år. M vill inte men säger att han kanske gjort det om han varit yngre. Jag tänker att den diskussionen är jag glad att jag slipper.


Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, vänner, jag, ivf, icsi, funderingar, katterna, söndag,

om inget särskillt med lite feeling för M

Det är så tyst här hemma. M jobbar, katterna ligger i varsin fåtölj och blundar. De har stenkoll på mig eftersom det blir mat nästa gång jag reser på mig. Allt är alldeles tyst och det är som om tystnaden är mer mättad just nu än i vanliga fall Jag tänker att att det beror på snön som ligger i sjok på vår tomt.

Två gånger har jag skottat undan rubbet idag, och snöhögen utanför är skärmar av all in och utsyn. Jag är som inbäddad i en kokong av vitt och ett ögonblick när jag gick utanför med spaden funderade jag på om man kan bli snöblind så här eller om det bara sker i kombination av vidder och stark sol. Jag vet inte. Men jag tycker om det vita.

Förra året skottade vi mest fram bilen (med en usel liten röd hopfällbar nödspade) I år skottar vi gångar till vår ytterdörr och skottar snön av taket för att inte ha ihjäl någon om det skulle töa och kana av.

Jag märker till min förvåning hur meditativt skottandet verkar på mig och det är nästan som att jag blir besviken de morgnar jag inte behöver skotta. En dag smygskottade jag lite hos grannen.

M tycker också m att skotta men han tycker mer om att använda den tunga spaden och ge sig på de hårda tunga klumparna som bildats. M gillar att göra saker dom kräver lite styrka och jag låter honom alltid.

Han är så fin M när han utan att märka det visslar på någon folklåt och dundrar på med spaden och lovikavantarna. Han är så lätt att älska de gångerna och jag känner mig nöjd och till freds inuti.

JAg förstår efter en dag som i dag vad det gör med oss att inte ha tid att göra saker tillsammans, jag förstår att vi mår bra när det blir som idag och att de här dagarna med skottning, långkok och julfix behöver fortsätta i någon form även när snön är borta. Jag förstår att det är bättre att äta falukorv tillsammans än fläskkotlett ensam.



Läs även andra bloggares åsikter om snö, kärlek, funderingar, M, söndag, nöjd,

oj det är visst tredje advent och jag överlever utan en adventsljusstake.

Det är väl så att jag inte är någon vidare bloggare helt enkelt. Jag orkar inte skriva om alla tankar, jag tror inte att de flesta är värda att minnas ty det är fasansfullt vad mycket elakt och grinigt man kan tänka.

Det finns spermier nedfrysta nu och jag har undersökt detta med vårdgaranti. Vi väntar på att M ska strålas och vi kämpar på med att älska varandra varsamt och inte glömma av vad som är viktigt i livet. Det gör man lät (glömmer) när man ses 5- 12 vakna timmar per vecka, och just nu är en sådan period.

Jag fyller år snart. ett år äldre och det känns lite panikartat. Egentligen gör det väl ingen skillnad, man för mig känns det så. Det känns som att det gör skillnad. M är yngre, ett år.

Jag toklyssnar på Mumford and sons, jag lyssnar mig inte mätt. Jag älskar hur lätt det är att gå in i lyssnandet. Jag vill ha ett högtalarsystem här hemma som följer mig, men det är dyrt och får nog vänta.

Jag försökte förklara för en vän häromdagen hur det känns som att vi aldrig kommer att få något barn. Hon tyckte jag var fånig, hon sa att vi ju nu kommit så långt att det är klart att det kommer att funka! Men så känns det inte. Det finns inget som varit enkelt i detta så jag tror uppriktigt och ärligt sagt inte att det kommer att funka för oss med icsi heller. Jag sneglar på små tvåor i innerstaden i fall det går åt helvete,


Läs även andra bloggares åsikter om funderingar, framtid, musik, relationer, M, ivf, icsi, söndag,

En vanlig söndag

Jag måste ta tag i och styra upp musiklyssnandet och musikletandet igen. Jag har inte hittat något nytt och spännande på evigheter. Kanske kan Laura Veirs bli en favorit men jag har inte hittat henne själv. M gjorde det via DN så det gills inte riktigt.

Det finns ingen konsert inbokad heller men å andra sidan, december månad var ganska hektisk och just nu känns det skönt med lite lugn. Fast det är konstigt. När det är lugnt längtar jag oftast efter att det ska hända något och när det händer massor vill jag helst att det ska lugna ner sig lite. Fast med tanke på att M kommer att jobba alla helger resten av livet så måste jag ta tag i mina ensamhelger och se till att vara lite mer aktiv än att ta en promenad och eventuellt öppna en pluggbok var fjärde timma eller så.

