domedagsdags och gyozas

Det är domedagsdags snart. M och jag får reda på om vi överhuvudtaget kan bli biologiska föräldrar tillsammans och det tär mer än jag trodde. Häromdagen svämmade jag över riktigt ordentligt och öste ur mig av allt som jag kände och allt som jag tänkte, eller i alla fall nästan allt. Det blev okej efteråt. Vi kom fram till viktiga saker som att vi behöver ta hand om oss och kanske göra det till en rutin snarare än att handla och städa.

Men så snart alltså, vet vi och det känns oerhört befriande samtidigt som det känns skrämmande. För jag vill inte behöva ta ställning till hur vi gör i framtiden. Jag vill inte behöva ta ställning till om adoption eller donation är ett alternativ för oss även om jag ju naturligtvis har funderat lite över det i smyg, trots att vi inget vet ännu.

Jag 0känner ibland att jag skulle vilja vila från allt. Från att vara i edn här bubblan där det mesta påminner mig om att vi skulle vilja få ett barn, där vi hela tiden påminns om att vi inte kan få, och där hela tiden de flesta andra i min omgivning gläds och där vi förväntas dela glädjen hela tiden. Jag skulle vilja pausa och bara stänga av men jag vet inte hur man gör, inte alls.

Och under tiden letar jag hus, lagar gyozas och drömmer drömmar om att få leta barnvagnar och spisskydd.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, funderingar, jag, ledsen, kärlek, konstigt, verklighet, M, vänner, gyoza