28 december 2007

Tonåringar igen

Jag har nog pausat klart nu, och pausat har jag gjort mest för att jag inte har orkat skriva om hur dumt det har blivit för syskonungarna. Det har blivit riktigt fel och det handlar om föräldrars värsta mardröm.

Trots att man som förälder gör vad man kan för att det ska bli bra för ens barn så blir det fel och de träffar människor som står för annat än sin mamma och så testas det. Både gränser och droger, och utan att någon förstått hur eller egentligen alls att, så finns det ett beroende och skulder som är så höga att man måste skaffa pengar, snabbt! Och det skaffas och de vuxna blir de elaka som sätter gränser och ringer samtal och nu är det väntan. Fast just nu kan de i alla fall inte göra något mer dumt, det är ganska skönt att få en liten respit. Skönt att samla krafter och ha krismöten där alla i kontaktnätet får gemensam strategi och enad front.

Skönt också att så många ställer upp för min syster och vill hjälpa, att faktiskt ingen vänder ryggen till utan förstår att hon gör så gott hon kan. Ja inte deras pappa kanske, men det hade ingen räknat med. Ingen har ju pratat med honom på tre år, och just nu är han fullt upptagen av att skilja sig från familj nummer två där han för andra gången i livet lämnar en 2 månaders bebis, så jag tror knappast att han har så värst mycket tid att skälla på systern heller egentligen.

Efter den här veckan har jag på fullaste allvar funderat på om jag verkligen vill ha barn. det var länge sedan jag funderade, på just det.

25 december 2007

Tonåringar - del 5

Eller så har det värsta bara börjat, jag pausar ett tag. God fortsättning.

Tonåringar - del 4

Tydligen är de hemma nu vilket innebär att de kommer att få varma fiskar och säkert en ganska jobbig framtid. Oro byts mot ilska och naturligtvis en hel del lättnad. De har ställ till med en del, kanske mest för sin mamma vars tillvaro försvåras och försämras enormt om hon inte har bil.

Så, nu hoppas jag att det värsta är över.

23 december 2007

I vinteron - i en radio hos dig.

Jag var ju på konsert med Vintertrion och Triakel. Här kan man lyssna på den just nu, eller i efterhand vilket som passar bäst.

Tonåringar - del 3

Idag har allt kommit i kapp mig, slagit mig i bakhuvudet och jag har bölat en hel del. Jag är orolig för mina syskonbarn. Mina små fina som är stora och fina fast gör konstiga och korkade val. De har inte kommit hem ännu och sökning pågår. "Fast vill de inte bli hittade så blir de inte de" sa polisen i området och de vet väl, syskonbarnen är inte de första som hållit sig undan.

Jag önskar att de kunnat få låna lite livserfarenhet ett tag, att de kunnat förstå varför vuxna säger nej och vägrar gå med på att lösa alla de problem som de skapat och ställt till. För de har ställt till, och jag är rädd för vilka problem som deras "lösningar" kan ställa till med, och det är inte det att de inte har fått erbjudanden om hjälp, det är bara det att hjälpen är inte exakt som de tycker är enklast och lättast och då får det tydligen vara.

Jag var ute på stan med H i dag, det var skönt. Jag glömde bort att vara ledsen och svor åt idioter som stressar fast det inte ens var så mycket folk ute som man kunde tro. Jag köpte en klänning igen, och strumpbyxor. Den här gången är jag nöjd, på riktigt.

22 december 2007

Tonåringar - part 2

Plötsligt blev jag frisk och nästan klar med julstöket på en och samma dag. Skönt är det, mycket skönt. M får julklappar, jag kanske drygar ut med en till, om han är snäll. Trots att det är klart vill inte julfriden infinna sig riktigt, för syskonbarnen håller sig undan. Var vet vi inte riktigt, ingen vill säga och deras mamma är ledsen så ledsen. Och arg. Polisen vill avvakta, de kommer hem säger de. Och det stämmer kanske, men frågan är hur mycket dumheter de kan hitta på innan dess? Det finns alldeles för mycket som kan verka lockande på ganska stora tonåringar. Än så länge verkar inget ha hänt, men vi vet inte säkert.

Det enda vi gör utom att ringa och snoka och leta är att hoppas!

21 december 2007

Oh helga natt...

..känns jäkligt avlägset när man ligger utslagen i sängen bland lakan och katter. Den enda ansträngning som möjligen orkas med är den att sätta sig upp på sängkanten och ta hinken i famnen, alternativt luta sig lite utanför sängen och försöka pricka hinken utan att behöva sitta upp. I början av natten var jag nödd och tvungen att sitta på toaletten med hinken i famnen, så jag antar att jag är bra mycket bättre.

19 december 2007

Drömmar om Pellefant?



















Drömde i natt att kollegan fick samtal av sin sambo. Hon gick efter mig med snabba steg och upprepade oavbrutet "vill du inte höra vad lilla Ulle-bulle sa?" Jag minns inte så värst mycket mer men jag minns det där och att jag var vansinnigt irriterad.

Vad är det som gör att man bara minns fragment av drömmar ibland och ibland allt? Sista tiden känns det som att jag sovit drömlöst, men vänder jag mig om och frågar M så kan han nästan alltid svara på vad han drömt om efter en stunds funderande.

Jag har bara en dröm som ständigt återkommer och det är min feberdröm. Jag minns inte allt där heller men det slutar alltid med att en asfaltsvält kör över giraffen i tidningen Pellefant och att lakritstrollet står bredvid och skrattar medan den platta giraffen vaggar fram och tillbaka seriefilmsaktigt. Störtlöjligt, men läskigt när man feberdrömmer.

18 december 2007

Tonåringar

Jag har som ingen ork för substans just nu. Jag lyssnar på systern och hennes problem, hennes oro kring tonårspojkarna och deras idiotiska upptåg. Det är inte första gången, och de blir värre och värre, men jag bygger upp en tolerans. Det rinner av mig som vatten på en gås, och jag oh:ar och ah:ar plikttroget. Men jag orkar inte, egentligen.

Den här gången blir jag arg och ledsen, igen! jag kan inte låta bli att tycka att ganska stora tonåringar borde använda hjärnorna. Man borde kunna kräva det av dem.

Och jag funderar på om jag är en elak jävel för att jag inte orkar. Men vad ska jag göra? Jag sitter mer än 50 mil bort och jag kan inte åka dit hur som helst och ta dem i örat, jag tror inte att det hjälper. Just nu kan jag bara oh:a och ah:a.

17 december 2007

gott igen

det är jäkligt farligt att göra julgodis på smält vit choklad russin och cornflakes! De bara trillar in i munnen och försvinner!

förklaring

Alltså nej, såklart det inte är skönt att vara bakis och så klart är det inte optimalt med vinfylla! Men ändå, för mig som saknar det där med många vänner att hänga med, och dricka vin med, så var det på något vis härligt att vakna upp med baksmälla och veta att orsaken var - roligt igår!

Det optimala är drinkar med jävligt konstiga namn, eller drinkar man blandat ihop bara för att prova om det går, eller ölen om sommaren. Men jag skojar inte, jag saknar det så att det gör ont. För mig blir det nästan aldrig så där. Med vännerna på annan ort och jag som är här och känner mig ganska ensam då och då.

16 december 2007

vinfulla kompisar - del 2

Oh förresten, jag vaknade härligt bakis i lördags förmiddag, fick äntligen med mig några som ville dricka vin. Det var skönt, jag kände mig levande trots att jag var halvdöd efter allt vin. Jag tror jag vill ha upprepning snart, någon mer kanske?

gott

















Det är livsfarligt att ha julgodis hemma! Livsfarligt.

Rocky Road

600 g mörk choklad, byt gärna ut ca 200 mot ljus choklad
1 dl pistagenötter
3 jordnötter
2 påsar dumlekolor
2 stora nävar minimarshmallows

smält chokladen i vattenbad
rör i hop resten av ingredienserna i en bunke
häll över den smälta chokladen - rör ihop

häll upp rubbet i en form med höga kanter -
klä den med gladpack eller bakplåtspapper
ställ den svalt och låt allt stelna

skär upp i rutor

ÄT.

gott.

Funderingar

Det kanske inte blir en kamera trots allt. Beslutsångest och funderingar kring att kanske göra något annat för pengarna dyker upp ibland. Det finns oresta resor och människor jag vill träffa igen. Jag får tänka ett tag till.

M:s julklapp är inte fixad ännu. Jag har inte bestämt mig ännu. Förra året var det lätt, i år har jag inte varit uppmärksam och minns inte allt han tittat på i butiker. Han berättar visserligen exakt vad han vill ha men jag vet inte om jag vill köpa exakt just DET. Nån jävla överraskning ska det väl vara med paket, annars kan det kvitta. Jag älskar överraskningar. Att göra och att få, det sista händer nästan aldrig.

Fast jag säger emot mig själv, jag har ju bett om bidrag till en kamera...

I morgon vaknar jag till disk. Vi har gjort julgodis här hemma. J var här och gjorde och tog hälften med sig. Det var bra. Äter jag upp allt som ändå finns här spricker jag. Jag ska ge bort det mesta.

15 december 2007

skåpmat

Jag tror att jag visste, utan att ha fått det bekräftat, nu är det bekräftat diskuterat och stoppat i skåpet med gammal skit, bortglömt nästan.

13 december 2007

magkänsla

Jag förstår inte varför jag har oroskänslor plötsligt. För det finns inget, inget alls att oroa sig över, ändå skriker magkänslan till mig att något är fel. Fast vad? Jag hittar inget, så jag vankar.

Det går fort, lägenheten är liten och jag återvänder till fönstret mot gatan hela tiden. Om jag trodde på föraningar skulle jag säga att det var en sådan som ville mig något, som ville varna, men för vad? Jag tror inte, och jag försöker bukandas, lugnt och långsamt.

