12 december 2010

oj det är visst tredje advent och jag överlever utan en adventsljusstake.

Det är väl så att jag inte är någon vidare bloggare helt enkelt. Jag orkar inte skriva om alla tankar, jag tror inte att de flesta är värda att minnas ty det är fasansfullt vad mycket elakt och grinigt man kan tänka.

Det finns spermier nedfrysta nu och jag har undersökt detta med vårdgaranti. Vi väntar på att M ska strålas och vi kämpar på med att älska varandra varsamt och inte glömma av vad som är viktigt i livet. Det gör man lät (glömmer) när man ses 5- 12 vakna timmar per vecka, och just nu är en sådan period.

Jag fyller år snart. ett år äldre och det känns lite panikartat. Egentligen gör det väl ingen skillnad, man för mig känns det så. Det känns som att det gör skillnad. M är yngre, ett år.

Jag toklyssnar på Mumford and sons, jag lyssnar mig inte mätt. Jag älskar hur lätt det är att gå in i lyssnandet. Jag vill ha ett högtalarsystem här hemma som följer mig, men det är dyrt och får nog vänta.

Jag försökte förklara för en vän häromdagen hur det känns som att vi aldrig kommer att få något barn. Hon tyckte jag var fånig, hon sa att vi ju nu kommit så långt att det är klart att det kommer att funka! Men så känns det inte. Det finns inget som varit enkelt i detta så jag tror uppriktigt och ärligt sagt inte att det kommer att funka för oss med icsi heller. Jag sneglar på små tvåor i innerstaden i fall det går åt helvete,


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Hedda sa...

Roligt att se ett inlägg från dig igen, även om innehållet inte är så roligt, eller hur man säger. Tufft medcstrålning, men hoppas det ska gå bra! Det låter drastiskt att ni ska skilja på er om det inte blir barn. Känner du så?
Det finns ju aldrig några garantier för något här i livet, men än så länge finns chansen även för er, som det verkar. Förstår dock att du kanske inte vågar tro på det. antar att det på något vis kan vara bra att iaf våga tänka på det värsta, även om det inte behöver bli så...
Önskar er det bästa!

moi sa...

oj nej, vi ska inte skilja på oss om det inte blir barn. oj oj vad jag uttrycker mig klantigt.

Jag menar att om vi inte får barn så vill jag inte leva det här livet riktigt utan då vill jag bo i smeten igen. Jag vill inte bo här i lilla gulliga radhusområdet där det kryllar av ungar, utan då vill jag bo i stan och ha närmare till konserterna och pulsen.

så.. ja nej jag älskar M och oss tillsammans även utan barn. :)

MDB sa...

Säger som Hedda, kul att du skriver även om själva innehåller kanske inte är så roligt. Förstår att du inte vågar tro på att det ska bli barn, inte lätt att göra det när det inte går som på räls direkt. Själv grät jag många nätter av oro för hur det skulle gå. Inte lätt att våga tro på det bästa och ändå vara förberedd på det värsta. Hoppas allt går bra både med icsi och strålningen. Kram!

loba sa...

Tänker på er.

Ida sa...

Hej!
Du känner inte mig men jag följer din blogg. Skriv så länge det känns bra för dig, det känns så ärligt när du berättar om förbjudna tankar. Det finns många som känner avundsjuka och i skaffa-barn-fallet är det nog vanligare än nånsin.
Hur som helst - härligt att läsa från dig även när det går tungt för dig. Kram!