oh happy day!

Ingen spridning, och vi är alldeles glada i kväll. vi är tillbaka här ungefär. Men känner oss nog lite gladare än vi var då.


P.C Jersild syndrom sa läkaren. Man går in för att ta några prover, får reda på något annat större och farligare, och så blir det värre och värre tills man är tillbaka ungefär där man började.

Jahaja, nu var det bara detta med att få reda på vilken sorts behandling, när var och hur. Och så var det det där med barn. Just det ja, så var det ju.

Tack för lånta tummar!!

Läs även andra bloggares åsikter om jag oro, cancer, inf, icsi, sjuk, glad, längtan,

I am raining down in pieces

I går var M på skiktröntgen. Han var tvungen att dricka en massa före och även dagarna efteråt, annars var det inte så jobbigt tyckte han. Jag var inte känna med. Han brukar vilja ha mig med men det var ju inget han skulle får svar på direkt så jag kunde jobba tyckte han. Jag försöker att inte tänka så mycket på resultatet som vi ska få på måndag. Jag försöker att bara vara och låta bli att efter men det är svårt för jag är så trött. Jag önskar att jag kunde får sova ordentligt ett par tre nätter i rad utan att vakna eller ha svårt att somna.

Men det är väl för mycket frågor som virvlar antar jag. Vilken behandling blir det? Kommer vi att kunna bli föräldrar, hur kommer behandlingen att påverka M i övrigt? Finns det andra cancerceller som vi inte vetat om tidigare???

Jag kan inte låta bli att fundera över hur Ms familj hanterar det här. Hittills har ingen ringt och frågat honom hur han mår. Egentligen är det bara jag som frågar, och vännen J. Min familj frågar mest mig men även M om han svarar när de ringer.

Jag blir arg och ganska ledsen. Jag undrar hur de kan låta bli, han är deras son och bror. Han borde vara tillräckligt viktig för dem och jag tycker att de borde minnas att allt är ganska flyktigt och kort och att man borde bry sig när det finns en möjlighet.

På måndag får vi svar. Jag är så trött på att vänta. Så vansinnigt trött.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, sjuk, jag, cancer, icsi, ivf, oro, M, verklighet,

I've been to sorrows kitchen and licked out all the pots

Vi får lägga hela barngrejen åt sidan. Om ett par veckor ska M ultraljudsröntgas, han ska skiktröntga buken och bröstet och de ska ta en biopsi på andra testikeln. Efter det ska de bestämma om han ska strålas eller om han ska opereras. Vi bör lägga hela barngrejen åt sidan och vi ska fokusera oss på Ms hälsa i första hand. Läkaren på stora sjukhuset har tillsammans med andra, bland annat en expert på radiumhemmet kommit fram till detta.

Just nu har jag svårt att få luft känns det som. Jag känner mig liksom tom och tung på nåt vis och jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna fungera och bära på den här oron samtidigt.

Jag kommer inte att räcka till för att bära M helt och hållet känner jag. Den hr gången är jag för insyltad och leden och har så mycket mycket egen oro.

Föräldraskapsflotten som vi var beredda att hoppa upp på, driver med allt raskare takt, ut i havsbandet. Just nu ser jag den som en liten, liten prick.

Det är svårt alltihop.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, framtid, funderingar, föräldrar, icsi, ivf, jag, M, längtan, sjuk, oro, ledsen,

intryck och uttryck

Eftersom jag fortfarande bara är hemma och är sjuk så händer det inget och jag får inga intryck. Inga intryck = inga uttryck. Så är det nog.

Jag pratade med mamman i dag om att måla. Hon berättade att väninnan målar barnkammarkonst och tycker att det är så roligt. Töntigt sa jag, jo.. sa mamman men hon är snäll väninnan. Ja då sa jag.

Sen pratade vi om minnen igen. Mamman har så många och fina och är fantastisk på att berätta dem. Jag brukar be henne att skriva ner dem åt mig så jag har dem sen att läsa. Hon tvekar. Hon tror att det inte har något värde men det har det, för mig.

Idag pratade vi om att måla minnena och bara skriva en mening eller två, hon kanske nappade. Jag tror att hon skulle tycka om det. Hon skulle vara bra på att göra det i en bok, så som när hon målar djuren. Snabbt och inte så detaljrikt. Det brukar bli fint.

paus från soffan

I natt drömde jag om bloggen. Eller om det var så att jag egentligen var vaken och funderade lite, det vet jag inte riktigt. Jag minns i alla fall att jag hade ett skitbra inlägg på G och nu minns jag bara att det handlade om snygga män. Antagligen handlade det om M också, det brukar ju mina inlägg göra.

Hypokondrikern i mig har legat och funderat på senaste dagarnas magsmärtor. Varje gång jag ätit lite har jag fått SJUKT ont i magen. Inte i magen som i magsäck eller så utan mer neråt och ut mot ryggen och det har gjort så ont så jag har svettats! Ja så vad är det? Eller förresten jag vill nog inte veta...

sjuk, igen

varför ska man dricka honungsvatten när man är förkyld? Eller är det honungsmjölk?

mindre död i alla fall

Jag känner mig faktiskt ganska levande idag. Den värsta värken i kroppen har släppt och jag tror inte att jag haft så mycket feber i natt. Dock känner jag mig inte riktigt redo att gå tillbaka till jobbet och där är mitt dilemma. Nu får jag dåligt samvete.

Jag känner mig riktigt pigg för att vara sjuk och tänker att jag är kanske för frisk för att bara gå hemma och dra. Sen vet jag ju att jobbet kräver mer av mig än att pyjamaslullande, thedrickande och att använda fingret till att sätta på TV:n då och då så jag borde inte ha dåligt samvete egentligen..

timing...