Snart går det över.

12 december 2007

I vinterton

Det var konsert i kväll igen. Triakel och vintertrion på stallet. Triakel är proffs som har mer scenvana, en mer varierad repertoar och blev därför lite intressantare att lyssna på i längden. Men vintertrion var bra, de var duktiga. Vill man höra går det bra dagen före julafton på P2

Efteråt gick vi mot tunnelbanan och det kändes nästan tyst och tomt i stan. Vi gick förbi Hamburger Börs ner mot Kungsträdgården och jag fick den första vinter- och julkänslan för i år. Det kändes nästan perfekt, och jag kände mig lycklig på riktigt för att det nästan luktade snö och isen låg alldeles blank på skridskobanan. För att jag höll M i handen, berättade för honom att det kunde vara lägligt med en överaskning, hur vi borde haft skridskor med oss och tagit en sväng runt statyn. M skulle ha varit snubblig och jag skulle ha åkt som en rysk skridskoprinsessa, sladdat in för att hjälpa M när han höll på att trilla omkull. M skulle så klart ha dragit ner mig i fallet och vi skulle ha trillat och skrattat, sett varandra djupt i ögonen och kysst varandra.

Jo så skulle det ha varit om vi bara haft skridskor med oss.

09 december 2007

Tvärtom

Många med barn klagar på att de inte får vara med sina kompisar längre, att de inte blir bjudna på fester längre och så. För mig är det tvärtom! Jag blir inte bjuden längre för att jag inte har barn!

Nyss hette det, "Vi var hos O och L idag och de ska ha lite barnfamiljer där på nyår och vi var bjudna. Så vi kommer åka dit. " Förra året firade vi med den som berättade detta, dessutom med O och L. Inte i år alltså.

Jag ska inte vara sur över detta, det vore larvigt av mig, men det slår mig att det är tvärtom för mig numera.

partiskt

Åh vad svårt det är! Jag läser i olika forum, mailar folk och frågar kompisar, men jag tror att jag skulle behöva spendera ett par timmar med en expert (som inte vill sälja till varje pris) i en kameraaffär för att få svar på alla frågor jag har. En sak förstår jag i alla fall, man kan inte få ett vettigt svar angående Nikon om personen man frågar är en Canon-lover, GÅR INTE! Samma sak tvärt om, så jag får helt enkelt fråga och dra i från och lägga till och dra egna slutsatser.

Just nu är det en prisfråga, men jag fyller år om tre veckor så håven åker fram till dess!

08 december 2007

kamera för miljonerna

Just nu ÄR jag miljonär. M har två trisslotter i bakfickan som vi ska skrapa strax. Och jag har faktiskt kommit på en grej jag vill ha och tänker köpa mig direkt, en digital systemkamera!

Kruxet är bara att jag inte vet vilken jag ska ha, just nu har jag två stycken som jag läser in mig extra mycket på just nu.

Canon EOS 400D
Nikon D80

Jag kan inte så mycket om fotografering eller om kameror och jag tycker att det är ganska tråkigt att läsa tekniska beskrivningar även om jag gör det nu för att jag är tvungen. Men jag undrar om det finns någon som trillar in här som vet något kanske, som kan ge mig lite tips?
Det kan ju löna sig eftersom jag snart skrapar fram minst 30 miljoner.

30 miljoner på triss

Jag har legat vaken en stund, lillskiten har dragit runt med en pinne som har fjädrar i ena änden och oftast har han den i sängen på mig. Det är svårt att sova då. Jag har lite ont också, så där så att jag inte riktigt kan slappna av. Jag funderar på hur pass ont det gör, det skulle inte bli värre sa de.

När jag inte kan sova brukar jag vinna pengar, ca 30 miljoner brukar jag vinna. Det är inte så lätt som man kan tro att fördela pengarna vettigt. För samtidigt som jag vill vara generös och givmild inser jag att det kan gå åt helvete. De äldsta syskonbarnen tex. De skulle inte få ett öre fören de visade att de kunde hantera pengarna. Kanske en motprestation krävdes, eller att de kunde få lånedelen + lite till om det var dags att ta studielån. Men jag skulle köpa mig ett hus, eller en lägenhet med stor balkong. Lägenheten skulle vara stor nog för oss att bo i utan att behöva flytta de närmaste 10 åren om vi inte ville.

Jag skulle resa också, med hela familjen, Jag vet inte vart men vi fick väl förhandla lite. jag skulle vilja se giraffer tror jag, eller så vill jag bara bada i varmt vatten mitt i vintern, slippa vintern.

Det är önskedrömmar så klart. Min vinstchans är lika med noll eftersom jag inte spelar. det enda vi gör M och jag är att skrapa trisslotter då och då. Det saftigaste vi vunnit är 75 kr. Med lite tur kommer vi kanske till Västerås för de pengarna.

07 december 2007

konserten med Ed Harcourt

Jo, konserten i söndags var fantastiskt bra! Jag har hittills inte varit på någon dålig konsert med Ed Harcourt och som en journalist skrev om Ed (fast han menade det negativt) "man vet vad man får när det gäller Ed Harcourt". Ja skitbra tänker jag, då vet jag att det är väl spenderade pengar.

Han inte vanliga bandet med sig och det gick många sus genom publiken när Michael Blair klev upp och satte sig vid en trumma och lite rör och grejer. M blev lite blek och viskade att han har spelat med Tom Waits. Jag kände att jag också blev lite blek bara därför.

Så hade jag fel vad gäller Elle Kari också, hon var inte i New York utan sjöng med på ett par låtar. Jag tycker att hon kunde sjungit med mer, hennes röst är så speciell och intressant att lyssna, snudd på beroendeframkallande.

Anyway lyssna, även fast det är en knackig inspelning tycker jag att det är bra.


06 december 2007

svammel

Jaha blogger suger, ska jag då ändå behöva flytta bloggen tro.. jag får se, i så fall är ju allt förberett. Men Christina skrev en förklaring på sin blogg om det som Sir Huus skrev om tidigare och som jag aldrig fattade riktigt. Jag har i alla fall skrivit och talat om vad jag tycker, hotat på skarpen till och med!

Och förresten, varje gång jag hör detta tänker jag på mina kompisar, somliga av dem låter på pricken så här

morgonpigg...

mot min vilja! Vaknade av att lillskiten klättrade uppför utsidan av en bokhylla! M röt åt honom att gå ner. Jag sa till honom att skärpa sig för fan och bete sig som en normal jävla katt för en gångs skull, fast jag antar att det är ganska normalt för katter att klättra egentligen.

05 december 2007

Tänk om...

Det har varit mycket de senaste dagarna. Dagtid har det varit filmning, och att vara med om det i kombination med mitt vanliga jobb, som i sig är rätt energikrävande har varit minst sagt dränerande. Kvällstid - möten och samtal plus middag där jag varit trevlig och faktiskt ganska rolig.

I natt har jag varit på akuten med magsmärtor. Förmodligen är det mitt gamla vanliga, cystor som spricker och gör ont. Jag är trött på det, inte så orolig för att det ska gå galet, men ändå gnager och maler det i huvudet. Tänk om det blir ärrbildning, tänk om det blir fler, tänk om det försvårar allt, tänk om jag inte kan bli gravid när jag vill...

Jag ska försöka att inte lägga det kring hjärtat och har ägnat kvällen åt feelgood romantisk komedi med min favorit Jack Black. M retas för att jag ler varje gång jag ser Mr Black. Det är Okej.

02 december 2007

höga förväntningar










I kväll är det dags för Ed Harcourt. Och det kan vara hans sista konsert på evigheter. Jag har svårt att tro att det faktiskt blir den sista han gör någonsin, men han har hotat om det. ElleKari är i New York så hon lär nog inte dyka upp men Jonna Lee ska vara där. Jag hoppas på överaskningar. Jag hoppas att det blir något utöver det vanliga och jag har höga förväntningar.

Nu däremot, ska jag gå och lyssna på lite skitmusik.

01 december 2007

spooky

Tydligen lever den här bloggen sitt eget liv och avkräver lösen för kommentarer numera. Förstår inte varför men jag har försökt att åtgärda det. Om inte så vet jag inte vad jag ska göra. Någon annan som vet?

29 november 2007

nu även som politiker

Och apropå musiksmak. Vad glad jag blev av att läsa detta! Jag har inte tänkt på Midnight Oil på ett tag men jag älskade dem! Jag har lyssnat sönder två diesel and dust LP och särskilt the dead heart . Jag gillar Peter Garrett. Han verkar stå för det han tror på och har jobbat för sin tro på olika sätt i evigheters, evigheter, amen.

musiksmak - nada

Vad är det för jävla musik de spelar på gym egentligen?

28 november 2007

Är låtsaskompisar grejen?

Okej kommentaren här fick mig att fundera lite. Jag skriver om M ganska ofta det gör jag. Han är en stor del av mitt liv jag antar att det är därför. Ibland ligger jag och tänker att han är en för stor del av mitt liv, att jag låter mitt liv kretsa kring oss och att jag inte vet vad jag tycker om på egen hand.

Tänk om det är så?

Men sedan tänker jag att jag visst vet vad jag tycker om. Det var saker jag tyckte om redan före M, som musik, böcker, dricka vin, mitt jobb, prata och umgås.

När M kom in i mitt liv berikade han mitt. För han gillar samma saker, kanske inte att prata ens hälften så mycket som jag, och vin, jo då, ibland.

Det jag behöver och ska ta tag i (en vacker dag) är det där med kompisar. Jag vill ha fler. Och jo jag erkänner att jag inte har så många vänner här i Stockholm. Det är annars något jag tycker är jobbigt att prata om nästan. Alla jävlar har så fantastiskt rikt socialt liv, men inte jag.

