31 augusti 2007

älskade kattjävel

Jag älskar den där katten så mycket att jag vill bära på honom hela tiden. Det älskar inte han. Han älskar M och kryper nära, nära och M flinar mot mig som blir lite sårad fånigt nog. Jag VET ju att katter kommer och går som de vill. Jag VET ju att de inte vill att man bär omkring på dem hela tiden. Men han är så söt när han kryper ner i min handväska och gosar in sig bland pennor och småpengar, och jag vill inget hellre än att han ska älska mig mest.

Mamman berättade att det var så med mina stora systrar också. Den ena bar in katten i sitt rum och så fort hon somnade och släppte på greppet smet katten iväg till den andra systern och sov resten av natten. Jävla katter.

28 augusti 2007

till hösten pluggar man?

Jag bläddrar lite i kurskataloger. Någonstans vill jag men jag har nog inte klart för mig vad. Kvällskurs? Genom jobbet? Halvtid? Helfart?, Kvartsfart? Distans? Det är som att inget är tilltalande nog för att offra kvällar för, men mycket är lockande nog för att övertyga chefen om att jag skulle bli en tillgång för alla.

Distans ja.. Det har vi fått till det som hände i våras, M och jag. Vi nämner ibland och jag undrar, men det är lugnt. Jag har inte längre oron i halsen eller värken i magen. Vi skrattar igen och jag hade nästan glömt bort hur det är att skratta mot hans hals, efteråt, i sängen.

Men det är höst nu och jag mår bra om hösten. Jag älskar den kalla luften, och att gå mig varm i kylan. Det gör inget att sommaren är över, inte nu, inte när jag äntligen vågar hålla M i handen igen.

27 augusti 2007

pratkvarn

Jag kom ganska nyss hem. Kvällsmötet hade jag glömt och det var ganska frivilligt men jag deltog och det var roligt. Som vanligt pratade jag mest av alla, som vanligt undrade jag efteråt om jag verkligen sagt något som var vettigt eller om jag svamlat rappakalja hela tiden. För jag är sådan, pratig som tusan, och egentligen tror jag inte att jag pratar rappakalja men jag blir nervös ibland och undrar hur de andra tänker. De är ju inte jag och har inte mina tankar och mitt sätt att se saker menar jag.

För något år sedan var jag på en föreläsning som handlade om vilka olika lärstilar man kunde vara. Två exempel var holistisk och analytisk. man kunde vara båda men hade oftast dragning åt det ena eller det andra hållet. Jag gapade efter ett tag, glömde bort att anteckna för jag kände igen mig. Jag fick en förklaring på varför jag är som jag är när jag börjar städa något på jobbet och får en tanke och bara släpper rubbet för att fullfölja den nya tanken. Samma sak kan inträffa om tio minuter igen, jag upplevs nog som slarvig vad gäller vissa saker men det är jag inte, jag bara förflyttar mig i tanken och handling ganska snabbt.

Jag fick också under föreläsningen en förklaring till varför jag aldrig någonsin klarat av att plugga som min kompis Malin som satt med sitt lilla papper och sin lilla bok framför sig. Jo för jag har en holistisk lärstil, vill ha överblick och sprider ut skiten över allt, ibland ligger papper ut i en gång i vardagsrummet. Malin har en analytisk lärstil, och jag har för mig att man då hade ett sätt att ta till sig ämnets detaljer och att man läste allt, och kunde studera i timmar tills man var klar, bara rakt upp och ner.

Jag har faktiskt ingen poäng med det här, jag svamlar.

26 augusti 2007

vid graven

Vår stora katt har varit dålig. Han har haft ont när han gått på lådan, morrat och väst och haft sig. Vi fick åka in akut med honom i fredags. Nu är han tack och lov hemma igen, och som vanligt. Imorgon ska vi försöka ta urinprov på honom, som att han kommer att kissa i plastgrus! Jag tror inte det i alla fall.

Vi åkte förbi skogskyrkogården idag M och jag. Det var dags för lite omplanteringen på graven och vi klippte och rensade, planterade om och tryckte ner lite lökar som kikat upp för tidigt. Det är så vackert där ute att jag får ont i hjärtat. Fast mest beror det nog på att jag inte kan låta bli att tänka på allt som M inte får berätta för sin mamma.

