Jag har stått på balkongen en stund. Det är bäckmörkt ute. En och annan gatlykta lyser upp lite grand och i husen runt omkring har de tänt lamporna. I ett par lägenheter är det middag, i någon fest, men i de allra flesta flimrar tvljuset blått. Även där det är fest.
Jag saknar cigaretterna i kväll. Jag saknar känslan av att stå på balkongen mitt i stan och se människorna nedanför, och jag saknar ljuden och lukten, till och med Katarina brandkårs utryckningar saknar jag i kväll. Jag saknar skrålen och skratten och sången. På något sätt kände jag mig aldrig lika ensam i stan som jag gör nu. Det tar 20 minuter att åka in, max. Och jag hoppas nästan på en etta, 31 kvadrat eller så. Bara för en tid. Nu när vi har tid för oss och kärlek. I en liten etta..
Jag skulle bli galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar