hurra hurra hurra??

I dag är dagen som har utnämnts till att vara Ofrivilligt barnlösas dag. Dagen före mors dag och jag vet inte jag.. Jag känner mig inte odelat positiv till att den här dagen har "instiftats" måste jag erkänna. Det känns konstigt att fira sin barnlöshet och det känns snålt att lägga den före mors dag, varför inte före fars dag kan man tänka, eller varför inte före barnens dag?

Det står på barnlängtans sida att allt vi vill är att fira mors dag och att det är så mycket skam inblandat.. mjo mja, jag måste suga på karamellen då jag varken känner skam eller har någon längtan att fira mors dag. Jag vill faktiskt hellre fira mitt barns födelsedag. Och skam har det aldrig handlat om för min del, snarare sorg och oro.

Anledningen till att jag skriver anonymt är för att jag varit tvungen sedan bloggens början att gör a det för mitt jobbs skull. Det är inte så bra kanske att outa alla sina känslor när man har sig själv som arbetsredskap och jag har ingen lust att ge någon en möjlighet att använda mitt privatliv till att slå mig på käften i yrkesrollen.

Hade det handlat om att fira ivf-dagen ungefär som man ju har ett slags firande på FN-dagen hade det känts bättre men att fira min barnlöshet känns bara fånigt.

Jag vet att denna dag handlar om att skapa en ökad medvetenhet i samhället kring ivf, banlöshet och frågor som rör detta men jag undrar om detta blir effekten. Kan det inte istället bli så att det inte tas på allvar eftersom det blir människorna - vi - som firas denna dag som är dagen före mors dag, kan det inte upplevas som missunnsamt och avundsjukt?

Och trots att jag brottas med avundsjuka ganska ofta vill jag faktiskt inte bli betraktad som missunnsam, för det är jag inte.

Jag vet att jag nog nu kommer att betraktas som illojal och grinig, men så är det inte heller. Jag tycker att det är bra att medvetenheten ökar kring dessa frågor och jag vill att möjligheterna skall ska öka för oss barnlösa, och att det ska finnas likvärdiga möjligheter för alla i vårt land. Men jag tänker högt här, jag får det i min blogg och jag vet faktiskt inte om jag vill fira alla ofrivilligt barnlösas dag.

(detta är inte menat som ett påhopp, eller att racka ner på någon, utan detta är en tanke och en känsla jag har som jag ville skriva om idag)


Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, ofrivilligt barnlösas dag, ivf, icsi, funderingar,

Bara idag...jag hade velat se framåt på ett annat sätt, idag.

Gårdagen är ett töcken och virrvarr av känslor. Jag inser att jag faktiskt inte minns allt.
M kom hem och kunde inte väcka mig. Jag vaknade någon timma senare av att han strök min rygg och att jag kramade hans arm. Jag mådde fruktansvärt illa och det gick inte över fören jag drack söt saft. Det kanske var lite chock helt enkelt. Jag vet faktiskt inte.

Jag är fortfarande barnlös. M och jag är fortfarande det tillsammans, och varför i hela fridens namn skulle just vi två bestämma oss för att få barn. Det är ju konstigt. Vi som haft chanser förr med personer som uppenbarligen är fertila. Vi är det tydligen inte.

Idag vaknade jag kl 5 men jag låg kvar i sängen tills Ms väckarklocka ringde. Under tiden jag låg vaken har jag liksom utarbetat en plan för mig själv En plan som innefattar mig, löpning mat och motion. jag ska fortsätta äta som jag gör och jag ska fortsätta träna. Jag gör så bra (för mig) framsteg att det är en kick oavsett hur ledsen jag är för övrigt. Jag måste liksom försöka hålla den motivationen uppe för jag tror att det också hjälper mig i längden både att må bra fysiskt (och alltså bädda för bättre resultat äggmässigt) och psykiskt. Fast jag märker också att jag försöker låta bli att tänka på samtalet igår. Det kanske inte är så bra, fat jag vet det ju. jag bär det med mig hela tiden och jag har bestämt mig för att pausa ett par dagar. Jag måste få pausa, dessutom kommer pappans resultat idag så jag känner mig orolig och vet inte om jag ärligt talat hade gjort någon nytta alls på jobbet ändå.

Tack för era fina kommentarer. Jag är usel på att kommentera. Det är jag verkligen. Men jag läser dem och jag blir liksom gång på gång flad över hur fina människor det finns som ändå tänker på oss och vår snåriga väg mot att få barn.

Förresten Stina, varför har du inte haft internet? och har du slutat blogga helt?


Läs även andra bloggares åsikter om oro, jag, ivf, icsi, ledsen, träning, barnlöshet

alla de fulaste orden jag kan

vä: 7 och 5mm
hö: 24, 4, 4 och 18 mm.

Vi har fått avbryta behandlingen. Vi har små chanser att bli gravida. Nu får vi kanske göra en behandling till i höst. Om jag svarar dåligt på den så är det nog ingen idé mer.

Åh jag som liksom trodde att det skulle ordna sig bara vi fick sätta igång. Jag som liksom hade en föreställning om att det skulle ljusna lite för oss här nu framöver. Just nu vet jag inte hur jag ska unna ta mig ur det här levande. Jag vill inte vara barnlös. Meningen är att det ska gå över.

Hur gör man nu? Jag vill inte vara med mer.


Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, ledsen, jag, icsi, ivf,

enligt Seymour

Ibland är tillvaron bara så skön. M och jag har planterat och grävt ur och gjort i ordning och föryngrat vår lilla pyttiga jordgubbsland som före detta ägaren nog bara skördat ifrån. Vi har satt upp en ny fin brevlåda och planterat lavendel i krukor och planterat om den där jävla chlin som inte vill ta sig ordentligt.

Jag har också försökt ta reda på varför ena pelargonen beter sig så konstigt och liksom bara vissnar och bucklar sig, kanske har den haft för lite vatten. Jag hoppas på det, annars måste jag bränna skiten.

För lite sedan promenerade jag förbi ett koloniområde, precis bara fem minuter härifrån. Jag visade det för M när vi var ute och cyklade häromdagen och nu är han eld och lågor. "9 kvm så är man självförsörjande på grönsaker ett år enligt Seymour"
Imorgon ska han ringa och ställa oss i kö för en lott och inte mig emot. Inte egentligen även om jag gnölar lite. Jag tycker om att odla och greja i trädgården. Jag har alltid gjort det, även om mina boendesituationer inte alltid har tillåtit det.

För övrigt är magen ganska flammig av blåmärken där jag tagit sprutorna, men det gör inte ont och jag mår helt okej så det gör inget. Nu börjar jag längta efter nästa vecka vid den här tiden för då hoppas jag på att jag får göra ÄP dagen efter.

Nu sovdags.


Läs även andra bloggares åsikter om framtid, fritid, hemma, jag, ivf, icsi, menopur, pelargoner, nördar, nöjd, söndag, sprutor, boktips,

På G

Jag är i gång på riktigt nu med ivf nr 2 eller ICSI om man så vill. Jag började med sputorna i torsdags , 375 IE menopur. Fem små flaskor med pulverpuckar som jag systematiskt blandar med samma vätska. De står uppradade som små korpulenta farbröder tycker jag, flaskorna, innan jag blandar och slänger dem i en plastbehållare.

Först tyckte jag att det var lite läskigt med blandandet, Jag var rädd att jag skulle göra fel och att jag skulle förlora vätska pulver och därmed effekt, men min faster var här och hjälpte mig och visade mig så jag vet att jag gör rätt nu. Det känns skönt.

För övrigt går dagarna. Pappa har fortfarande inte fått något mer besked utan ska till doktorn den 12e maj för att få veta mer. Det är inte så långt borta nu och jag känner mig konstigt lugn för stunden. Lite som en segelbåt som hittat en liten vik med lä trots att det är kuling runt viken.

I onsdags sprang jag fem kilometer för första gången i mitt liv. Det är en milstolpe för mig. Jag har aldrig någonsin klarat det tidigare, inte ens när jag spelade volleyboll som mest. Inte heller när jag var som smalast. (Kanske för att jag då rökte som en skorsten)

Men nu klarade jag det, och jag gjorde om det. I går alldeles ensam. M som är min bästa coach och PT jobbade och jag gav mig ut ensam och sprang rundan igen fast fortare. Jag blev nästan lite chockad själv.

Jag går visserligen lite grand men rundan är 5,7km och jag har sett på en karta att jag går knappt 0.7 km av rundan så jag tycker att det räknas. I alla fall eftersom jag har kört den här metoden som verkligen har bidragit till att jag har klarat av det.


Läs även andra bloggares åsikter om träning, jag, nöjd, icsi, ivf, menopur, synarela, sprutor, barnlöshet,