Jag gick i väg för att hänga tillbaka vattenkannan, tvättade bort jorden från händerna och vände mig om och han såg så sorglig ut där han stod framför graven. Jag vet att han saknar henne jättemycket, särskilt vid tillfällen när det finns något att berätta, något att vara glad för. I morgon skulle han vilja prata med henne och kan inte, och jag orkar inte alltid lyssna så bra. Jag känner det, att jag lyssnar med ett halvt öra ibland. Det är dumt.

Men vi gjorde fint i alla fall. Krysantemum som passade till den hemska rosa historian som någon annan planterat. Vi bestämde oss för att cykla dit igen i veckan om vädret är okej, ta med matsäck och stanna en stund. Inte för att hon bryr sig nu, men hon hade om hon vetat. Jag önskar att hon kunde veta.

mickel

Jag undrar i vilket program jag lättast och snabbast lär mig göra egna mallar till bloggen. Jag får aldrig till det när jag ska greja och mickla.

21 augusti 2007

Katt nr 1

Och jag kommer att ta bort musiken om någon dag eller två för man blir fan galen om det är musik varje gång man tittar på en sida!

20 augusti 2007

bloggtorka

Jag går i bloggtankar. Ja mer sällan just nu än tidigare egentligen, men jag tänker på andras och på det de skriver. Jag fascineras av hur man plötsligt inser att alla läser allas, eller att även i bloggatmosfären gäller det att höra till de rätta kretsarna, dvs. få kommentarer av de rätta personerna, eller få tillräckligt många kommentarer kanske. Finnas med som länk på rätt sidor i den klicken man vill tillhöra. Jag funderar på om jag vill tillhöra någon klick och det ville jag kanske, lite, men jag gör inte det och jag är urdålig på att kommentera det jag läser så jag lär väl inte hamna där heller.

Sen funderar jag också på det här med vikten att ösa ur sig, den verkar stor. Jag har själv känt lusten att ösa ur mig även om jag nu mest upplever att orden försvinner i takt med att jag får annat att tänka på och faktiskt känner mig ganska nöjd. Vet inte hur det blir. Jag lägger ju ner ibland och börjar om, eller tar upp igen.

Jag har bara inget av värde att säga.

19 augusti 2007

"I am better at hellos' "

Jag älskar att åka tåg tänkte jag i går när jag passerade Töreboda. Tåget stod stilla lite längre på perrongen, det var något dörrfel. Och jag hann se mötet mellan så många olika människor genom fönstret, och en del hej då.

Särskilt ett par farföräldrars möte med sonen och sonsonen la jag märke till. De var så glada och kramades flera gånger allihop. Sonsonen stod lite tyst först men när han kom upp i farfaderns famn liksom lutade han sig med hela kroppen in i den kram som han fick. farfadern grät och var alldeles lycklig och hojtade olika saker till sin fru. Det var ett fint möte minsann.

Bredvid stod ett ungt par och sa hej då. De såg alldeles knäckta ut, och killen höll tjejens huvud mellan händerna och pratade med henne med bekymrade ögonbryn. Hon hade händerna mot hans mage och blinkade bort tårar som föll.

Så där var det med M och mig när jag bodde i den andra staden. Jag blinkade bort tårar och försökte att inte se att det nog minst var 35 dagar tills vi sågs nästa gång. M tröstade och sa att det går fort, jag sa antagligen "kommer du inte sakna mig alls?!?" M sa "Jo så klart, hela tiden, men jag försöker ju tänka positivt" vilket jag tyckte var onödigt just då.

Jag är inte så bra på hej då, jag är bättre på att säga hej. Fast jag är larvig. Som i går så såg jag ju M på långt håll på stationen, men jag LÅTSADES att jag inte såg honom fören jag var en så där 10 meter i från honom. Då kan man liksom gå en lagom lång sträcka med blicken fastnaglad och ett fånleende i hela ansiktet tills man får den där kyssen och kramen. Det är hur bra som helst!

17 augusti 2007

ja hur är det egentligen?

Sista kvällen som jag sitter med mammas foton i knät. Jag sitter och studerar fotona och tycker att alla ser så vuxna ut. Mammas konfirmationsbild. De ser allihop ganska vuxna och allvarliga ut, med något undantag av finniga pojkar, men annars ser de vuxna ut.

Jag har ingen konfirmationsbild, jag är inte konfirmerad. Varför skulle jag? För presenterna? Jag tror inte på Gud, inte alls. Men jag tycker att det är en bra story liksom, den om Gud.

