Som det är

Det gick åt skogen. Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. Och det kändes ganska bra ändå. Kändes som sist, med växtvärk och  ja nä, det är ju inget nu.

Jag visste ju det här, att det kunde bli så här och inget mer. Jag visste ju..

behöver lite hjälp!

Hur känns det när en är överstimulerad? Jag tänker att jag inte borde kunna vara det eftersom det bara blev 6 ägg, men jag känner mig konstig och har ont i magen och liksom som en ballong!

Så ni som vet, hur känns det?

ps, Två ägg blev befruktade, håll allt ni kan!

om sex ägg

 

bild: MH

Det är egentligen inte konstigt att vi inte kan få barn på egen hand. Det är konstigt att någon kan det, om man tänker efter. Det är en så oerhört avancerad procedur, med kemiska balans, fysikaliska fenomen och en massa annat, att jag inte kan förstå att det överhuvudtaget kan gå bara genom att ligga lite randomly för en del. ( haha, gå för en del genom att.. det kan ju tolkas det också!)

Men idag har några andra försökt tillverka ett litet barn åt oss, med våra råvaror visserligen, 6 av mina ägg och följaktligen säkert också 6 av Ms spermier. Imorgon får vi veta om något ägg blivit befruktat. Tänk att det är någons jobb, att befrukta äggen!

Jag har ont efter äggplocket och tvingar M att stanna hemma från jobbet så att jag inte ska vara ensam med Lillo imorgon dagen efter. M gnölar lite, det gör han alltid när han måste vara hemma från jobbet, han är så plikttrogen att jag ibland tycker att  han är fånig.

Alltså, det är inte fånigt att vara plikttrogen eller att sköta sitt jobb, men han blir lite fånig.

6 ägg. Om det går bra och flera blir befruktade odlas de i fem dagar, annars är det återinförsel på måndag.Om det blir bra embryon får vi tillbaka ett, blir de inte så bra får vi tillbaka två. Men jag känner mig lite matt när jag tänker på det och att risken/möjligheten för tvillingar då finns i högre utsträckning, ja jag känner mig till och med lite svimfärdig och kanske inte ens ska tänka på det just nu.

Jag avskyr den här väntan. Det går ju naturligtvis bra, med ändå, nervöst och jobbigt.

Imorgon vet jag mer, imorgon ska jag gå på festival för sjutton.

Oron, alltid

Jag är nervös. Jag försöker sysselsätta mig och tänka på annat, det går så där. Lillo hjälper så klart. Han tvingar en till närvaro allt som oftast och vill helst sparka boll, klippa gräsmatta eller sätta ihop magnettåg.

Han är underbar men ganska krävande. Föräldraskapet är ju det, på ett annat sätt än vad jag tänkt mig, men det är ju så klart värt allt.

menopur, mon amour

Det finns inte så mycket att skriva egentligen, men jag tänker att jag vill göra en liten minnesanteckning om sprutorna. För jag har satt igång med dem nu. menopur, hästdosen, och ingen synarela alls. "Man går ifrån det mer och mer" sa läkaren och jag lyder. För övrigt har jag läst in mig lite på eventuella effekter av D-vitamin och tar en hutt varje dag tillsammans med folsyran. Något annat tar jag inte utan äter rätt ok ändå. Ekologiskt och så, i alla fall mest ekologiskt.

Jag kan inte säga att jag känner av sprutorna så värst mycket. Jag tycker att det nyper lite till vänster men det kan vara inbillning, och förresten kände jag inte av sprutorna sist heller, så jag antar att jag inte gör det helt enkelt. Min fina och relativt nya vän E, skrev i ett sms att hon önskade att jag slapp gå igenom sprutorna, men de är verkligen inte det värsta. Nej, det värsta är hur det trappas upp, förväntan och oron. Just nu är nästa steg UL och ett utlåtande i fall och när jag i så fall får plocka ägg. Efter det blir det: fanns det några? sedan blir det: har några befruktats? osv.. så alla steg finns ju redan och kanske också all min oro.

Jag tänker återigen lite bittert på hur praktiskt det vore om vi bara kunde fått ligga lite istället, men enkelt är inte vår melodi, så jag blandar sprutor och injicerar.

om sånt som jag gjort och gör.

Jag hade en blogg en gång. En där jag skrev saker om det som jag tänker. När jag sedan slutade tänka slutade jag skriva. Så enkelt är det. Jag har försökt låta bli att tänka. Jag har verkligen försökt och faktiskt lyckats bättre än jag trodde.

Under tiden som jag inte tänkt har jag mest varit hemma och låtit bli att tänka och så har jag försökt hitta på roliga saker, träffa människor och M. M och jag har suttit ihop i en månad nu och nu är det slut med det för nu börjar vi båda jobba igen. Men vi behövde det nog, ihopsittandet. Vi har inte setts så mycket det senaste året insåg vi och nu ska vi försöka ses mer.

Till exempel ska vi ses på onsdag för då ska det plockas ägg och spermier och så ska det göras barn, fast vi står mest för råvarorna, inte för själva görandet. Det sköter andra om åt oss. Det är så praktiskt detta inte behöva ligga för att göra barn, liksom bra. Vi har inga problem med liggandet i och för sig, men vi har ju liksom inte lyckats göra några barn med den metoden så nu har vi överlåtit det åt andra som verkar vara bättre på det, görandet, inte liggandet det tror jag vi fortsätter med.