Jag har ett par riktigt goda vänner i Stockholm, jag har ett par kompisar jag träffar då och då och faktiskt ett par som jag tycker är nära vänner trots att det kan ta år mellan varven fast vi bor i samma stad. De flesta av mina nära vänner bor kvar i födelsestaden eller i andra städer. En av de bästa flyttade till jävla Gävle och har numera dam. Det vet man väl hur det är med män och tjejkompisar när de träffar damer liksom..

Hur som haver. Jag har liksom bara mitt liv, M är en viktig del och ibland (bara ibland) gör det mig lite ledsen att det inte finns så mycket annat som är viktigt i jämförelse.

27 november 2007

Here goes...

Okej jul alltså, snart, har jag hört.

I år jobbar M till halv sex ungefär. Hans syster och den sidan av hans familj som är kvar firar jul dagtid. Vi kan alltså inte vara med. Runt 18 är det god natt eller så sa hon till mig. Jaha.. men kvällen? Nej ja man ser väl på TV.

Alltså firar jag och M tillsammans med hans pappa och farmor efter 18. Dagen spenderas för M:s del på jobbet och för min del här hemma ensam eller eventuellt på krogen. På så sätt (om jag blir tillräckligt full och redlös) får jag och M kanske fira jul i hop även dagtid.

26 november 2007

ja må jag leva

En tjej på jobbet hade ångest för att hon skulle fylla 27 snart. Jag funderade på att slå ihjäl henne. Jag fyller år, om en månad ungefär och jag blir likadana siffror igen. Förra gången var det bara trevligt, den här gången känns det mer... njää... inte nu igen.

Rocky var det ja...

Åter till träningen. På onsdag smäller det. Jag ska skaffa mig ett träningskort och börja ta tag i mig själv (igen). Ty jag vaknar med ont i ryggen ganska ofta. Jag tänkte att jag ska försöka bygga upp musklerna i ryggen och slippa att gå upp ur sängen bara för att jag inte kan ligga kvar på grund av ont. Det är ju helt vansinnigt att jag inte kan ligga kvar och få frukost på sängen bara för att jag har för ont! Nu ska det bli ändring, jag ska ligga kvar och M ska ge mig frukost på sängen varannan söndag. Basta!

25 november 2007

Att vara människa

Jag är expert på att ta på mig andras bekymmer och problem. Jag är expert på att bli ledsen när andra är ledsna. Jag är extremt dålig på att låta människors bekymmer vara. Jag bryr mig om människorna runt omkring mig helt enkelt vilket periodvis innebär att jag känner mig ledsen utan att jag egentligen har egna bekymmer.

För ett tag sedan fick jag rådet att inte söka upp andra människors bekymmer eftersom det gör att jag får ganska lite tid för att må bra själv. Jag tyckte att det lät skumt. Hur ska jag kunna låta bli att bry mig liksom?

Men så har jag tänkt lite och kommit fram till att det nog ibland är bra för människor att räcka ut en hand. En rejäl näve liksom och inte bara antyda att de kanske vill att jag ska fråga dem hur det är. Det är ganska svårt för mig att veta hur pass påstridig jag ska vara. Jag kan fråga en gång men får jag bara något halvt svar, så kan det hända att jag inte orkar lirka. Jag ägnar mig gärna åt omtanke, men jag kan inte gissa mig till på vilket sätt. Jag är ingen tankeläsare även om magkänslan sällan ljuger.

24 november 2007

Fishing with John - Tom Waits

Letade efter en låt att bifoga i ett mail och "snubblade" över en mapp med musikdokumentärer. Jag har egentligen inte glömt bort den men jag tittar ändå inte på innehållet i tid och otid. Det här programmet är inte precis dokumentärt men i mitt liv får de hamna i den mappen i alla fall. De är fantastiskt och man måste se det. Leta gärna upp andra avsnitt också för som sagt, fantastiskt.





23 november 2007

älgbajs och romantik - på samma dag

Idag har jag lurat i barn att jag har hittat julklappar i skogen. Under en gran. Vi till och med gick dit och letade efter dem, vi hittade inga så klart. Men vad roligt vi hade, och vad bra man mår i skogen med barn som är fascinerade av både älgbajs, hästbajs och ekorrbajs!

Och fy farao vad bra jag mår nu när jag och M har haft en fin dag med lunch och mys och tv tillsammans. Det är fint att ligga på armen och bli sedd, det är fint när han kämpar för att bli romantisk och vi kan skratta tillsammans åt att det går så där. Det är fint där i sängen, efteråt.

22 november 2007

Och apropå...

...bra musik, så var konserten skitbra! Helt fantastiskt bra och detta trots att vi hade kassa platser. M satt med knäna i nacken på snubben framför och jag fick kramp i vaden med jämna mellanrum.

Här är en låt han hade kunnat spela men det gjorde han inte så jag får hålla till godo med videon.


lägg märke till datumet och att skylinen numera ser annorlunda ut

"this is for you Anna"

Okej, again, efter detta blogginlägget av Anna, musiksmak då alltså. Ed Harcourt är bra, riktigt riktigt bra och jag är skitlycklig över att jag ska se honom snart igen. Den här gången är det tyvärr ett av hans sista konserter på evigheter, han funderar på att lägga av. Han vill bli förälder och satsa på familjen. Inget ont i det men fan om han lägger av helt!

Detta är förresten en man att drömma om till skillnad från eh.. hmmm E-type...




20 november 2007

En kväll med Ryan

Allt med vardagen är ju naturligtvis inte skit! I kväll till exempel, då är det mesta mycket bra. Och om det blir som jag hoppas blir det perfekt! Fast.. Ryan har ju sina sidor förstås och mina erfarenheter är ju inte allt igenom bra. Men jag hoppas!


18 november 2007

Att komma hem

















Att åka i väg på en liten resa så här mitt i hösten är både lycka och vemod på samma gång. Lycka för att man får uppleva saker igen och över att få känna att man inte alls är halvdöd utan tvärtom ganska levande trots allt. Men så kommer sista kvällen, man äter den där goda middagen och man går genom staden och ser på allt för sista gången, och då är det vemod över att tiden går för fort att man inte hunnit, att man måste åka hem.

Det är så dubbelt att åka hem. Jag längtade efter M så det gjorde ont i benen. Skitlarvigt! Det handlade om 3 dagar, men jag längtade och önskade nog lite grand att det var honom jag hade upplevt med. Det hade jag så gärna velat. Jag hade velat lägga mig om kvällarna och prata om den fulla taxichauffören med honom, minnas den goda gnocchin, druckit vin på torget om kvällarna med honom. För jag älskar den där M mer än vad som nog är nyttigt för mig.

Ändå ville jag inte hem till vardagen. Jag ville verkligen inte sitta här och känna att vardagen är lite för beige just nu, att molnen på himlen är lite för tunga och att jag faktiskt lätt kunde vara ledig från jobbet ännu en månad utan att jag skulle längta tillbaka alls.

14 november 2007

Förutsägbart

Så fort det börjar bli jobbiga situationer i filmer eller serier är det kört! Jag halar fram skämskudden. Blir det det minsta lilla jobbigare börjar jag kasta mig fram och tillbaka i soffan. Och blir det det minsta lilla pinsamt ovanpå det, måste jag sätta mig och verka upptagen med annat, fast jag egentligen har full koll på TV:n.

Som nu, Studio 60 on the Sunset strip, jäävligt jobbigt!

13 november 2007

Rom

Det är svårt att, mitt i snögloppet och den begynnande kylan, komma ihåg hur varmt det kan vara när det är 17 grader varmt ute. Är det jackvarmt? Är det kjolvarmt? Jag minns inte.

Jag nyper lite i jackan och väger ballerinaskorna i handen, är det lagom? Är det alls klokt att köpa en väska i morgon, innan? Hur mycket schampo är det man får ha nu igen?

Jag kan faktiskt inte veta och jag kan inte bestämma mig. Men snart far jag, flyger, och landar. Och jag behöver det här.

11 november 2007

Musik för en söndag

Det här med musiksmak är ju ett komplext ämne som man skulle kunna avhandla i timmar. Det är ett ganska laddat ämne och folk går i gång på det, jag också. Jag blir som sagt förbannad när folk har "kass musiksmak" och inte bryr sig. Jag vet naturligtvis att jag är den dumma, att jag är den som ska skämmas för att jag dömer folk för det här. Och jag skyltar inte med det, folk märker det nästan aldrig, men JAG vet ju om det.

Några av mina bästa samtal har jag haft om musik. Det är ett igenkännande när man träffar någon som tycker om samma, eller liknande, eller i alla fall förstår att jag blir ivrig när jag ska berätta om hur M var blek och nervös för Tom Waitskonserten. Hur mannen bredvid oss grät, och hur en gungade fram och tillbaka med vidöppna ögon hela konserten. Jag tror inte att han blinkade en enda gång under hela konserten.

I dag är det en annan sorts musik jag lyssnar på. En annan del av min musiksmak.



Tiny dancer

Ibland har man sådana där stunder tillsammans som bara är obeskrivbara. Som till exempel när man inser att det bara är vi två som fattar det roliga i situationen och man skrattar och skrattar och skrattar. Till slut tycker de andra som är med att man är idioter, de himlar med ögonen och blänger. Men vi som skrattar, vi har en sådan där stund tillsammans som för oss närmare.

Eller när man mitt bland alla människor SER varandra och ler. Det är inte av en slump, man söker varandras blick och SER varandra.

Eller när man delar, upplever något tillsammans. Det kan också vara en sådan där stund.

Här är en sådan där stund på film. En söt men ganska fånig film.

10 november 2007

Even better than the real thing?

Musikministeriet var verkligen ett skitbra program. Musikbyrån i all ära men musikministeriet var bättre. Musikministeriet sände rysslands nationalsång textad för oss svenskar så att vi kunde förstå vad de sjöng. Nu har det även gjorts en video.