Och just det, vi köpte nästan ett radhus förra veckan, men det blev inget med det, den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, söndag,

God Morgon

Det är ett gäng slöhögar jag bor med. M sover och skulle nog kunna sova till 12 om jag inte väckte honom, och katterna de sover tills det är dags för frukost, människofrukost. Sin egen har de bråkat till sig för 4 timmar sedan.

De är ganska framgångsrika vad gäller tjat. Bråkkatten bråkar sätta sig på mitt nattduksbord och dra tag i resårbandet till min almanacka med tänderna, och så snärtar han med det tills jag antingen går upp eller knuffar ner honom.

I morse vaknade jag med almanackan gömd under täcket tillsammans med en pappersmapp (även den med resårband) + två par yllestrumpsrullar som lilla katten fångat och slagit ihjäl under högljutt jamande någon gång under vargtimmarna.

Så här är det varje natt. Och jag går alltid upp först, trots att jag längtar efter frukost på sängen.

Läs även andra bloggares åsikter om jag, katterna, katt, söndag, M, kärlek,

soppa, nej tack!

Vi kom till moderna till sist M och jag. Det var kö nästan ut genom ytterdörrarna. Det var hur många som helst som ville se Andy Warhol-utställningen. Vi också. Vi tittade och tittade och läste och läste, gick runt. Jag stod framför ett par tavlor ganska länge och kände, men nej, inget! Jag kände inget när jag tittade på tavlorna eller filmerna. Jag förstår ju att det är stort att det var nytt och annorlunda och lite skruvat också kanske. Men det får mig inte att känna något, varken soppburkarna eller porträtten. Möjligen lite ångest, men knappt alls.

M berättade att sist han var på moderna var någon gång på högstadiet. Skittråkigt tyckte de tills de kom in till ett rum där en naken kvinna var målad, hon fläkte ut sig, skrevade och visade allt. De tyckte till slut att det var ett riktigt bra museum.

M och jag gick runt på museet ganska länge. Jag tror att M letade efter den skrevande kvinnan.

Åh söndag, söndag gör dig längre och sluta inte att upphöra!

Jo jag sov till kvart i två med undantag för smörgåspaus vid tio-rycket. Det var härligt! Och jag var inte bakis trots att risken fanns. Ena vännen som var med hade dock just slutat att kräkas när jag ringde och den andra var också ganska nyvaken.

Nu är jag trött igen efter fika och promenad vid lyran.

I går ljög jag och sa att jag inte förstod engelska och att jag var gift och hade två barn. Det kändes enklare än att säga "nej tack jag vill inte träffa dig och dricka kaffe med dig".

Nu, TV.

Bara

...för att det är sol i vardagsrummet
...för att det är en bra låt att hångla till
...för att jag fick gråta tårar som var glada
...för att M är fin
...för att den är med på soundtracket till "Jane Austen book club"
...för att den matchar mitt humör perfekt
...för att det är en solig söndagsmorgon
och ingen morgon kommer vara bättre än den här,
den här veckan.

Musik för en söndag

Det här med musiksmak är ju ett komplext ämne som man skulle kunna avhandla i timmar. Det är ett ganska laddat ämne och folk går i gång på det, jag också. Jag blir som sagt förbannad när folk har "kass musiksmak" och inte bryr sig. Jag vet naturligtvis att jag är den dumma, att jag är den som ska skämmas för att jag dömer folk för det här. Och jag skyltar inte med det, folk märker det nästan aldrig, men JAG vet ju om det.

Några av mina bästa samtal har jag haft om musik. Det är ett igenkännande när man träffar någon som tycker om samma, eller liknande, eller i alla fall förstår att jag blir ivrig när jag ska berätta om hur M var blek och nervös för Tom Waitskonserten. Hur mannen bredvid oss grät, och hur en gungade fram och tillbaka med vidöppna ögon hela konserten. Jag tror inte att han blinkade en enda gång under hela konserten.

I dag är det en annan sorts musik jag lyssnar på. En annan del av min musiksmak.

Tiny dancer

Ibland har man sådana där stunder tillsammans som bara är obeskrivbara. Som till exempel när man inser att det bara är vi två som fattar det roliga i situationen och man skrattar och skrattar och skrattar. Till slut tycker de andra som är med att man är idioter, de himlar med ögonen och blänger. Men vi som skrattar, vi har en sådan där stund tillsammans som för oss närmare.

Eller när man mitt bland alla människor SER varandra och ler. Det är inte av en slump, man söker varandras blick och SER varandra.

Eller när man delar, upplever något tillsammans. Det kan också vara en sådan där stund.

Här är en sådan där stund på film. En söt men ganska fånig film.

söndag i soffan