Jag har som ingen ork för substans just nu. Jag lyssnar på systern och hennes problem, hennes oro kring tonårspojkarna och deras idiotiska upptåg. Det är inte första gången, och de blir värre och värre, men jag bygger upp en tolerans. Det rinner av mig som vatten på en gås, och jag oh:ar och ah:ar plikttroget. Men jag orkar inte, egentligen.
Den här gången blir jag arg och ledsen, igen! jag kan inte låta bli att tycka att ganska stora tonåringar borde använda hjärnorna. Man borde kunna kräva det av dem.
Och jag funderar på om jag är en elak jävel för att jag inte orkar. Men vad ska jag göra? Jag sitter mer än 50 mil bort och jag kan inte åka dit hur som helst och ta dem i örat, jag tror inte att det hjälper. Just nu kan jag bara oh:a och ah:a.
2 kommentarer:
Men det är kanske det systern vill? Ha ett lyssnande öra, det brukar sällan vara populärt när någon annan ska försöka uppfostra ens barn.
Jag får ständigt bita mig i tungan när jag träffar Mr S föräldrar och hans snorvalp till lillebror kommer på tal. 24 år och bor hemma gratis. Inte fullständiga betyg och slår dank mest hela dagarna. Får mer pengar än sin mamma men tigger ändå fickpengar hemifrån. Ett nyp i örat och en spark i rumpan är vad han behöver.(imho)
Hon får det, men ungarna har blivit monster och behöver typ.. hjälp. Det inser de inte, då är det svårt.
Skicka en kommentar