08 november 2007

kommunikation

Det här med att kunna kommunicera är så svårt. särskilt svårt är det när det ligger hinder i vägen för kommunikationen. De måste man liksom eliminera först, hindren alltså. Fast ibland är det som att kommunikationen är en del av hindret, och eliminerar man kommunikationen så...

Hos oss är det jag som är högljudd och arg. M han håller alltid lugnet, han skäller aldrig, han kallar mig aldrig för saker, men ibland har han svårt att (tycker jag) se hur det han gör påverkar mig och oss. Han har också lite svårt att se att det han inte gör och det han inte visar också påverkar mig och oss.

Jag önskar att det vore enkelt att älska. Det är det inte. Eller jo, det är enkelt att älska en fin person men det är svårt när vi båda bara är människor som är de vi är eftersom vi har de erfarenheter vi har. Ibland skulle man önska att en del erfarenheter inte fanns och att det fanns mer av vissa i våra bagage.

4 kommentarer:

Lintin sa...

Jag avskyr att kärleken inte är sådär enkel och vacker som man tror när man är yngre, utan i själva verket oftast är förbannat smutsig och komplicerad.

smul sa...

Ja men det fina måste överväga annars är det inte värt det. I det här fallet är det verkligen värt det!

Mrs S sa...

Mr S behåller också alltid sitt lugn och det kan göra mig svinförbannad när jag är arg. Jag vill liksom bara skrika ur mig allt det arga och sen ha det överstökat men man skriker inte åt två hundögon på en tyst hund så det tar alltid evigheter att bli sams.

Igår funderade jag på om det vore lättare att leva utan känslomässigt engagemang för andra eftersom att det alltid orsaker viss form av olycka för eller senare. Tänkte främst på mina bästa vänner som rest långt bort och som jag saknar så hjärtskärande mycket att jag håller på att dö men jag kom fram till att jag fick ut mer av att älska dem än vad saknaden smärtar.

Är det otänkbart att försöka skaffa de erfarenheter ni saknar och tänka att de ni inte har hör till det förgångna?

smul sa...

mrs S

Det är väl så, ska jag tillägga, att vi är de vi är tack vare de erfarenheter vi har. Men som du ju säger så försvårar känslomässigt engagemang ganska mycket och när de man älskar dör eller på annat sätt inte fungerar så blir de runt omkring lite trasiga så där, det är kanske det som vi har kvar att jobba med idag.

Tack för dina tankar.