08 november 2007

kommunikation

Det här med att kunna kommunicera är så svårt. särskilt svårt är det när det ligger hinder i vägen för kommunikationen. De måste man liksom eliminera först, hindren alltså. Fast ibland är det som att kommunikationen är en del av hindret, och eliminerar man kommunikationen så...

Hos oss är det jag som är högljudd och arg. M han håller alltid lugnet, han skäller aldrig, han kallar mig aldrig för saker, men ibland har han svårt att (tycker jag) se hur det han gör påverkar mig och oss. Han har också lite svårt att se att det han inte gör och det han inte visar också påverkar mig och oss.

Jag önskar att det vore enkelt att älska. Det är det inte. Eller jo, det är enkelt att älska en fin person men det är svårt när vi båda bara är människor som är de vi är eftersom vi har de erfarenheter vi har. Ibland skulle man önska att en del erfarenheter inte fanns och att det fanns mer av vissa i våra bagage.

06 november 2007

Fröken Yr

Jag är så jäkla yr! Det känns som att golvet ska hoppa upp och slå till mig i nacken när som helst. Ligger jag prick stilla på mitt vänstra öra är det rätt okej, då känner jag inget, men när jag är vaken och vänder mig om snurrar det värre än i tvättmaskinen.

Jag har dock bestämt mig för att det inte tjänar något till att jag har dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Det brukar jag ha men som det är nu när jag stryker mig efter väggarna för att hålla mig upprätt går det inte att jobba. Det är lite för högt tempo för att det ska funka helt enkelt.

05 november 2007

bättre

Man mår liksom lite bättre när man har en liten katt i knät och när M äntligen småskrockar lite åt Seinfeld bakom ryggen. På något sätt känns det fint.

Dessutom har jag lyssnat lite till på sonjagon. Det är så bra!

03 november 2007

sorgligheter




För oss som vet att det här är en begravningslåt, för oss som känner oss som på en begravning och för oss som vet varken ut eller in, i kväll

01 november 2007

30 oktober 2007

Laakso




Det här är fint också!

Återvändo

Åh det var så länge sedan som jag somnade så där bra som idag. Jag kände inte ens hur jag blev trött, jag kände bara för en sekund hur jag blev tung i kroppen, som avslappnad och nöjd. M:s arm var min kudde och hans fingrar var i mitt hår.

Det var som vanligt fast på nytt. Som att vi sa hej igen och välkommen efter en resa. Jag tänkte att det var kärlek där i sängen, att jag längtat efter oss fast vi är här.

Och i dag var det var bara det.

29 oktober 2007

Lykke Li - Little Bit på Närkesgatan

Herre Gud, var var jag den här dagen? Varför händer inte sånt här mig, att jag liksom bara går förbi en liten konsert rätt vad det är. Galet.

Förresten,jag antar att folk kanske inte ens lyssnar eller tittar på alla youtube-klipp folk lägger upp. Jag gör det inte alltid. Men vet jag att den som lagt upp klippet har bra musiksmak lyssnar jag. Så här är det riskfritt. Lyssna, jag har ju skitbra musiksmak.

28 oktober 2007

hemliga bloggen?

Naturligtvis heter jag inte smul, och M heter något mer utförligt och bråkkatten heter...

Men det är så det får vara just nu. Jag vill faktiskt skriva det här som jag skriver har jag kommit fram till. Det hjälper mig lite grand att få skriva det jag tänker och det är ibland ganska roligt att ha något att pyssla med även om det kan tyckas ack så fånigt för de som inte vet vad en blogg är knappt och förresten för de som vet vad det är också.

Det jag inte vill, är att bli förknippad med mig. Jag har med flit valt bort att skriva ut ord som gör att det skulle kunna gå att googla sig till den här bloggen och just förknippa den med mig. Alltså skriver jag heller inte ut var jag jobbar, vilka jag jobbar med, eller ens vad jag jobbar med. Man kan nog lista ut det ändå om man läser mellan raderna och pusslar ihop ett eller två inlägg.

Det är lite tråkigt att inte kunna skriva om jobbet ibland. Jag gillar det, det händer intressanta och roliga saker och dagarna är egentligen innehållsrika nog för att kunna fylla en helt egen blogg men jag har tystnadsplikt. En del av händelserna skulle man säkert kunna härleda till just mig eller min arbetsplats, förutsatt att man känner igen händelsen jag beskrev, men det räcker. Kan någon det kan jag bli åtalad och det är det inte värt helt enkelt.

Så just nu får det vara så här.

25 oktober 2007

En lång med extra allt tack!

En vän till mig har idag konstaterat att jag har rätt. Allt som behövs för att man ska älska någon är att de har medveten musiksmak och att de har snälla ögon.

M har allt och ännu mer.

24 oktober 2007

med Gud som tema - skivonsdag

Det är skivonsdag. Temat är tydligen Gud

Dave Eugene Edwards sjunger om Gud.

här kan det låta.

avtal med Gud

Jag gråter inte i kudden. Jag somnade som en stock så fort jag la mig men nu är jag vaken och kan inte somna om. Jag tänker och hoppas och vrider och vänder.

Jag jobbar med de yngre medborgarna. Det vet en del. Nu sitter jag här, kvart över två på natten, och gör avtal med Gud.

"om jag bara får träffa dem imorgon som vanligt lovar jag att aldrig..."

Jag är inte religiös, inte ett dugg. Det är en paradox eftersom jag tror att det kunde hjälpa mig ibland, men jag kan inte tro när jag vet att några ska behöva har det så överjävligt i den här världen. Och jag kan inte tro att det kan bli bättre i en annan.

Ändå gör jag avtal med Gud.

23 oktober 2007

Det värsta i livet är nu.

Idag efter jobbet. Jag orkar knappt andas. Så svårt är det när man vet att de jag jobbar med går hem till det värsta, till det man inte önskar någon. Till det som är för jävligt och så sorgligt att jag gråter i kudden i natt.

21 oktober 2007

Utmaningen

Jag försöker vara generös. Det hade varit lättare om jag haft mer pengar men jag försöker så gott jag kan. Man kan inte göra mer. För mig innebär generös i och för sig inte att det alltid handlar om presenter eller att bjuda på något. Man kan ju vara generös med ganska abstrakta saker också.

På jobbet är jag nog ganska generös med beröm. Talar om för folk att de gjort bra saker och att de haft bra idéer och så där. Jag tror att de blir glada.

Ibland kan jag märka att när folk haft bra idéer så vill de hålla dem hemligt så att ingen annan ska göra likadant. Så gör jag inte, jag bidrar. även med erfarenheter om misstag så att andra inte ska behöva hamna i fåniga bryderier utan anledning.

Jag tror lite på det där att det är lättare att vara generös om man blir generöst bemött, jag tänker att det är så enkelt att säga något som är snällt, även om man inte är bästa vännen.

(det är inte enkelt dock att vara generös mot sig själv och att skriva ett helt inlägg som handlar om hur bra man är är svårt, prova själv får du se!)

20 oktober 2007

musikerkarriär i sikte

















M spelar ju fiol. Han är inne på sitt tredje år nu och det låter allt bättre. Ibland blir jag riktigt imponerad, får liksom stanna upp i det jag håller på med och lyssna och titta efter i fall det verkligen är han.

Det kan tilläggas att han är lätt manisk vad gäller fiolspelandet och särskilt vad gäller folkmusik. Han fiolnördar hela dagarna och läser om Olle Falk eller Hjort-Anders, lyssnar på alla skumma inspelningar han kan hitta hela tiden. Jag hinner inte mer än innanför dörren så möts jag av: "Lyssna här! Förut spelade jag ju så här, nu gör jag så här, visst är det bättre?!" eller " Tycker du det ser bättre ut om jag håller fiolen så här eller så här?" De dagar jag kommit hem dödstrött efter jobbet är det inte alltid jag orkar vara en god lyssnare men jag har fått lov om man ska uttrycka det snällt.

Men nu! Nu har jag hittat mitt instrument. En näsflöjt! Jag ska spela hela kvällarna och möta M i dörren, jag ska sitta i soffan när han vill se film och spela lite lagom sorgsna melodier, och fråga vilken låt som låter bäst när han försöker läsa. Jag känner tydligt att mitt liv kommer att berikas av denna 15 kronors lila näsflöjt!

nya tider

Det är skillnad nu bland bloggarna. Jag läser och märker det. Ibland på det som inte skrivs och ibland på det som skrivs. Jag vet inte vad det beror på men jag har inte fel

17 oktober 2007

Skicka hit Dr. House, pronto!

Pappan har varit dålig från och till i olika omgångar. Knäproteser, hjärtinfarkter, kärlkramp und so weiter. Nu visar det sig att han har en tre cm lång aneurysm på aortan.

För mig som under en period följde E.R, ganska slaviskt och som ÄLSKAR House MD, känns detta mycket oroande. Så pass oroande att jag för ett ögonblick kände mig yr och svimfärdig när jag pratade med mamman. Hon sa att de inte fått några direkta instruktioner eller någon remiss för operation eller så och jag hoppas ju att det är så det ska vara. Någonstans antar jag att en läkare skrivit ner röntgensvaret till pappan och att han eller hon hade talat om i fall det var akuta ingrepp som gäller. Jag har sökt lite, lite på nätet men jag vågar inte riktigt. Det känns bara för jobbigt.

16 oktober 2007

Det är mycke' nu...

Jaha det är 10 veckor kvar till jul. Jag har blivit något mindre stressad vad gäller en del saker. Jag har till exempel insett att jag inte kan göra annat än att beta av en eller två saker åt gången på jobbet. Det gör jag nu. men det resulterar i att jag jobbar över minst två eller tre kvällar i veckan på ett jobb där man normalt sett inte ska behöva jobba övertid.

