I år blir det inga tranor. De är för tidiga och jag hinner nog inte dit innan de försvunnit. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag är en fågelskådare eller att jag kan mycket om fåglar men just trandansen är något särskillt. Det är iskallt (oftast) man fryser och längtar efter varmkorv, men ändå står man där och glor på dem i sin kikare. Man ser hur de hoppar upp och ner hur de kråmar sig för sin partner, hur de anländer eller lyfter och seglar ett litet varv runt sjön.När jag var liten dansade de på ett annat ställe, på andra sidan vägen, på en åker som tillhörde den stora gården som ligger där, de åt potatis som de matades med och i skymningen flög de över vägen tätt tätt över biltaken, ner mot sjön för att sova där innan de lyfte(?) nästa morgon.
De ser fantastiskt fåniga ut när de glider genom luften med fötterna nerfällda. Finns det andra fåglar som flyger så larvigt? Jag har inte en aning, jag är som sagt var ingen fågelskådare på riktigt.
Andra bloggar om: tankar, fritid, nostalgi, tranor