Idag har jag jobbat för första gången på ganska länge. Det var konstigt, inte som att cykla riktigt för det brukar man ju komma ihåg hur man gör när man inte gjort det på ett tag, jobba har jag precis glömt av hur man gör så jag vet inte precis hur det gick. Trött var jag också för jag tänkte jag skulle frsova mig och vaknade varje halvtimma för säkerhetsskull onödigt nog för jag vaknade ju i tid sedan när det var dags.

Om ett tag ska jag ta sista sprutan, den är inte hemmablandad som de tidigare varit i den här cykeln, det är skönt, det känns mindre som att jag ska dra i mig knark nr jag inte själv har behövt blanda det.

Läs även andra bloggares åsikter om ivf, icsi, barnlöshet, M, menopur,

enligt Seymour

Ibland är tillvaron bara så skön. M och jag har planterat och grävt ur och gjort i ordning och föryngrat vår lilla pyttiga jordgubbsland som före detta ägaren nog bara skördat ifrån. Vi har satt upp en ny fin brevlåda och planterat lavendel i krukor och planterat om den där jävla chlin som inte vill ta sig ordentligt.

Jag har också försökt ta reda på varför ena pelargonen beter sig så konstigt och liksom bara vissnar och bucklar sig, kanske har den haft för lite vatten. Jag hoppas på det, annars måste jag bränna skiten.

För lite sedan promenerade jag förbi ett koloniområde, precis bara fem minuter härifrån. Jag visade det för M när vi var ute och cyklade häromdagen och nu är han eld och lågor. "9 kvm så är man självförsörjande på grönsaker ett år enligt Seymour"
Imorgon ska han ringa och ställa oss i kö för en lott och inte mig emot. Inte egentligen även om jag gnölar lite. Jag tycker om att odla och greja i trädgården. Jag har alltid gjort det, även om mina boendesituationer inte alltid har tillåtit det.

För övrigt är magen ganska flammig av blåmärken där jag tagit sprutorna, men det gör inte ont och jag mår helt okej så det gör inget. Nu börjar jag längta efter nästa vecka vid den här tiden för då hoppas jag på att jag får göra ÄP dagen efter.

Nu sovdags.


Läs även andra bloggares åsikter om framtid, fritid, hemma, jag, ivf, icsi, menopur, pelargoner, nördar, nöjd, söndag, sprutor, boktips,

På G

Jag är i gång på riktigt nu med ivf nr 2 eller ICSI om man så vill. Jag började med sputorna i torsdags , 375 IE menopur. Fem små flaskor med pulverpuckar som jag systematiskt blandar med samma vätska. De står uppradade som små korpulenta farbröder tycker jag, flaskorna, innan jag blandar och slänger dem i en plastbehållare.

Först tyckte jag att det var lite läskigt med blandandet, Jag var rädd att jag skulle göra fel och att jag skulle förlora vätska pulver och därmed effekt, men min faster var här och hjälpte mig och visade mig så jag vet att jag gör rätt nu. Det känns skönt.

För övrigt går dagarna. Pappa har fortfarande inte fått något mer besked utan ska till doktorn den 12e maj för att få veta mer. Det är inte så långt borta nu och jag känner mig konstigt lugn för stunden. Lite som en segelbåt som hittat en liten vik med lä trots att det är kuling runt viken.

I onsdags sprang jag fem kilometer för första gången i mitt liv. Det är en milstolpe för mig. Jag har aldrig någonsin klarat det tidigare, inte ens när jag spelade volleyboll som mest. Inte heller när jag var som smalast. (Kanske för att jag då rökte som en skorsten)

Men nu klarade jag det, och jag gjorde om det. I går alldeles ensam. M som är min bästa coach och PT jobbade och jag gav mig ut ensam och sprang rundan igen fast fortare. Jag blev nästan lite chockad själv.

Jag går visserligen lite grand men rundan är 5,7km och jag har sett på en karta att jag går knappt 0.7 km av rundan så jag tycker att det räknas. I alla fall eftersom jag har kört den här metoden som verkligen har bidragit till att jag har klarat av det.


Läs även andra bloggares åsikter om träning, jag, nöjd, icsi, ivf, menopur, synarela, sprutor, barnlöshet,

here we go again to the temple of..

Nytt inlägg, nya tag, och helt chockartat så börjar jag spraya igen idag. Jag har vanligtvis en kort cykel. 23-25 dagar ( vad mycket konstigt man berättar) och idag verkar det som att jag fick bortfallsblödning (jag visste dock inte vad det var och försökte förklara för barnmorskan att jag minsann inte alls kunde ha fått något missfall ty min käraste fina har förvisso förfört mig men har inte möjlighet att göra mig det minsta gravid, därav våra IVF-försök. Hon förklarade lite rart för mig att det var samma sak som mens. Jag kände mig dum) Och idag började jag spraya Synarela. Senare blir det Menopur och jag har inte hunnit andas riktigt känner jag. Jag började grina lite stillsamt på toaletten när jag insåg att jag ska spraya redan idag och eventuellt må skit igen i tre veckor.

Nu ska jag ju inte måla fan på väggen, men så kände jag då. Nu känner jag kanske att jag ska slå av på tempot och känna efter om jag verkligen orkar vara så här orolig och hormonell på samma gång. Jag ska försöka få vara lite ledig i påsk. Det kanske inte går, men jag ska försöka. Detta trots att jag var hemma hela förra veckan men jag hade inte kunnat något annat.

Så here we go again med vidrig smak i munnen med siktet mot en bebis. Målbild, bebis, glöm inte det.

Läs även andra bloggares åsikter om ivf, icsi, jag, ledsen, barnlöshet, menopur, synarela