M och jag är hemma samtidigt en kväll den här veckan, kanske! De senaste veckorna har han jobbat extra och pluggat eller varit i skolan den mesta vakna tiden. Och jag har häckat på jobbet eller på möten av olika slag. Jag saknar oss lite.

Det känns i plånboken dessutom. M får bara ett halvt studielån och vi är vana med en hyfsad inkomst. Mitt mål är att inte plocka sparpengar. Det är svårt men det går kanske den här månaden. Jag har inte handlat något. Jag behöver stövlar och vinterjacka. men om jag syr lite kanske den gamla funkar.

Som om jag inte hade nog att göra har jag anmält mig till 8 kurser nästa år. Jag hoppas att jag inte kommer in på alla.

13 oktober 2007

På balkongen

Jag har stått på balkongen en stund. Det är bäckmörkt ute. En och annan gatlykta lyser upp lite grand och i husen runt omkring har de tänt lamporna. I ett par lägenheter är det middag, i någon fest, men i de allra flesta flimrar tvljuset blått. Även där det är fest.

Jag saknar cigaretterna i kväll. Jag saknar känslan av att stå på balkongen mitt i stan och se människorna nedanför, och jag saknar ljuden och lukten, till och med Katarina brandkårs utryckningar saknar jag i kväll. Jag saknar skrålen och skratten och sången. På något sätt kände jag mig aldrig lika ensam i stan som jag gör nu. Det tar 20 minuter att åka in, max. Och jag hoppas nästan på en etta, 31 kvadrat eller så. Bara för en tid. Nu när vi har tid för oss och kärlek. I en liten etta..

Jag skulle bli galen.

12 oktober 2007

Ett styck försoningsknull tack!

Det kan bli så konstigt tyst när man varit osams. Så tyst att man inte kan sucka i fred utan att det misstolkas och låter argt. Så tyst att det arga ligger kvar i luften och cirklar mellan de som varit osams.

Hos oss är det tyst. En anledning är säkert att M somnat i soffan, men den största anledningen är osamset. Fast vi bråkar inte, aldrig. Vi diskuterar och jag blir galen på att han är tyst även i diskussioner. Det handlar om att lyssna. Och jag kan, men jag orkar inte alltid. Inte idag.

För idag var en sådan bra dag. Flera roliga besked på en gång, en efterlängtad utbildning, en intervju, ett möte och komplimanger och en present. Det var länge sedan jag fick en sådan fin dag på en gång.

Men så hemma är vi sura och trötta och vardagliga. Borta är sommarens romantik med kjol och bara ärmar. Kvar är bara höstens köld som går in i märgen, och jag fryser. Vardagen är här så in i vassen och trycker bort allt som kan vara mysigt när vi är trötta och hungriga. Mest jag. Men jag ger mig inte alltid.

Fast nu ångrar jag ju, för det tysta är svårt. Och jag kommer att mjukna och jag kommer att krypa upp i goset snart. Snart.

Det gör jag alltid.

11 oktober 2007

Det rosa inlägget.

Farmor dog i bröstcancer. Jag kände henne aldrig, har inte träffat henne. Hon dog när pappan var 10 år. När han var 26 dog hans storasyster i samma sjukdom. Jag fick aldrig träffa henne heller. När pappa var 55 fick min kusin bröstcancer. Hon dog inte. Henne känner jag.
För något år sedan antydde pappan att jag kanske skulle göra en genetiktest för anlaget. Fastrarna har gjort det. Den ena fastern har anlaget och den andra har inte. Hennes barn är oroliga, lite arga för att hon testat sig. De ville inte veta!

Jag både vill och inte vill. Jag vill veta så att jag kan vara noggrann med kontroller och prover. Jag vill inte veta för jag vill inte känna mig orolig i fall ett test skulle visa sig positivt. Det känns som att risken kan vara överhängande eftersom fyra (två systrar till farmor också tydligen) kvinnor i pappas släkt har dött av bröstcancer och en har tillfrisknat, och mår bra idag.

jag brukar inte donera pengar eller stödja galor eller insamlingar hit och dit. Jag ger ändå när jag kan och vill. Ibland lite extra om något påminner så klart, som nu. Här kan man ge, enkelt. Jag tycker att man bör.

10 oktober 2007

skivonsdag - Jäklar vad jag älskade den där sången! (och gör fortfarande!)













Jo hrrmm, skivonsdag var det ja...

Temat den här veckan är: Jäklar vad jag älskade den där sången! (och gör fortfarande!).

Suzanne Vega är ju mest känd för Luka och Tom's Diner men det är absolut inte hennes bästa sånger. Hennes allra bästa låtar finns på plattan som hon släppte för 22 år sedan (tror jag), och jag har älskat och lyssnat på den där LP:n så mycket att den nu nästan inte går att spela. Jag överväger att skaffa cd-varianten, men har inte riktigt tagit tag i det. För hur det nu är så kan jag plattan utantill. Jag behöver liksom inte lyssna på den längre för att höra den. Jag vet var jag kan höra andetagen och jag vet hur hon knäpper på gitarren, jag vet exakt var pauser och utdragna toner kommer.

Allra mest raspigt är spåret The Queen and the soldier. Det finns så mycket i orden och det finns så mycket i den sången som jag älskar. Det är säkert inte avancerat men det är tänkvärt, och det är väl säkert så att jag spelade låten under en tid när jag började upptäcka världen omkring mig och förstod något så när vad andra ungar i min ålder fick uppleva. Och den har hängt med. När jag pluggade i Skåne hade vi i uppgift att leta reda på en tänkvärd dikt, vilket jag totalt glömt av att jag skulle. i stället sjöng jag sången. Mycket nervöst och ganska darrigt till en början, men jag avslutade med bravur och kände mig ganska modig efteråt. Flera kurskamrater lyssnade på Suzanne Vega så jag antar att sången höll i sammanhanget.

(obs lägg märke till LP-raspet)

08 oktober 2007

Tom Waits

Ibland finns kvällarna som är oförklarligt onödiga. De finns i livet som ett vakuum, som transportsträckor mellan helger eller från en kväll till en annan. Det fanns liksom ingen mening med den här kvällen.

Förutom den att jag lägger upp en låt som är viktig. Den passar inte alla, men för mig i dag passar den och för mig de flesta andra dagar. Kanske kan den passa någon annan som förstår och uppskattar, medan de som gillar idol-skit kommer att himla med ögonen och begripa precis ingenting om det som är värt något för mig.


07 oktober 2007

trevligt men inte roligt

Jag har funderat ett tag på vad för sorts fest jag vill ha. Jag vill ha en med ganska mycket folk, olika sorters, där det är trångt och varmt och folk sitter på golvet och skrattar. Där det inte gör något att alla är olika och där alla äter fisksoppa ur skålar och där man skrattar med och inte åt. Där folk blir glada av Ed Harcourt och Miss Li. Jag tror jag ska ha en fest snart. Problemet är bara att..

..mina fester brukar bli så trevliga. Folk umgås lite och nickar, minst en är gravid och minst några har åsikter som överröstar de andras och minst fyra är riktigt blyga och vågar inte prata, och minst en är toksocial men pratar bara om sitt jobb och jag blir nervös att alla har tråkigt och jag blir nervös över hitlertanten som kanske klagar på fimpar på gården imorgon. Gammkatten blir sur och ligger under sängen och fräser åt alla som kommer dit, någon är allergisk och någon går tidigt och drar med de andra och till slut står jag där mitt i festen, nästan ensam och jag tänker att jag känner för få för att det ska bli något annat än en trevlig fest egentligen.

02 oktober 2007

Madrugada

Förut lyssnade jag jämt på dem, och idag kom jag lite otippat att tänka på dem igen.

De var mina husgudar förut. Det spelade ingen roll vilket humör jag var på, det fanns det någon låt som passade och det är stark musik. Sådan musik som gör att man känner sig något osårbar, lite bättre än förut och lite "tuffare". Ja för mig har det varit så att jag har mått så jäkla bra till den här musiken, och jag har städat så jävla bra till en del låtar att dammsugare och dammtrasor borde följa med varje skiva de säljer!

Men så kom Majesty, och jag fick en riktig gråtlåt, en sån där som kunde gå på repeat som jag kunde lyssna till dagar i sträck medan jag låg på sängen eller satt i fönstret och såg brandkåren rycka ut.

Idag är det ingen gråtlåt, men den är fortfarande en favorit.


01 oktober 2007

Fråga?

Vad gör ni egentligen om kvällarna när ni inte sitter framför datorn? Ibland inbillar jag mig att alla andra har så mycket mer spännande saker för sig än vad jag har men jag har börjat tro att det inte är så? Så tell me, vad gör ni?

30 september 2007

Om jag inte räcker till då?

Han har varit så tyst M sedan vi kom hem. Han ler när jag babblar och svarar när jag frågar om maten, men annars är han tyst, hela han. Liksom inåtvänd och bara någon annanstans. Lite irriterat frågar jag honom om det är samma som förut?
Och jo... Sen kommer tårarna och orden, hans tankar om mamman, ord om saknaden. Och tankar som sträcker sig så mycket längre än jag hade föreställt mig, om sjukhus och sen då?

Häpen försöker jag trösta och försäkra att han har fel. Tala om att det är fel men att OM så finns jag och jag är här och med honom och jag vet vad han vill.

Men jag är häpen över oron som är så stor att den blir tårar.

Vernissage

I går öppnade mammans vernissage. Hon sålde sju tavlor på en gång och var alldeles bubblig av lycka när jag pratade med henne i morse. Och vi drack vin och käkade ost till 3! skrattade hon i luren.

Själv la jag mig vid halv tolv och jag har inte druckit vin på månader.

