I vinteron - i en radio hos dig.

Jag var ju på konsert med Vintertrion och Triakel. Här kan man lyssna på den just nu, eller i efterhand vilket som passar bäst.

Tonåringar - del 3

Idag har allt kommit i kapp mig, slagit mig i bakhuvudet och jag har bölat en hel del. Jag är orolig för mina syskonbarn. Mina små fina som är stora och fina fast gör konstiga och korkade val. De har inte kommit hem ännu och sökning pågår. "Fast vill de inte bli hittade så blir de inte de" sa polisen i området och de vet väl, syskonbarnen är inte de första som hållit sig undan.

Jag önskar att de kunnat få låna lite livserfarenhet ett tag, att de kunnat förstå varför vuxna säger nej och vägrar gå med på att lösa alla de problem som de skapat och ställt till. För de har ställt till, och jag är rädd för vilka problem som deras "lösningar" kan ställa till med, och det är inte det att de inte har fått erbjudanden om hjälp, det är bara det att hjälpen är inte exakt som de tycker är enklast och lättast och då får det tydligen vara.

Jag var ute på stan med H i dag, det var skönt. Jag glömde bort att vara ledsen och svor åt idioter som stressar fast det inte ens var så mycket folk ute som man kunde tro. Jag köpte en klänning igen, och strumpbyxor. Den här gången är jag nöjd, på riktigt.

Tonåringar - part 2

Plötsligt blev jag frisk och nästan klar med julstöket på en och samma dag. Skönt är det, mycket skönt. M får julklappar, jag kanske drygar ut med en till, om han är snäll. Trots att det är klart vill inte julfriden infinna sig riktigt, för syskonbarnen håller sig undan. Var vet vi inte riktigt, ingen vill säga och deras mamma är ledsen så ledsen. Och arg. Polisen vill avvakta, de kommer hem säger de. Och det stämmer kanske, men frågan är hur mycket dumheter de kan hitta på innan dess? Det finns alldeles för mycket som kan verka lockande på ganska stora tonåringar. Än så länge verkar inget ha hänt, men vi vet inte säkert.

Det enda vi gör utom att ringa och snoka och leta är att hoppas!

Oh helga natt...

..känns jäkligt avlägset när man ligger utslagen i sängen bland lakan och katter. Den enda ansträngning som möjligen orkas med är den att sätta sig upp på sängkanten och ta hinken i famnen, alternativt luta sig lite utanför sängen och försöka pricka hinken utan att behöva sitta upp. I början av natten var jag nödd och tvungen att sitta på toaletten med hinken i famnen, så jag antar att jag är bra mycket bättre.

gott igen

det är jäkligt farligt att göra julgodis på smält vit choklad russin och cornflakes! De bara trillar in i munnen och försvinner!

gott

Det är livsfarligt att ha julgodis hemma! Livsfarligt.

Rocky Road

600 g mörk choklad, byt gärna ut ca 200 mot ljus choklad
1 dl pistagenötter
3 jordnötter
2 påsar dumlekolor
2 stora nävar minimarshmallows

smält chokladen i vattenbad
rör i hop resten av ingredienserna i en bunke
häll över den smälta chokladen - rör ihop

häll upp rubbet i en form med höga kanter -
klä den med gladpack eller bakplåtspapper
ställ den svalt och låt allt stelna

skär upp i rutor

ÄT.

gott.

Funderingar

Det kanske inte blir en kamera trots allt. Beslutsångest och funderingar kring att kanske göra något annat för pengarna dyker upp ibland. Det finns oresta resor och människor jag vill träffa igen. Jag får tänka ett tag till.

M:s julklapp är inte fixad ännu. Jag har inte bestämt mig ännu. Förra året var det lätt, i år har jag inte varit uppmärksam och minns inte allt han tittat på i butiker. Han berättar visserligen exakt vad han vill ha men jag vet inte om jag vill köpa exakt just DET. Nån jävla överraskning ska det väl vara med paket, annars kan det kvitta. Jag älskar överraskningar. Att göra och att få, det sista händer nästan aldrig.

Fast jag säger emot mig själv, jag har ju bett om bidrag till en kamera...

I morgon vaknar jag till disk. Vi har gjort julgodis här hemma. J var här och gjorde och tog hälften med sig. Det var bra. Äter jag upp allt som ändå finns här spricker jag. Jag ska ge bort det mesta.

Here goes...

Okej jul alltså, snart, har jag hört.

I år jobbar M till halv sex ungefär. Hans syster och den sidan av hans familj som är kvar firar jul dagtid. Vi kan alltså inte vara med. Runt 18 är det god natt eller så sa hon till mig. Jaha.. men kvällen? Nej ja man ser väl på TV.

Alltså firar jag och M tillsammans med hans pappa och farmor efter 18. Dagen spenderas för M:s del på jobbet och för min del här hemma ensam eller eventuellt på krogen. På så sätt (om jag blir tillräckligt full och redlös) får jag och M kanske fira jul i hop även dagtid.