Ibland pratar jag och en vän till mig om Gud eller om tro i allmänhet och det händer att han blir aldeles vansinnig på mig och säger "du måste ju tro på NÅGONTING!?!" Ja det gör jag så klart men inget som är andligt eller gudligt. Och jag kan inte svara på varför, det är bara så. det finns inte i mitt liv helt enkelt. Jag antar att det är synd eftersom så många verkar vara hjälpta av sin tro, men jag kan bara inte, för mig finns det inget.

Men jag hör ju att det låter futtigt så jag brukar säga att jag tror på att människor är vad vi gör dem till och att om vi är "goda" mot varandra får vi gott tillbaka. Räcker inte det egentligen?

15 augusti 2007

stora kinder














Jag är galet produktiv ikväll. Kanske är det för att det finns så mycket att rota och greja med här. Lite skillnad på grejer och prylar i 2 rum och kök hemma mot de i 12 rum.

Den rödaktiga är jag i brun plychoverall och det andra är mamman, jag tycker vi är ganska lika, i alla fall mastodontkinderna.

Nära

Dessutom är vännerna här så fina att jag skulle vilja stoppa ner dem i väskan och plocka upp dem hemma. jag skulle placera ut dem i lämpliga lägenheter med fina golv och fina väggar. Tex kunde Hanna få bo vid Mosebacke och Anna kunde bo på Ivar Vidfamnes gata, Sara kunde bo i Huddinge i ett hus och Malin kanske skulle bo i Alvik.

Jag skulle tycka om att ha dem nära, att bli riktigt nära med dem igen som man blir när man bor nära varandra.

jävla larviga jag

Jag sitter med en klump i halsen och längtar hem. Jag vill krama lillkissen och M, jag vill börja böla lite och skylla på hormonerna och bli tröstad, visserligen av fel anledning men jag skulle bli tröstad. För jag är ledsen.

Det är inte så att M och jag har försökt få barn i evigheter och inte lyckats. Jag har aldrig försökt bli med barn ens, men jag vill. Jag vill så gärna att det känns som ett hål i mig som blir större och större. Oftast håller jag det där hålet i shack genom sysselsättning, jobbet eller vad som faller mig in för stunden men ibland är det bara svårt.

Som i dag. Jag fick veta att Hanna är gravid igen redan i måndags, det var Sara som berättade. I januari ska hon ha igen, sitt andra. Men jag visste inte, anade inte att Anna är gravid. hade inte den minsta lilla misstanke ens.

Jo jag är glad för deras skull, på riktigt. Och imorgon känns det bättre, men jag önskar att jag inte kände en sådan längtan precis just nu.

14 augusti 2007

Emma och ingegerd




Detta är min mormor Ingegerd och min biologiska mormor Emma. De är systrar, det ser man. Jag har känt båda hela mitt liv, fast jag visste inte från början att Emma var min biologiska mormor. Ingegerd var rädd att jag skulle tycka att emma var min mormor och ville inte att de skulle berätta för mig. När jag fick veta av misstag blev jag aldeles chockad och ganska ledsen.

Emma arbetade på ett sjukhus, var förlovad med en man som dog. Nisse låg i flottan och paraderade eftersom drottning Viktoria skulle komma på besök i Landskrona. Han blev dyngförkyld och utvecklade såsmåningom TBC, blev inlagd på samma sjukhus som det där Emma jobbade. Emma och Nisse blev kära, Nisse blev frisk, gifte sig och fick ett barn, min mamma.



Efter ett tag blev Nisse sjuk igen och lades in på sanatorium. Mamma har berättat att hon minns när de hälsade på honom i början. När han blev sjukare fick hon inte följa med. Till slut dog Nisse.

Emma arbetade på en flygplansfabrik, sörjde och försökte försörja sig och mamma, men det var svårt. Mamma fick vara hos sin farmor och på barnkrubba ibland.

Ingegerd skrev ett brev till Emma och skickade henne 20 kr" Jag kan inte avvara så mycket men Bror och jag har pratat och det vi kan göra är att hjälpa dig ta hand om din lilla flicka" Emma skrev tillbaka att det var precis vad hon önskat men inte vågat fråga.

Ingegerd och bror åkte ner till Landskrona och hämtade mamma, som sa gråt inte lilla mor jag kommer snart tillbaka. Fast det gjorde hon inte. Ingegerd och Bror adopterade mamma så småningom och Emma blev lite av en ferieförälder.

...............................................................................................

jag skriver det här lite som minnesanteckningar. Jag brukar skälla på mamma för att hon aldrig skriver ner det som hon minns. Många av mammas berättelser är som att lyssna på en roman och jag tycker att det är spännande.