29 september 2007

ljushuvuden

Egentligen hade vi nog inte råd, men vi köpte fina lampan till vardagsrummet i alla fall. Inte den finaste men , nog fin för att jag ska känna mig nöjd. Framför allt tycker jag att det ska bli skönt att kunna tända i taket och se var saker jag tappar hamnar. Men det var just det där med att tända...

M stod på stolen och jag höll i lampan.
-Hämta en 40 watt, bad han. Jag gjorde. Sedan höll jag den i handen medan han krokade upp lampan och stoppade i kontakten.
-Tänd nu, bad han, jag gjorde. Inget hände och vi såg på varandra och suckade. Alltid när vi ska fixa något går det på tok. Alltid.. M började skratta
- Fan vilka smartingar vi är! Det kanske är bra om man skruvar i glödlampan!

Det visade sig inte hjälpa. Vi har en konstig dimmer med en plastring som lyser, men det verkar vara något konstigt med den för lampan lyser bara svagt och man får trixa med hela dimmerhållaren för att kunna släcka lampan igen. Tröttsamt!

27 september 2007

kan jag få en valium tack?

Jag har ju inte precis skrivit om mina framgångar i löparspåret. det är för att de inte existerar. Hur ska man orka och hinna springa när man kommer hem tidigast sju om kvällarna? I morgon kommer jag hem tidigt, men jag hinner inte. Schemat är fullspäckat. Jag antar att det handlar om prioriteringar och att det är jag som måste prioritera. Jag antar att jag borde prioritera att springa men jag HINNER inte.

Jag har axlarna vid öronen ungefär, känner mig stressad inför allt jag känner att jag måste göra. Både på jobbet och hemma. Helst ska jag hinna umgås med de få vänner jag har, gå på en födelsedags-singstar-fest i helgen, städa färdigt och åka till tippen, läsa in mig lite inför en kurs, läsa in mig för en föreläsning jag ska hålla, tvätta mig ner till botten av tvättkorgen, åka till M:s farmor, åka och gratulera M:s syskonbarn, åka till min ena syster, påbörja ett utvärderingsprojekt på jobbet, dokumentera... Det tar inte slut. Det är liksom bara en början hela tiden, ibland en mitt. Men slutet ser jag sällan. Ibland blir det inte ens ett slut utan ett ständigt pågående Ekorrhjul.

Det som ändå är riktigt bra är ändå att M har ringt, och kanske fått löfte om en tid nästa vecka!

(Dessutom har jag fortfarande inte riktigt löst det där med att skaffa fler vänner ännu, men det är väl lika bra eftersom jag förmodligen inte skulle hinna träffa dem..)

26 september 2007

Oron

M:s mamma dog ju för ett år sedan lite drygt. Det är fortfarande ofattbart och det är konstigt hur man kan fungera tros att ens närmaste försvinner. M har på det hela taget hanterat situationen på ett bra sätt, om man nu kan prata om hantera när ens mamma dör. Han har varit ledsen och blir det fortfarande. Han pratar om henne och vi åker till graven och ser till att den är fin, det var viktigt för mamman.

Men så är det oron. Han är rädd för att drabbas av samma sjukdom som hon. Han är rädd för att dö. I kväll har han läst om sjukdomar på nätet och nu har han två. Han känner efter på en liten knöl och lägger ihop. Sedan kommer han till mig och är blek och orolig. Han vågar inte riktigt gå till en doktor för han vågar inte veta. Jag försäkrar och kramar och stryker ut vecken i hans panna. Men det går liksom inte in.

Nu har vi hittat lappen med doktorns nummer och imorgon ska han ringa. Annars ringer jag. Hans oro får inte bli min!

25 september 2007

Jag tycker om hösten

Det märks att det är höst. Veckorna rullar på och jag vet inte om det är tisdag eller onsdag eller torsdag. Rätt var det är har det blivit fredag och så rullar det på.

M har mer än han trodde, med plugg. Vi går på bio ibland. Men prata hinner vi inte riktigt. Han oroar sig att han är sjuk, jag tröstar och himlar med ögonen. Ibland säger jag stopp. Hans oro får inte bli min, jag orkar inte. Jag försöker se framåt. Det går bra nästan hela tiden, det är ett flyt nu, om hösten, och tiden är knapp. Någon pratade om julen och jag räknade och såg att det är färre veckor kvar än det borde. M:s familj eller min? Jag vet inte, inte än. Jag håller mig kvar i hösten ett tag till.

23 september 2007

söndag i soffan

Angående...

...låten, Det var Ed Harcourt som tipsade om New Buffalo i någon intervju, han sa att hon kommer att bli stor. Han har nog rätt.

Normalt?

Vår lilla katt äter och tycker om torkade aprikoser. Är det normalt för katter?

21 september 2007

Det bästa nya och helgens sköna.

Lyssna på detta, I tell you!


19 september 2007

veckans skivtema - Jens Lekman, Night falls over Kortedala (v.38)




















Först visste jag inte vad jag skulle tro, om Jens Lekman alltså. Jag tyckte att hans texter måste vara skämt kanske? Eller kanske konstiga? Nu tycker jag geniala och underbara! Jag skrattar högt åt rader som: When Shirin cuts my hair it's like a love affair. eller I saw on tv about this little kid who had a pig for a pet. His mom had once been attacked by a dog and this pig was the closest he could get. Det är så bra!

Första gången jag såg Lekman var på en ljummen i gräset och det blev strömavbrott. Shit tänkte jag, vad synd. Men han fann sig och samlade alla framför scenen och körde utan ljus och förstärkare. Mysigt.

Temat den här veckan är alltså: vilken skiva lyssnar du på mest just nu? Skriv gärna ett inlägg på din blogg och länka i mina kommentarer så att jag får läsa!

18 september 2007

I morgon skivonsdag.

Ja bokfemman eller tisdagstema eller vad man vill. Det är rätt roligt, jo lite tycker jag men kanske inte alla. Jag ska ha en musikonsdag Den börjar imorgon. Då kommer temat. Så håll ut gott folk, i väntan på skivonsdag...

17 september 2007

bokfemman v. 38 "page turners"

Jag har hittat nåt som jag tycker är bra.
Bokfemman. Här är min.




































  • Vilda svanar av Jung Chang
Jag var en så där 22 när jag läste den här första gången. Och jag minns att jag var tveksam till boken men jag ville väl imponera på någon kanske och började läsa den. Hemma hos mamman och pappan var det, i mitt gamla flickrum. Jag läste till fem första morgonen och kvällen efter läste jag den till den tog slut. Jag var försummad och häpen. Jag kände mig lurad! Jag öppnade mina gamla historieböcker från gymnasiet och konstaterade att kulturrevolutionen nämdes under ungefär en och en halv sida i den. Helt galet. Ingen hade berättat att historia kunde vara annat än gamla kungar och deras fruar!


  • Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
Jag köpte den här på grund av nyhetsmorgon och augustnominering, men den blev liggande. Det var inte fören M tidigt tidigt i vår bekantskap nämnde att han tyckte om boken som jag tog tag i den. Jag sa till honom att jag hade läst den och körde med fraser från nyhetsmorgon. efter vår date gick jag raka vägen hem och läste boken från början till slut utan pauser vilket i och för sig var möjligt eftersom det var en fantastisk bok. Språket var härligt och det var en fantastisk historia.

  • Montecore - En unik Tiger av Jonas Hassen Kehmiri
Den här har jag skrivit om förut så jag "fuskar" och kopierar
"Jo Den här boken lämnar mig inte. Jag bär den med mig som ett pärlhalsband, och ganska ofta fingrar jag på pärlorna och minns ur boken.[...] Köp den för språkets och berättelsens skull, köp den för att det är roligt att ta del av något som är vardag för många men utöver det vardagliga för en del. Köp den för att du gillar en bra historia och för att du inte har läst något liknande, ialla fall inte helt nyligen. Har du dessutom läst franska eller andra latinska språk och har en liten aning ordstammar och grammatiken så skrattar du högt många gånger när du inser hur Kadir tänker när han skriver. Det är en bok som är på min top-tio, lätt!"

  • Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Ännu en bok jag skrivit om förut, detta är något av hur jag tänkte då

"Jag kan inte sluta tänka på den här boken. Den berörde mig och den håller kvar mig. Allt är i sin ordning, det är ju så det ska vara men det är ganska länge sedan jag blev så berörd. Det är ganska länge sedan jag läste något som jag tycker lämnade avtryck så här (nej egentligen inte om jag tänker efter för jag har två böcker till jag går och funderar på.) och jag är lite rädd att folk ska gå miste om boken av misstag."

  • Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
Jag är ingen deckarslukare. Jag läser några då och då, som i stim, mest om somrarna som alla andra. Jag minns inte exakt när jag läste den här boken men det var nyligen. I slutet av sommaren. Alla hade sagt att den var fantastisk och bara därför hade jag ingen lust att läsa den. men så var det något i mig som fick mig att ändå.. Och det var den! Jag läste till M kom hem från nattjobbet och åkte in för att köpa nästa bok så fort jag vaknade så att jag kunde fortsätta när den här tog slut. Den var riktigt, riktigt spännande utan att vara läskig. Jag kan inte läsa läskiga deckare på natten. Då vågar jag inte sova.



träningsvärken

Jag skäms lite för att säga det men jag har träningsvärk. Rätt mycket och särskilt när jag ska sätta mig ner på låga stolar eller så. Jag hade tänkt att jag kanske borde springa idag igen men nix. Hanna och jag tog en långpromenad i stället. Imorgon springning igen.

Ja just det ja.. Alla dessa sladdgömmare som finns, hur i helsicke gör man egentligen med dem för att det inte ska se jäkligt rörigt ut ändå?

16 september 2007

Jag och Rocky Balboa är såå tighta.










