äh, screw it

foto:privat

Jag skulle hälsa på vännerna idag. Jag såg fram emot det, men så av någon anledning missförstod jag M och började tänk,a och mitt i tänket kom jag på att vännernas syster som också ska hälsa på vännerna, är gravid.

Pang! bara så där, så rasade världen. Det är ju inget nytt. Jag vet ju det här att hon är gravid. Jag brukar inte ens känna att jag inte kan hantera det men idag känner jag det. Idag känner jag att en liten missunnsam och usel person som är sur och grinig och bör hållas borta från folk.

Så jag har ringt och grinat i telefonen till vännerna och grinat lite med M innan han åkte och jobbade. Nu sitter jag här och tänker att ensamhet är rätt skönt, surfar lite och förbannar facebook och min jävla ivriga ådra att veta allt hela tiden.

Musty skrev snälla exet plötsligt på sin sida och vad är det tänkte jag och googlade, en jävla barnvagn så klart. Han ska bli pappa! Jävla barnvagnar och jävla ex, jävla, jävla skit.

Läs även andra bloggares åsikter om ledsen, ex, vänner, barnlöshet, jag,

När M är borta tänker jag för mycket.

Jag vet att jag vid något tillfälle i barndomen har sagt att jag ville ha fyra barn och ingen man.

Senare ändrade jag mig och sa att jag ville ha en man men inga barn. Så tänkte jag ganska länge. Även när jag var tillsammans med J, och var det ganska länge.

För jag ville aldrig ha barn med J, jag ville inte ha barn med någon som inte uppskattade mig, som inte var snäll och som faktiskt inte var särskillt trevlig men jag kunde inte se det då. Inte ens att han inte var snäll. Jag ljög för mig själv och trodde han var det. Jag trodde att jag inte ville ha barn.

När det tagit slut och jag började må bra igen kunde jag förstå och se att det där med att jag inte ville ha barn, var ett försvar för att jag aldrig skulle kunna skaffa barn med honom, inte med någon som var som han.

Med M kan jag ju inte heller, men nu handlar det ju inte om mina psykologiska spärrar eller om att jag inte kan för att han inte är en person som jag kan tänka mig att skaffa barn med utan om att vi kan inte tillsammans. Oh the irony!

Jag förstår inte hur jag ska klara av att få ordning på mig och tankarna kring detta. Varje dag tänker jag och funderar, varje dag inser jag att det fortfarande är minst fyra månader kvar bara till vi får en tid för ytterligare undersökning. Varje dag påminns jag om att jag är en som längtar efter barn och som inte har några och som inte kan få några med mannen jag verkligen vill dela framtiden med.

Varje dag kramar jag ungar, varje dag får jag kärlek av dem, bråkar med dem och får en liten glimt av alla sidorna av vad det skulle kunna innebära att vara en familj med barn. Och det gör ont ibland, så ont att jag gråter tyst i pappershanddukar på toalettlocket emellanåt innan jag återigen går ut och möter barnen som inte är mina.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, funderingar, föräldrar, jag, ex, tankar, verklighet, M, längtan, kärlek,

Paul Kelly - To Her Door - mitt ex

Vissa låtar kan man aldrig mer lyssna på, eller man kan men det känns skumt på något vis. som den här. Det Det är en låt som "tillhör" ett ex som jag egentligen inte saknar men det väcker mycket som gör ont i alla fall. Trots att det är många år sedan det också.