31 augusti 2014

Oron, alltid

Jag är nervös. Jag försöker sysselsätta mig och tänka på annat, det går så där. Lillo hjälper så klart. Han tvingar en till närvaro allt som oftast och vill helst sparka boll, klippa gräsmatta eller sätta ihop magnettåg.

Han är underbar men ganska krävande. Föräldraskapet är ju det, på ett annat sätt än vad jag tänkt mig, men det är ju så klart värt allt.


5 kommentarer:

Jeane Quidote sa...

Nämen... det är ju DU! Din blogg har jag läst och skrattat så tårarna sprutat åt, och gråtit så tårarna sprutat också. Läste innan och när du fått barn. SÅ det är syskonförsök nu. Jag skickar en massa hoppas här också. Kram igen!

Moi sa...

Ja det är jag och det är du! Som jag tänkte måste vi ha korsat varandras bloggar och det har vi ju. Jävla skitsjukdom det där faktiskt! Men vad fin han är A! Fantastiskt att han finns! Och ja, jag ska heja på dig, hela vägen,i mål! Kram

Yevonde sa...

Åh vad spännande!! Jag läser och har läst alla era bloggar. Håller mina tummar för er båda. Kram!!!!

Anonym sa...

Heja heja! Men förstår att du är orolig, var själv orolig och kunde inte tro att det kunde gå vägen vid någon av mina ivf:er.

Och vad är det jag hör om att du har en till blogg? Vill hemskt gärna läsa den med om jag får.

Kram!

Moi sa...

Det är inte jag som har en till blogg :) herre Gud jag orkat ju knappt upprätthålla denna!