För ett tag sedan var ju planen att ge mig ut att springa. Nu har jag GJORT det! Jag är duktig! Jag är bra! Jag förtjänar en ask chokla'! Nej, det vore korkat, men jag är mycket nöjd med mig själv. Jag är så pass nöjd att jag kommer att göra om det. På tisdag tänkte jag. Det ska bli intressant att se hur många joggingrundor det tar innan jag orkar utan att gå någonting. Nu gick jag ungefär en tredjedel skulle jag tro. men med tanke på att jag inte har joggat sedan jag var 17 eller så är jag nöjd.

Bra eller anus?
















Det är inte precis någon hemlighet att män ganska ofta är en belastning att ha med i affärer. kompis-männen är en sak. Sambo-mannen är en annan. M brukar börja med att bli hungrig så fort vi kommer i väg någonstans där det finns affärer som JAG vill titta i. Efteråt i första affären, brukar han börja steppa och det innebär att det är dags att leta reda på en toalett. Sen hinner vi kanske in i affär nummer två innan han blir kaffesugen och måste ha en kaffe. Sen finns det inte så mycket mer kvar att hitta på för honom och då drar han på sig den lätt uttråkade minnen och blir helt enkelt surare och surare till jag fräser att jag fan aldrig ska ha med honom i affärer igen!

I går hade jag kommit på något smart tyckte jag. Vi beställde lunch direkt vid ankomst och det var ett sånt där ställe där man sitter bredvid affärerna i en galleria. Innan maten ens hade anlänt kastade jag mig i väg in i närmsta affär, M satt kvar med en tidning så han var rätt nöjd. Det var bara det att allt inne i affären tog längre tid än jag tänkt mig och jag kom tillbaka när M nästan ätit klart redan. Men ändå, han slapp följa med mig in i mina affärer. På det hela taget ett smart drag.

När vi kom hem skulle jag visa inköpen som jag var nöjd med, riktigt nöd till och med. Fast nu vet jag inte längre. Klänningen på bilden tex, M öppnade med att fråga om det var något fel på klänningen, den måste ha fastnat inuti på något sätt. Sedan Följde han upp med att säga att det inte var den snyggaste klänning han sett. Till sist avslutades allt med att det var gnaska likt en gjutesäck som man klippt upp. (Den jag köpte är grå-svart.)

Så... har han rätt? Det kanske är läge att utnyttja de åtta dagarnas öppna köp?
--------------------------------------------
edit: alltså jag undrar faktiskt på riktigt om den är ful eller snygg. Folk har olika åsikter men jag vill veta. Jag vill inte vara den enda i världen som tycker att den var fin liksom.

14 september 2007

Transäsong redan?












På något sätt ser långa män väldigt komiska ut när de ska stretcha. Särskilt långa stela män, är de dessutom lite poppigt smala så där ser de ut lite som en stork kanske eller en trana.

M har sprungit en mil idag. Han är stel som en pinne och ber om massage. Jag skrattar åt honom när han försöker stretcha och spretar med alla armarna och benen. M är lång, han ser ut som en trana.

13 september 2007

Vi har över 20 Tom Waits skivor och bara en är min

Vi har en liten del av av cd-samlingen ovanför datorplatsen här hemma. De flesta skivorna är nog M:s, men ganska många av dem hade varit mina om vi inte hade varit tillsammans, varför köpa två exemplar liksom? Men jag har tänkt på det ibland, att eftersom han är så snabb med att köpa skivor så blir det hans skivor hela tiden, jag hinner aldrig köpa skivor innan han gör det.

När jag handlar är det mest praktiska saker. Påsklämmor, fryspåsar, en bricka eller skärbrädor. M köper aldrig sånt. Han köper skivor och böcker, sneakers och kaffe att ta med. Detta gör mig inget men jag undrar varför det är så? Jag undrar också om det alltid är så här när man bor med någon att en köper de nödvändiga sakerna och en de roliga?

12 september 2007

This is England









Jag hade inte tänkt mig att jag skulle skratta så mycket under filmen. Jag hade tänkt att den skulle vara otäck, fast otäck på ett blodigare sätt.

Filmen var rolig, den var bra, den var otäck, den var sorglig och det var riktigt bra musik. Jag önskar att jag inte hade sett den så jag kunde gå och se den på bio utan att ha sett den


foto: Cornerhouse

jobbtankar

Jag är rastlös! Antagligen beror det på att jag varit hemma, sjuk, de senaste dagarna. Jag är inte van riktigt att hänga i soffan framför TV:n hela dagarna. Men det gör mig tid att tänka och jag känner att jag behöver tänka över min jobbsituation lite grand.

Jag trivs på jobbet. jag trivs med kollegorna och jag trivs med chefen. För det mesta trivs jag med arbetsuppgifterna också men just nu känns det lite som att det står stilla, jag behöver en ny utmaning och nya ansvarsområden tror jag. Det räcker inte att vara i den och den gruppen, det räcker inte att hålla i de här trådarna. Jag vill mer liksom. Driva det framåt ännu mer än nu, och då är jag ändå betraktad som drivande på jobbet redan. I min bransch hamnar man lätt på lägsta kompetensnivå, och det är något jag till varje pris vill undvika. Ibland känner jag att jag siktar för högt och blir besviken när vi inte når ända fram. Man gör sällan det, och det är ibland både en fördel och en nackdel att det inte bara är mig det beror på.

En handledare sa i våras att vi nått långt över förväntningarna med tanke på vad vi hade att jobba med och med tanke på vilka förutsättningar vi har för att utföra vårt jobb. Det kändes skönt att höra men samtidigt räcker det inte för mig. Och jag tänker att när det inte räcker är det kanske då som man måste vidare?

Men vidare till vad?

bloggen = hubbabubba

Jag borde inte reagera på att någon sa att det är tjejigt. Men det gör jag. Antagligen för att det är något som är jäkligt negativt och andas hubbabubba och tvinnar blonda håret mellan duscharna av spray. Typ

11 september 2007

omväxling, men galenskap?

ållrajt, ungefär så här eller så här då?

sjukt och rosa

Detta är rosa, detta är grönt. Detta är säkert lull, lull, jag ska prova en annan grej på den andra också. BAra för att, och för att jag är sjuk och har tråkigt.

10 september 2007

omväxling förnöjer?

Jo jag har ju varit missnöjd med utseendet här länge, och ganska missnöjd med annat också för all del, men utseendet här har stört mig. Nu har jag kanske hittat en annan lösning men vet inte hur bra den är egentligen.

Snälla! Ge mig lite feedback på vilken som är bäst, den här eller den HÄR

09 september 2007

les chats

Nu är det två månader sedan Samson inhämtades och han har vuxit minsann. Han är SKITJOBBIG! Hela nätterna skuttar han omkring och får tokryck. Han far som en skottspole fram och tillbaka och pausar bara för att gnaga på mina fötter då och då. Vissa morgnar vill jag bara hiva ut honom genom fönstret! Jag har dock aldrig gjort det. Vår stora kisse håller med mig och morrar åt honom då och då. Ibland hugger Storkissen tag i lillskiten med framtassarna och läxar upp honom tills den lille skriker och gömmer sig under soffbordet.


Men så blir lillskiten trött och kelig och jag smälter. Då får jag bära honom och gosa med honom och jag ropar på M flera gånger i minuten för att han ska komma och kolla vad gullig Samson är just nu när han flyttade sig 2 mm. Just i de där ögonblicken (som i och för sig är ganska få) glömmer jag att jag blir tuggad på om nätterna och att jag får kliva upp för att beväpna mig med sprayflaskan. För då är Samson den sötaste!

utmaning à la Huus

Sir Huus har utmanat mig, man ska skriva ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om sig själv. I slutet av inlägget utmanar man åtta nya personer. Man får inte glömma att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade. Jag kan omöjligt skrapa i hop 8 bloggare som inte redan svarat på utmaningen så jag får nöja mig med 2
  1. Jag har vunnit skol-SM
  2. Jag har läst både latin och grekiska
  3. Jag dricker sällan alkohol, även fast jag egentligen tycker om det!
  4. Jag är lite rädd för vår stora katt när han är sur
  5. Jag stannar ibland hemma när vänner går ut för att jag känner mig som den fula
  6. Jag älskar överraskningar
  7. Jag tycker att det är roligt att hålla föredrag eller att föreläsa för massor med personer.
  8. Jag har rätt snygga fötter
  9. (jag är inte ens så präktig som jag verkar)
Maria, Julia utmaning på G.

04 september 2007

ett, två, tre...

Jo nästa vecka ska jag ta mig ut och springa. Det kommer att bli en syn för Gudar, men jag ska! Så fort jag inte är förkyld längre. Det är en plan jag har, att komma i gång igen, för jag behöver det. Planen har också varit att tala om det för tillräckligt många så att jag inte ska kunna fuska. Nu är det snart tillräckligt många.

03 september 2007

gammal kärlek rostar inte så lätt

Den här är låten är en av de första som jag förknippar med M. Vi var på picknickfestivalen, det var liksom bara hur bra som helst alltihop. Vi gick hem till mig efteråt och åt mackor. Jag tror att jag tvingade i honom whiskey också. Jag skyllde på kylan. Sedan blev det sent och jag sa att han kunde få lov att sova över om han ville.

Jag hade tidigare planlagt det hela genom att gömma extrasängen under en vinterjacka i garderoben, och kunder "tyvärr" bara erbjuda golven eller en plats bredvid mig i sängen. M valde det sista och där låg jag bredvid honom och skrek tyst att han skulle röra vid mig för helvete! Och visst, lite lagom platoniskt så där, så att jag fortfarande funderade på vad det var med oss egentligen, var han intresserad eller? Bästa G lyssnade och skrattade åt mig många sena timmar de där veckorna och Julia uppförde sig som en sann kompis och hjälpte mig at tolka sms på preciiis rätt sätt.