13 augusti 2007

och så ett litet meddelande till våra japanska vänner (och Gustaf)...

テンプレートを編集する前に、テンプレートのコピーを保存することをお勧めします。 テンプレートをすべてダウンロード
次のハード ドライブにあるファイルから、テンプレートをアップロードします

12 augusti 2007

ブログ の表示

Alltså det här med macintosh... Jo jag gillar det, i alla fall den här, inte den jag hade för länge sedan, en imac och en powerbook, men den här som är pappans, den gillar jag.

Men varför är det så konstigt en del saker? Som tex att allt i bloggerverktyget är på japanska(?) så här ser det ut alltihop ョートカット: Ctrl を次のキーと同時に押します: B = 太字, I = 斜体 och eftersom jag inte begriper vad det står så kan jag inte ändra. Tröttsamt.

.........................................................................................

11 augusti 2007

Home coming queen

Mamman och pappan längtar efter mig och jag far dit ett tag. Det blir fint att umgås med dem och vännerna som finns kvar. Kanske hinner Ebbas lilla syskon komma ut innan jag åker hem också.

Jag har känt oro över att åka hemifrån, lite rädd för att förlora greppet eller kontroll tror jag och det i sig kanske är lite oroande. Jag är så pass medveten om att det är fånigt av mig att jag redan har kollat på weekendresor i Europa "en masse". Jag vill göra flera, med flera men det blir kanske en med lite tur. Jag vill resa med M också, i vinter när jag fyller år kanske. Jag vill nog faktiskt fira min födelsedag i år, inte känna att jag är besvärlig för att folk måste gratulera mig när de är bakfulla. Vilket de inte gör så jag står där ibland med maten och tårtan ensam. Eller stod, jag har inte firat mig på 1000 år, minst!

.....................................................................................
foto: privat
Your Psyche is Blue

You are deeply emotional and very connected to everything (and everyone) around you.
By simply understanding other people, you are able to help them heal and let go.
While you are a very deep and thoughtful person, you do have a very silly, superficial side.

When you are too blue: the weight of the world's problems hangs over you

When you don't have enough blue: you lack perspective and understanding

Jaha... mja.. jo faktiskt kanske.

Det här hittae jag till via Anne
M och jag ser på film. Matchpoint. Jag kan inte titta, jag tycker det är för nervöst med lögner som inte funkar!

09 augusti 2007

förresten så var duetten med Annika Norlin och Markus Krunegård skitbra!

Fjortiskär på Skansen

Igår kväll var det fint minsann. M och jag var romantiska som tusan, höll handen och grejer. Det var en kväll som var näst intill perfekt faktiskt. En sån där sommarkväll som man lever på under hösten och vintern.

Vi var på intet vis ensamma. Många många var där för att lyssna på Säkert, Salem Al Fakir och Moneybrother. Några kände vi, de flesta inte. Men känslan... Det var den av nyförälskelse. Den av att vilja krypa innanför huden, att vara nära och andas in det Han andas ut.

För så blir det med mig sådana här kvällar, och så blir det när Moneybrother sjunger smäktande ballader, för hur det nu är med kvaliteten, var det Moneybrother vi lyssnade på när jag blev kär i M och det har varit Moneybrothers låtar som varit soundtrack till resorna mellan städerna innan jag flyttade tillbaka. Och igår sjöng han Eldkvarns Fulla för Kärlekens skull och jag smälte, mot min vilja blev benen som gelé och jag kände mig bara fjortiskär.

...........................................................................................

Andra bloggar om: , , , , , ,

07 augusti 2007

Romantiskt värre

Det är en faslig tur att jag har blivit frisk så att jag kan vara romantisk i morgon. För det ska jag. Vara romantisk alltså, med kjol och grejer kanske till och med, kanske.

..........................................................................................

Andra bloggar om: , , ,

06 augusti 2007

Till hösten

Det är lite konstigt första gången man inser att kvällarna är ganska mörka. Det gör mig nget, men man inser på något vis att det man längtat efter (semester?) är över och att till hösten börjar allvaret och det andra livet igen. Jag är lite rädd.

För hur det nu är, så var våren jobbig. Jag var ledsen och kände mig sviken. Jag var nog beredd att gå, inser jag så här i efterhand. Men jag stannade och jag är glad för det. Men jag är lite rädd att saker och ting ska upprepa sig, att hon ska höra av sig kanske, och trots att det inte handlar om annat än vänskap (?) så får det hela mig att krympa och känna mig som en otillräcklig person, otillräcklig sambo och flickvän också för den delen.

