30 oktober 2008

So this is good bye

Nej, jag ångrade mig. Jag slutar helt i stället. Detta fyller inte sin funktion längre alls. Jag påbörjade det här när jag var ledsen och eländig. Nu är jag definitivt inte ledsen och inte så värst eländig heller.

Skriver gör jag ändå på annat håll och det går an att ta del av det också kanske, samma sak då, maila mig om du är intresserad.

Annars är detta slut nu, jag ska inte säga för alltid, men för nu i alla fall.

tack till er som läst och kommenterat.

Nu lägger jag Smul på hyllan och är bara jag, ett tag.

eventuell flytt

Om jag skulle ha flyttat och man skulle vilja läsa så går det bra att skicka ett mail så att jag kan tala om adressen, mailadressen finns till höger.

10 oktober 2008

Once - again


Jag förbannar mig själv att jag inte såg den på bio. Once.

Precis så vacker och bra och underbar som en film kan vara är den och jag fånler och känner mig alldeles förälskad. Fjantigt. Men Once...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

06 oktober 2008

Neko Case för fan

Det är konstigt hur man vissa kvällar vet precis vad man vill lyssna på och att just inget annat duger. I kväll är jag trött efter middag med en ganska nyfunnen vän, och en slitig dag på jobbet. Så i kväll duger bara Neko Case. Snuskigt bra om du frågar mig.




jo så atte.. om någon som tycker om mig vill ge mig en skiva, är den senaste (alltså inte med den här låten) högst på önskelistan just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

01 oktober 2008

Kanske

Jag är liksom mitt i mellan just nu bara. Jag vet inte hur jag ska göra med något och jag vet inte hur det ser ut framöver.

Mitt liv är bra. Jag har fått försiktiga mail där folk har frågat om det är slut mellan mig och M och nej! Absolut inte! Vi har det riktigt bra. Allt jag skriver handlar inte om mig direkt så där, ibland är jag indirekt antar jag. Kanske skriver jag det jag tänker, kanske ser jag saker omkring mig som jag komenterar, kanske är det saker jag funderat på tidigare och lyfter först nu.

Det blir väl så när man skriver för ingen särskild, för sig själv egentligen och plötsligt inser man att systrar och bröder till vänner läser, och bekantas bekanta och så funderar man på vad man vill att de ska veta om en egentligen. Eller, det kanske är okej att de vet, men det känns inte lika okej att de låtsas som att de inte vet. Ni kanske jag borde skriva förresten. Jag vet inte riktigt hur jag känner kring det här. Och därför har jag väl inte skrivit så mycket heller, medan jag har funderat.

Kanske är det så att man inte behöver skriva så mycket när det känns okej, bra liksom, trots att inget särskillt hänt egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,