Okej mötet inställt. 39.7° C.

även en olydig ballong kan bli sjuk

Jag har inte tid att vara sjuk! Jag har möten som börjar 7.30 imorgon som jag har mycket mycket svårt att ställa in. Sen ska jag få utbilda mig på tisdagen och onsdagen, det vill jag inte missa.

Men jag sitter här och huttrar och det svider i skinnet. Halsen kliar och näsan rinner. Jag tryckte i mig en alvedon och har organiserat soffbordet för lite seriöst soffliggande.

• telefoner - japp
• fjärrkontroller - mjo
• vattenglas - skall inhämtas
• mysiga katter - mja katter i alla fall...
• filt - yes
• en styck massör till ömma fötterna - nej men M vaknar om någon timma
• godispåse för sjuka med kuckelimuckmedicin - se ovan
• DN - ja

Ja let the soffliggning begin

Oh helga natt...

..känns jäkligt avlägset när man ligger utslagen i sängen bland lakan och katter. Den enda ansträngning som möjligen orkas med är den att sätta sig upp på sängkanten och ta hinken i famnen, alternativt luta sig lite utanför sängen och försöka pricka hinken utan att behöva sitta upp. I början av natten var jag nödd och tvungen att sitta på toaletten med hinken i famnen, så jag antar att jag är bra mycket bättre.

Fröken Yr

Jag är så jäkla yr! Det känns som att golvet ska hoppa upp och slå till mig i nacken när som helst. Ligger jag prick stilla på mitt vänstra öra är det rätt okej, då känner jag inget, men när jag är vaken och vänder mig om snurrar det värre än i tvättmaskinen.

Jag har dock bestämt mig för att det inte tjänar något till att jag har dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Det brukar jag ha men som det är nu när jag stryker mig efter väggarna för att hålla mig upprätt går det inte att jobba. Det är lite för högt tempo för att det ska funka helt enkelt.

Skicka hit Dr. House, pronto!

Pappan har varit dålig från och till i olika omgångar. Knäproteser, hjärtinfarkter, kärlkramp und so weiter. Nu visar det sig att han har en tre cm lång aneurysm på aortan.

För mig som under en period följde E.R, ganska slaviskt och som ÄLSKAR House MD, känns detta mycket oroande. Så pass oroande att jag för ett ögonblick kände mig yr och svimfärdig när jag pratade med mamman. Hon sa att de inte fått några direkta instruktioner eller någon remiss för operation eller så och jag hoppas ju att det är så det ska vara. Någonstans antar jag att en läkare skrivit ner röntgensvaret till pappan och att han eller hon hade talat om i fall det var akuta ingrepp som gäller. Jag har sökt lite, lite på nätet men jag vågar inte riktigt. Det känns bara för jobbigt.

Oron

M:s mamma dog ju för ett år sedan lite drygt. Det är fortfarande ofattbart och det är konstigt hur man kan fungera tros att ens närmaste försvinner. M har på det hela taget hanterat situationen på ett bra sätt, om man nu kan prata om hantera när ens mamma dör. Han har varit ledsen och blir det fortfarande. Han pratar om henne och vi åker till graven och ser till att den är fin, det var viktigt för mamman.

Men så är det oron. Han är rädd för att drabbas av samma sjukdom som hon. Han är rädd för att dö. I kväll har han läst om sjukdomar på nätet och nu har han två. Han känner efter på en liten knöl och lägger ihop. Sedan kommer han till mig och är blek och orolig. Han vågar inte riktigt gå till en doktor för han vågar inte veta. Jag försäkrar och kramar och stryker ut vecken i hans panna. Men det går liksom inte in.

Nu har vi hittat lappen med doktorns nummer och imorgon ska han ringa. Annars ringer jag. Hans oro får inte bli min!

sjukt och rosa

Detta är rosa, detta är grönt. Detta är säkert lull, lull, jag ska prova en annan grej på den andra också. BAra för att, och för att jag är sjuk och har tråkigt.

Min vanliga otur..

Jag har varit på bröllop i helgen. Jättefint var det, A som gifte sig med A var mycket vacker som brud, och mycket glad och härlig. Det är hon i och för sig även när hon inte är brud.

Det som suger är att jag blev magsjuk. Jag blev det redan på bröllopet egentligen även om jag inte riktigt fattade det då. Och jag snackar inte ens förtäckt baksmälla här, jag blev riktigt dålig på riktigt, och jag är riktigt dålig fortfarande.

Det suger verkligen.

...................................................................................................

Andra bloggar om: arg, sjuk, bröllop, vardag,

Rädd för salmonella

Fortfarande sjuk, fast med intensivare magsmärtor och något frekventare toalettbesök. Febern attackerar mig inte längre så fort jag inte tar en alvedon var fjärde timma utan finns där mer uthärdlig än tidigare.

Jag är jävligt glad att jag hann komma hem från semestern!
Jag är jävligt glad över att jag får ligga i min soffa och i min säng och gnälla!
Jag är jävligt rädd att jag ska ha dragit på mig salmonella.

Hur vet man det?

Jag önskar att jag lät lite snuvig

Jag har blivit sjuk. Jag har feber- ganska hög och frossa mellan alvedonen - magsmärtorna kommer i vågor. Inte särskillt svåra eller intensiva, obehagliga mest. Jag behöver varken spy eller tömma mig på andra sätt (?) oftare än vanligt, men huden ömmar och musklerna vill inte, orkar inte. Så jag är sjuk.

Det är meningen att jag ska vara utvilad i morgon, att jag ska komma till jobbet och vara utvilad och sommarfräsch, att kollegorna ska beundra min solbränna och att jag ska avlasta mina kollegor som naturligtvis haft en snedfördelad arbetsbörda under två veckor, men jag är sjuk!!