Plötsligt, öppnar sig hela rummet mot mig. Precis som när en tulpan som slår ut, vecklar rummet upp sig framför mina ögon och jag bara gapar. Helt vitt är rummet, enda undantaget är en klart orange snurrfåtölj till höger i mitt synfält, i övrigt är rummet vitt, möblerna, golvet, allt!
Jag har varit i det här rummet förut inser jag men jag visste inte att det låg här. Ingen har berättat för mig att det fanns, jag visste inget. jag vänder mig om till M som är med mig och frågar varför han inte berättat något förut. Han ser på mig och säger att han inte trott att det var viktigt. Inte viktigt!? tänker jag, jag som hela tiden vill ha en störra lägenhet som längtar efter fler rum, inte viktigt...
Jag drömmer drömmar som den i natt hela tiden, att jag hittar rum som har funnits framför mig eller bakom mig eller i min lägenhet hela tiden och att jag inte visste att det fanns där - rummet.
En gång hittade jag ett rum bakom min säng i den där pyttelilla lägenheten jag bodde i då. Att rummet fanns där och att alltman behövde göra var att krypa in genom ett smalt fönster som löpte utmed golvet.
På morgonen var jag tvungen att lägga mig på knä och kika in under sängen för att se om det verkligen inte var sant ialla fall, att det fanns där fönstret, det kändes ju så.
Ibland saknar jag lägenheten, den där pyttelilla, som det alltid var nära till, jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar