20 september 2008

Det är konstigt med kärleken

Det är konstigt med kärleken, att samma magkänsla som man i början upplever som så positiv och förtrollande, kan i slutet verka så förlamande och förtryckande.

Det är konstigt hur man så lätt kan släppa det man haft i sitt liv näsan helt och hållet för att gå upp i ett nytt med någon annan, ibland skärper man till sig, ibland inte.

Det är konstigt att vänner man haft som betytt så mycket, betyder så lite när man träffat någon.

Det är konstigt med kärleken att det man förut tyckt varit så viktigt, nu inte betyder något, att man till och med ibland byter politisk uppfattning och ruckar på principer både till höger och vänster.

Och det är konstigt hur allt det där nästan alltid hoppar upp och slår till en i bakhuvudet förr eller senare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

5 kommentarer:

Anonymous sa...

åh, jag hade kunnat skriva nästan exakt detsamma. bara det att jag är i början och fortfarande tror att det bara är en tillfällig förändring som snart kommer återgå till det mer normala, fast jag innerst inne vet att det kräver viljestyrka och handling för att det ska hända. för det är så lätt hänt att jämka på det man står för, fastän det kanske känns svårt, och sedan så svårt att göra det ogjort utan att förändra bilden av sig själv igen...

vet inte riktigt vad jag vill säga, kanske att jag känner igen mig i det du skrev...

smul sa...

Så kan det ju vara ibland, att man bara vill hålla med om något.

Och jag befinner mig också i början, även om det inte framgick, fyra år är början på resten av tiden som jag hoppas och tror på.

Anonymous sa...

vad fint när du skriver så, "fyra år är början på resten av tiden som jag hoppas och tror på"...

vi har inte varit ihop så länge, men jag känner också att det är början på något, en framtid, som jag hoppas och tror på. (Det var jag som skrev ovan också)

jag tror inte att relationer är något som alltid är lätt och att man bara ska hitta någon som man aldrig behöver ändra på sig med...jag tror en del av grejen är det du skriver om och att det finns perioder när det känns lättare och svårare att hantera.

puman sa...

Och jag befinner mig i slutet... Mannen, som jag delat halva mitt liv med vill skiljas, och jag känner bara förtvivlan...

Anne sa...

Hoppas det blir bra så bra igen.