Musiken suger

Det är inte så ofta längre som musiken klipper till en i mellangärdet och suger tag i låren, men ibland. Jag har blivit kräsnare med åren (33) och jag vet vad jag gillar, framför allt vet jag vad jag ogillar. Ibland ändrar jag mig, men på det hela taget finns det nog ändå en liten tråd i mitt musikgillande ända från början.

Sonjagon högg tag i mig och släpade mig till myspace och tvingade mig att lyssna om och om igen. Jag står för åtminstone hälften av antalet lyssnare på låtarna, särskilt på Aristocrat.

Och nej, det är inte unik eller svår musik, men det har ett driv, och det suger tag i, och gör mig knäsvag. Det känns som när man blir kysst första gången av någon man bara inte kan få nog av, svindlande och läskigt. Det är liksom musik för mig helt enkelt.

(dessutom är de nominerade till rockbjörnens myspacepris läste jag just när jag letade efter en länk till en eventuell hemsida. Och det kan hända att jag överdriver deras storhet något men i alla fall, just i dag känns det så här och har gjort ett bra tag nu...)