M har senare berättat att han också tänkte på Ane när han tänkte på mig, att han nog faktiskt fattade att han tyckte om mig på riktigt där under en konsert på picknickfestivalen.


02 september 2007

jesus-musik

Varför är så mycket "jesus-musik" kass? Jo men faktiskt!? TV:n står på här och jag fixade en kopp the, när jag kom tillbaka sjöng frälsningsarmén för fulla muggar och det är hemskt!

Jag har tidigare noterat att musik som hör till frikyrkosamfund oftast är riktigt hemsk. Texterna är urtöntiga och alla har en rytm där man kan applicera "gospel-klappen" som en kompis till mig brukar säga.

Dave Eugene Edwards sjunger religiöst, det är inte kasst! Varför är svensk jesus-musik töntig?

01 september 2007

En tanthobby 2

Jag vet inte om det är brittsommar ute eller om det är en fin höstdag. Jag har varit på balkongen en stund och plockat med växterna. Det börjar bli dags att slänga en del och att göra i ordning för frostnätter. Trädet funderar jag på att skänka till någon med trädgård. Smultornen (om de överlever M:s mycket mycket sparsamma vattning) ska grannarna få. Clematisen kunde varit vacker där ute men jag blev besviken när tvestjärsjävlarna åt upp varenda blomma så jag tror jag satsar på ettåriga klänghistorier nästa år.

Pelagonerna är jag nöjd med. De blommar fortfarande och några sticklingar har först nu blivit riktiga plantor så de ska jag försöka vårda i trapphuset under vintern. Frågan är bara om hitlertanten godkänner detta eller om jag måste söka tillstånd hos styrelsen.

31 augusti 2007

älskade kattjävel

Jag älskar den där katten så mycket att jag vill bära på honom hela tiden. Det älskar inte han. Han älskar M och kryper nära, nära och M flinar mot mig som blir lite sårad fånigt nog. Jag VET ju att katter kommer och går som de vill. Jag VET ju att de inte vill att man bär omkring på dem hela tiden. Men han är så söt när han kryper ner i min handväska och gosar in sig bland pennor och småpengar, och jag vill inget hellre än att han ska älska mig mest.

Mamman berättade att det var så med mina stora systrar också. Den ena bar in katten i sitt rum och så fort hon somnade och släppte på greppet smet katten iväg till den andra systern och sov resten av natten. Jävla katter.

28 augusti 2007

till hösten pluggar man?

Jag bläddrar lite i kurskataloger. Någonstans vill jag men jag har nog inte klart för mig vad. Kvällskurs? Genom jobbet? Halvtid? Helfart?, Kvartsfart? Distans? Det är som att inget är tilltalande nog för att offra kvällar för, men mycket är lockande nog för att övertyga chefen om att jag skulle bli en tillgång för alla.

Distans ja.. Det har vi fått till det som hände i våras, M och jag. Vi nämner ibland och jag undrar, men det är lugnt. Jag har inte längre oron i halsen eller värken i magen. Vi skrattar igen och jag hade nästan glömt bort hur det är att skratta mot hans hals, efteråt, i sängen.

Men det är höst nu och jag mår bra om hösten. Jag älskar den kalla luften, och att gå mig varm i kylan. Det gör inget att sommaren är över, inte nu, inte när jag äntligen vågar hålla M i handen igen.

27 augusti 2007

pratkvarn

Jag kom ganska nyss hem. Kvällsmötet hade jag glömt och det var ganska frivilligt men jag deltog och det var roligt. Som vanligt pratade jag mest av alla, som vanligt undrade jag efteråt om jag verkligen sagt något som var vettigt eller om jag svamlat rappakalja hela tiden. För jag är sådan, pratig som tusan, och egentligen tror jag inte att jag pratar rappakalja men jag blir nervös ibland och undrar hur de andra tänker. De är ju inte jag och har inte mina tankar och mitt sätt att se saker menar jag.

För något år sedan var jag på en föreläsning som handlade om vilka olika lärstilar man kunde vara. Två exempel var holistisk och analytisk. man kunde vara båda men hade oftast dragning åt det ena eller det andra hållet. Jag gapade efter ett tag, glömde bort att anteckna för jag kände igen mig. Jag fick en förklaring på varför jag är som jag är när jag börjar städa något på jobbet och får en tanke och bara släpper rubbet för att fullfölja den nya tanken. Samma sak kan inträffa om tio minuter igen, jag upplevs nog som slarvig vad gäller vissa saker men det är jag inte, jag bara förflyttar mig i tanken och handling ganska snabbt.

Jag fick också under föreläsningen en förklaring till varför jag aldrig någonsin klarat av att plugga som min kompis Malin som satt med sitt lilla papper och sin lilla bok framför sig. Jo för jag har en holistisk lärstil, vill ha överblick och sprider ut skiten över allt, ibland ligger papper ut i en gång i vardagsrummet. Malin har en analytisk lärstil, och jag har för mig att man då hade ett sätt att ta till sig ämnets detaljer och att man läste allt, och kunde studera i timmar tills man var klar, bara rakt upp och ner.

Jag har faktiskt ingen poäng med det här, jag svamlar.

26 augusti 2007

vid graven

Vår stora katt har varit dålig. Han har haft ont när han gått på lådan, morrat och väst och haft sig. Vi fick åka in akut med honom i fredags. Nu är han tack och lov hemma igen, och som vanligt. Imorgon ska vi försöka ta urinprov på honom, som att han kommer att kissa i plastgrus! Jag tror inte det i alla fall.

Vi åkte förbi skogskyrkogården idag M och jag. Det var dags för lite omplanteringen på graven och vi klippte och rensade, planterade om och tryckte ner lite lökar som kikat upp för tidigt. Det är så vackert där ute att jag får ont i hjärtat. Fast mest beror det nog på att jag inte kan låta bli att tänka på allt som M inte får berätta för sin mamma.

Jag gick i väg för att hänga tillbaka vattenkannan, tvättade bort jorden från händerna och vände mig om och han såg så sorglig ut där han stod framför graven. Jag vet att han saknar henne jättemycket, särskilt vid tillfällen när det finns något att berätta, något att vara glad för. I morgon skulle han vilja prata med henne och kan inte, och jag orkar inte alltid lyssna så bra. Jag känner det, att jag lyssnar med ett halvt öra ibland. Det är dumt.

Men vi gjorde fint i alla fall. Krysantemum som passade till den hemska rosa historian som någon annan planterat. Vi bestämde oss för att cykla dit igen i veckan om vädret är okej, ta med matsäck och stanna en stund. Inte för att hon bryr sig nu, men hon hade om hon vetat. Jag önskar att hon kunde veta.

mickel

Jag undrar i vilket program jag lättast och snabbast lär mig göra egna mallar till bloggen. Jag får aldrig till det när jag ska greja och mickla.

21 augusti 2007

Katt nr 1

Och jag kommer att ta bort musiken om någon dag eller två för man blir fan galen om det är musik varje gång man tittar på en sida!

20 augusti 2007

bloggtorka

Jag går i bloggtankar. Ja mer sällan just nu än tidigare egentligen, men jag tänker på andras och på det de skriver. Jag fascineras av hur man plötsligt inser att alla läser allas, eller att även i bloggatmosfären gäller det att höra till de rätta kretsarna, dvs. få kommentarer av de rätta personerna, eller få tillräckligt många kommentarer kanske. Finnas med som länk på rätt sidor i den klicken man vill tillhöra. Jag funderar på om jag vill tillhöra någon klick och det ville jag kanske, lite, men jag gör inte det och jag är urdålig på att kommentera det jag läser så jag lär väl inte hamna där heller.

Sen funderar jag också på det här med vikten att ösa ur sig, den verkar stor. Jag har själv känt lusten att ösa ur mig även om jag nu mest upplever att orden försvinner i takt med att jag får annat att tänka på och faktiskt känner mig ganska nöjd. Vet inte hur det blir. Jag lägger ju ner ibland och börjar om, eller tar upp igen.

Jag har bara inget av värde att säga.

19 augusti 2007

"I am better at hellos' "

Jag älskar att åka tåg tänkte jag i går när jag passerade Töreboda. Tåget stod stilla lite längre på perrongen, det var något dörrfel. Och jag hann se mötet mellan så många olika människor genom fönstret, och en del hej då.

Särskilt ett par farföräldrars möte med sonen och sonsonen la jag märke till. De var så glada och kramades flera gånger allihop. Sonsonen stod lite tyst först men när han kom upp i farfaderns famn liksom lutade han sig med hela kroppen in i den kram som han fick. farfadern grät och var alldeles lycklig och hojtade olika saker till sin fru. Det var ett fint möte minsann.

Bredvid stod ett ungt par och sa hej då. De såg alldeles knäckta ut, och killen höll tjejens huvud mellan händerna och pratade med henne med bekymrade ögonbryn. Hon hade händerna mot hans mage och blinkade bort tårar som föll.

Så där var det med M och mig när jag bodde i den andra staden. Jag blinkade bort tårar och försökte att inte se att det nog minst var 35 dagar tills vi sågs nästa gång. M tröstade och sa att det går fort, jag sa antagligen "kommer du inte sakna mig alls?!?" M sa "Jo så klart, hela tiden, men jag försöker ju tänka positivt" vilket jag tyckte var onödigt just då.

Jag är inte så bra på hej då, jag är bättre på att säga hej. Fast jag är larvig. Som i går så såg jag ju M på långt håll på stationen, men jag LÅTSADES att jag inte såg honom fören jag var en så där 10 meter i från honom. Då kan man liksom gå en lagom lång sträcka med blicken fastnaglad och ett fånleende i hela ansiktet tills man får den där kyssen och kramen. Det är hur bra som helst!