Om livet, så som det är för många.

foto: privat

Spraydag 18, ungefär som senast. Kanske inte riktigt så dramatiskt men trött och låg. Jag har inte velat skriva av samma anledning. Det känns inte riktigt bra att bara befästa hur trist jag verkar ha det just nu, för så är det ju inte , det finns mycket förväntan också.

I går reste vår fina vän härifrån, och hela kvällen på M:s födelsedag satt vi och pratade om sådant som är i livet. Som att om ett par dagar är det ett år sedan hon födde sin flicka två dagar efter beräknat födelsedatum. Den beräknade dagen var de på mödravården och lyssnade på hjärtat. Senare på kvällen dog flickan i magen och därför fick hon föda fram sitt barn i chock och i sorg. Just nu mår hennes sambo väldigt dåligt och oroar sig för att de inte ska få några fler barn.

Ibland när jag läser på bloggar om ivf eller barnlöshet så förundras jag över att det verkligen kan födas barn utan att någon kämpat och mått dåligt. Tänka att det finns människor som får bestämma sig för att sluta med preventivmedel och att det vore praktiskt om barnet födes i mars, april någon gång, och så gör barnet det och bara är perfekt. Ibland känns det som att det är en värld som andra få leva i, vi andra får bara stå utanför och se in genom skyltfönstret.

M sover efter jobbnatt. Jag har prövat mina extension tubes och lekt lite med Photoshop. Nu ska jag väckas och sedan är det handling och matlagning inför födelsedagsfirande som gäller.

Ha en fin helg!


Läs även andra bloggares åsikter om ivf, icsi, barnlöshet, M, foto, suprecur,

jefla lilla fina katt

foto: privat


Nej det finns visst massor som skriver om ICSI fast jag inte fattat det riktigt. Och som någon så smart skrev det är ju som IVF fast med lite annat innan, och jo M har ju liksom gjort sitt redan. Mitt är kvar och ja, det blir ju som det blir helt enkelt. Kanske är det så att eftersom det tog så lång tid för oss att få reda på om vi kunde få sätta igång med procedurerna någon gång så känns det som att ICSI är en mycket större apparat än vad det är, men jag antar att det har att göra med att M har cellförändringar och utreds för det fortfarande.

Igår fick han brev där det stod att någon onkolog tyckte si och en annan tyckte så, det stod att hans hustru (jag visste faktiskt inte heller att vi var gifta) verkade orolig och ville ha journalanteckningar för att kunna jämföra vad alla olika inblandade sa. Ja för det är faktiskt inte lätt att tolka och inte blir det kanske lättare att det i journalanteckningarna står att det är tumör och det står något om cancer. Hittills har ingen nämnt det för oss utan bara skrivit cellförändringar.

Jag frågade om M kände sig nervös av vad han läste men nej han tyckte det var bra att de skulle hålla koll med ultraljudsröntgen och att de inte skulle ge cellgifter som slog ut hormonproduktionen så att han skulle behöva ta tillskott. (M är spruträdd)

Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite läskigt att det stod just umör och cancer på ett par ställen, för nu undrar jag ju lite varför. Jag önskar att jag kände någon läkare som verkligen kunde sätta sig och tolka allt som stod, men det kanske inte skulle hjälpa.

Nu är det bara två veckor kvar till första mötet. Det känns fint.


Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, jag, oro, cancer, M, foto, icsi, ivf, funderingar,

Fyra veckor är för lite!

Läs även andra bloggares åsikter om semester, verklighet, trams, foto, jag,

ultra vad betyder det egentligen?

Jag hade ju egentligen bestämt mig vad gäller kameran och så. Men nu vet jag inte igen. Jag har provat någon systemkamera och jag tror inte att jag har det rätta intresset egentligen. Jag tror att jag vill kunna men att det kommer att bli för meckigt att släpa med en massa prylar hela tiden. Nu är jag mer inne på en ultrakompakt kamera som jag kan ha i fickan jämt i stället.

