16 augusti 2010

lika olika som alla lika

Jag har skrivit om det här med missunsamhet och att jag ibland kan känna mig som en liten usel människa som inte orkar vara den vännen som jag skulle vilja vara.

Det är känsligt när mina vänner blir gravida och det är känsligt när folk antar att det alltid går lätt att bli gravid , för det väcks något i mig som "säger det är nåt fel på er som inte kan klara det som alla andra normala par kan". Det väcks också något som bör tycka att välmenande råd som "slappna aaaav, om du slutar känna press, tar lite drottningbigelé, bisolvon eller akupunktur, då går det nog bra ska du se, är okej. Jag ska liksom vara tacksam över att jag kan adoptera, att vi är friska och att vi inte är döende.

Och nu till knorren, det är jag. Jag är tacksam över M, jag är tacksam över hur fin familj jag har och jag är tacksam över att det finns möjligheter för par som oss, som skulle vilja bli föräldrar tillsammans.

Att bli förälder är ingen rättighet det vet jag nog (snarare en skyldighet när man väl har bebisen i sin famn) Men känslorna rår jag inte alltid över. Jag arbetar med barn och jag träffar dem varje dag, och jag bidrar med så oerhört mycket till så många familjer varje dag och ibland orkar jag inte vara godhjärtad och då kan det hända att jag vräker ur mig lite.

Underbara Clara (som förövrigt är just ganska underbar) är gravid, och den dagen jag läste det blev jag avundsjuk så in i bomben, men jag skrev inget syrligt. Jag läste och gladdes med henne. Häromdagen skrev jag en kommentar till det här inlägget att nio månader kanske inte är så lång tid i ett annat perspektiv. Det betyder inte att jag inte unnar henne att glädjas över sin graviditet. Därför kan jag tycka att det är oerhört irriterande när andra berättar att sånna som tex jag tycker att det är roligt att hon är gravid men vi tycker också så här...

Jag är jag. Och som jag känner och som jag tänker, det skriver jag om, och står för själv. Jag hör till de som är ofrivilligt barnlösa men det innebär ju verkligen inte att alla vi resonerar likadant, eller tycker likadant eller reagerar likadant. Vi är precis lika olika som alla andra olikingar och likingar.


äsch jag snurrar in mig. Är det någon som förstår vad jag försöker säga?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Följ min blogg med bloglovin

4 kommentarer:

Hedda sa...

Jag antar att det kanske handlar om att slippa bli reducerad till en etikett, "ofrivilligt barnlös"? För vi är ju alla individer och vill bli behandlade som såna. Det är alltid irriterande när någon tror sig veta "hur man är". Det finns likheter, men det finns också skillnader.

Anna sa...

Jag fattar vad du menar. Du får dock gärna utveckla det lite mer över ett glas vin inom en snar framtid. Lättare att prata än att skriva om det ibland.

Barnarlivet sa...

Sorry för lång kommentar...

Jag förstår vad du menar och jag kan bli så arg på lyckligt nygravida som automatiskt tror att om en ofrivilligt barnlös yppar att det kanske inte är så lätt för alla att bli gravida, då beror det på att man inte unnar dem deras graviditetslycka. Det har ingenting med om man "unnar" utan om en hänsyn till andra människor.

Hennes andra inlägg med en jämförelse mellan barnlöshet och att hon förlorat sin mamma gjorde mig fly förbannad. Att förlora en närstående är en händelse som är avslutad och går att bearbeta utifrån det. Dessutom är det något som de allra flesta vuxna människor (och ibland tyvärr även barn) kan relatera till eftersom det hänt även dem. Ofrivillig barnlöshet är en sorg man inte får prata om högt eftersom man då inte "unnar" alla dem som får barn naturligt deras barn och det är ett ständiga kast mellan hopp och förtvivlan som iofs kan sluta lyckligt, men som för många är ett utdraget sorgearbete som aldrig riktigt avslutas eftersom den här IVF kan vara lösningen, den här spermadonationen, den här adoptionen...

litenlängtan sa...

Jag gillar också Clara och hur hon angriper problem som finns i samhället - hon om någon kan belysa saker på ett sätt som låter bra...
Men jag känner samma sak - ingen kan förstå oss om de inte varit i samma sits och de allra flesta har ingen aning om vad för känslor som triggas i oss...
Mitt eget blogginlägg om vår barnköshet kontra avundsjuka finns att läsa på...