Jag ska inte måla fan på väggen. Jag har en strategi, han också vet jag, och vi får lösa saker efter hand. Men jag skulle vilja ha ett lugn i höst där inget tråkigt händer, inga stora tråkigheter på jobbet, inga sjukdomar, inga dödsfall, inga ex och inga lögner. Byt gärna ut alltihop mot framgångar, trissvinster och roligheter istället så blir åtminstone jag nöjd.

...................................................................................................
Andra bloggar om: , , , , , ,

05 augusti 2007

Min vanliga otur..

Jag har varit på bröllop i helgen. Jättefint var det, A som gifte sig med A var mycket vacker som brud, och mycket glad och härlig. Det är hon i och för sig även när hon inte är brud.

Det som suger är att jag blev magsjuk. Jag blev det redan på bröllopet egentligen även om jag inte riktigt fattade det då. Och jag snackar inte ens förtäckt baksmälla här, jag blev riktigt dålig på riktigt, och jag är riktigt dålig fortfarande.

Det suger verkligen.

...................................................................................................

Andra bloggar om: , , , ,

03 augusti 2007

till hälsingland igen


Jag börjar känna mig som en bröllopsveteran nu. Den här gången har jag inte haft panik flera månader i förväg, jag har inte sprungit runt som en galning och kollat i alla affärer efter något att ha på mig. Jag har faktiskt varit rätt avslappnad och har inte ens slagit in bröllopspresenten ännu! Men jag ska snart.

Det är väl inte direkt så att jag springer på bröllop stup i ett, men ungefär ett per år har det blivit de senaste fem eller sex åren. Ibland håller jag tal, har inte riktigt besämt mig för hur jag gör i morgon. Jag känner inte att det förväntas av mig imorgon. Det finns så många andra där som säkert gör det tusen gånger bättre än jag, så jag får se.

Vid varje bröllop lägger jag i smyg märke till detaljer. Jag tror att det är för de hemliga önskningarnas bröllop, mitt egna. Jag vet vad jag skulle tycka om för musik nu, jag vet vad jag skulle tycka om för sorts, och vilka gäster, kanske. Men jag gifter mig nog inte. Jag tror inte på Gud, jag har inte råd. Jag skulle stressa ihjäl mig.

..................................................................................................

Andra bloggar om: , , , ,

02 augusti 2007

ikeahacker i IKEA-katalogstider






Jag är ju larvigt nog lite så där lagom semi-anonym. Mest för att jag har ett jobb där det inte är lämpligt om alla inblandade vet allt om mig, sedan är det kanske lite för att jag inte vill att mamman och pappan ska veta precis varendaste ett om mig, eller om M. Nu kan jag inte visa mamman och pappan hur det ser ut på sidan där en del av mitt hem finns med nu så här i IKEA-katalogstider, men jag kan visa här. Och det är där han den lille satt härom veckan.





.................................................................................................

Andra bloggar om: , , ,

Gillian Welsh

Jo konserten igår var fantastisk! Jag visste att den skulle kunna vara det, men blev ändå lycklig över hur bra det kan vara på konserter med riktigt bra artister. Mellansnacket var lågmält men roligt. Publiken fick lära sig vad en knuckleball catcher är och att Welsh var bättre på att prata än Dave Rawlings. Det slog mig att det inte fanns en tillstymmelse till divamanér hos någon av dem. Kanske kunde man väntat sig det eftersom de båda har spelat med divornas diva Ryan Adams, som på senaste konserten i Sverige bar sig bedrövligt åt.

Hur som helst, kändes det som en lyckad konsert, fina låtar, bra stämning, skönt sound liksom, och jag satt där och mådde gott.

Det är förresten så vi började M och jag, att gå på konserter tillsammans. Det finns några "av våra" konserter som höjer sig över andra för stämningen och kärlekens skull och det finns de som höjer sig över andra för musikens skull. Den här får nog ändå tillhöra alla tre kategorierna.

..........................................................................................................

Andra bloggar om: , , , , ,

01 augusti 2007

På konserten

Vi hade inte mer än satt oss ner M och jag, så fick jag syn på honom, som vanligt! Jag kan liksom inte ta fel numera utan jag känner igen honom på en sekund Han hade slips idag, randig. Det kan hända att stackaren har svårt att läsa kanske för han irrade omkring och letade efter sin plats en stund. Men han hittade den till slut och satt snällt stilla så vitt jag vet.

....................................................................................

Andra bloggar om: , ,