Åh ibland är jag bara trött på att vara jag som inte kan bestämma mig.

Nytt år, nya tankar, ny blogg?

Man skulle kunna säga att ett år har skiftat och jag har blivit ett år äldre, så länge sedan var det jag skrev på bloggen. Eller, så skulle man kunna säga att det bokstavligen har hänt och ändå är det inte så länge sedan jag skrev här.

Jo jag är äldre nu, några dagar i verkligheten och ett helt år på pappret. Det passerade ganska obemärkt förbi. Jag fick bidrag till en kamera av föräldrarna och av M. Fast fortfarande har jag inte bestämt hur det blir helt och hållet, inte ens om det ska bli av, och framför allt inte vilken det ska bli om det blir. Jag är velig.

Det har varit en lugnt den sista tiden. Vi har varit hos mina föräldrar och systrar. Syskonbarnen, de stora och struliga, är fortfarande i "förvar". Det har så sakteliga börjat gå upp för den lille att han dragits med och nu har han jobbigt att hålla masken. Han är arg och kan inte se någon i ögonen, än mindre träffa någon som betytt något för honom tidigare. Den äldste är myndig och väljer ju själv, han vill inte heller träffa någon.

Jag funderar på bloggen. Jag har upptäckt att det finns läsare som inte behöver ha den här insynen i mitt liv, fast jag vet inte exakt hur det har gått till. Kanske finns det band kvar som jag inte vet om men med tanke på att vi sa adjö för flera år sedan och inte hörts sedan dess undrar jag varför intresset för mina tankar finns kvar. Jag kanske flyttar, vill man läsa vidare går det bra att maila mig för den nya adressen. Än så länge är det en tanke, och jag får se.

partiskt

Åh vad svårt det är! Jag läser i olika forum, mailar folk och frågar kompisar, men jag tror att jag skulle behöva spendera ett par timmar med en expert (som inte vill sälja till varje pris) i en kameraaffär för att få svar på alla frågor jag har. En sak förstår jag i alla fall, man kan inte få ett vettigt svar angående Nikon om personen man frågar är en Canon-lover, GÅR INTE! Samma sak tvärt om, så jag får helt enkelt fråga och dra i från och lägga till och dra egna slutsatser.

Just nu är det en prisfråga, men jag fyller år om tre veckor så håven åker fram till dess!

kamera för miljonerna

Just nu ÄR jag miljonär. M har två trisslotter i bakfickan som vi ska skrapa strax. Och jag har faktiskt kommit på en grej jag vill ha och tänker köpa mig direkt, en digital systemkamera!

Kruxet är bara att jag inte vet vilken jag ska ha, just nu har jag två stycken som jag läser in mig extra mycket på just nu.

Canon EOS 400D
Nikon D80

Jag kan inte så mycket om fotografering eller om kameror och jag tycker att det är ganska tråkigt att läsa tekniska beskrivningar även om jag gör det nu för att jag är tvungen. Men jag undrar om det finns någon som trillar in här som vet något kanske, som kan ge mig lite tips?
Det kan ju löna sig eftersom jag snart skrapar fram minst 30 miljoner.

Katt nr 1

Och jag kommer att ta bort musiken om någon dag eller två för man blir fan galen om det är musik varje gång man tittar på en sida!

Nykatten igen

Jag har säkert 143 bilder av lillskiten redan, inte riktigt men nästan. Det går inte att låta bli. Gammkatten hatar honom inte länge utan nöjer sig med att fräsa när han går för nära älsklingsklösbrädan. Lillskiten får till och med busa lite lite med bråkkattens svans. Jag tycker FRAMSTEG!

Och när lillskiten sover passar bråkkatten på att slappa en stund bredvid fiolnörd... jag menar M


.......................................................................................................................................
bild:privat

Andra bloggar om: katt, foto